Dags att sluta sörja.
Mamma är ju så bra. Hon fick mig att känna mig lite bättre, genom att påpeka att det var ju hans eget val. Och visst är det skönt på det sättet, jag kommer inte att behöva avvänja honom längre fram, utan han fick bestämma. Men det är svårt att komma ihåg det när han pekar på muggen med utpumpad mjölk och säger "Möck" (ba, NU säger ungen ordet!).
Jag pumpade i tre veckor, och började gradvis blanda med vanlig standardmjölk. Sen i måndags dricker han bara komjölk, och SOM han dricker! Älskart!
En gång bröt jag ihop. La undan alla amningstoppar, och det blev bara för jobbigt. Bölade som ett barn i en timme. Men nu. Nu är det dags att sluta sörja. Nu ska jag se det som ett ypperligt tillfälle att gå ner i vikt, förhoppningsvis få magmusklerna att läka lite bättre så jag kan se mig i spegeln utan att må illa... Kunna ha fina behåar igen. Köpa en ny sport-bh som är funktionsduglig OCH behaglig.
En ska som hjälper sorgeprocessen: Eddie har sovit förjävla bra sen sin födelsedag. Nattning 19.30, sen får vi väcka honom vid 06.30. Inte ett uppvak däremellan. Och ja, jag erkänner gärna att det är riktigt skönt att nattningen tar MAX 10 min (en dålig kväll), istället för 30-45 med ett uppvak eller två.
En annan sak som hjälper: Han har inte gått och blivit megasjälvständig. Snarare tvärtom, han är gosigare än på länge. Vi kramas och pussas nästan oavbrutet innan läggdags. Häromkvällen testade jag att lägga honom i spjälsängen vaken. Han satte sig upp, och i tio minuter satt han och pussade mig genom spjälorna. Hjärtat ba, smalt till en pöl på golvet! (Misstänker att planen hade lite med att göra att inte sova, men det låtsas vi inte om!)
Så ett litet tag till får han vara min lilla bebis. Det hjälper också mot sorgen.
ååh vilka fina bilder! JAg förstår sorgprocessen men som du säger kan du ju fokusera lite mer på dig själv och det mår du bättre av och en välmående förälder är det bästa som finns för barn! :)
åh nu fick jag oxå sån lite kramp i magen och ångest...
Har inte ens tänkt på den dagen...
Sonen helamma jag bara tre månader ju... blev inte alls samma... natt amma och mys amma till sju månader ungefär men sen en dag så kom man bara på att oj nu har han inte ammat på ngn dag och sen var det inte mer med det...
Hej! Nu har jag hittat hit för jag var ju tvungen att se vem min nya läsare är och jag kände att jag bara måste kommentera detta inlägg:
- Jag känner verkligen med dig.. Började nästan gråta när jag läste om din sorg. Kan inte föreställa mig hur det skulle vara om Kotten slutade amma sådär från en dag till en annan. Det är ju vår grej liksom :( Å andra sidan har du ju rätt. Han har ju valt detta själv nu. Amning är bara mysigt så länge båda vill.