Baby led weaning och Suicide Bunny.
Jag tycker det här är skitsvårt. Å ena sidan förstår jag vitsen med att låta bebisen kontrollera vad de stoppar i munnen, och att låta dem prova olika konsistenser. Å andra sidan är jag jätterädd att han ska sätta i halsen. Och sen är det ju det här med röran... Baby led Weaning innebär mer mat på golv och bebis än i munnen... Ska vi behöva ha hundarna ute tre-fyra gånger om dagen? Och hur ska det gå med Robs OCD???
Just nu kör vi med en kombination. Han får puré, men ibland med lite bitar i. Han får en sked, men jag har också en. Han får ett par bitar mat att pilla med (ost, pasta), men jag har en skål mat.
Blev rekommenderad igår att ge honom en ganska stor bit banan som han kunde få leka med och äta/suga på. Testade imorse... 1. Han vägrade hålla biten själv, slog lite på den, men den var för hal. Däremot ville han äta på den så fort jag höll i den. Tänkte att det måste ju var ok, han kontrollerar ju fortfarande hur mycket och när han äter. Jaja... 2. Det finns ju en anledning till att jag kallar Eddie för min Suicide Bunny (referens här). Han är alltid snabb med att lägga filtar och kuddar över huvudet, därav smeknamnet. Maten var inte annorlunda. När han till sist bestämde sig för att ta bananen själv, stoppade han prompt HELA BITEN i munnen. Häpp! "Om de får kontrollera själva vad de stoppar i munnen sätter de inte i halsen". Jo tjena. Den som kom på den teorin har uppenbarligen aldrig träffat Eddie... Samma person som rekommenderade bananen sa även att jag kan ge honom ett helt päron att suga/gnaga på. Ser det nu, kommer in på akuten med en 6-månaders som har tryckt in ett helt päron i munnen....
Tror inte att det var riktigt det här de menade...
Enligt min statistik är ni ju iallafall några som läser bloggen... Kan ni inte ge er synpunkt på Baby led Weaning? Hur gör ni/skulle ni göra? Någon?
Jag snubblade över din blogg igår och rivstartar med en kommentar :-)
Jag känner mig rätt skeptisk till konceptet att de inte skulle sätta i halsen om de själva kontrollerar vad de stoppar i munnen. När vår Thea började äta bröd skar jag det i bitar som var lagom för henne att hålla i handen (bra träning, tänkte den fiffiga mamman), vilket ledde till att hon stoppade hela biten i munnen, den fastnade i halsen och hon kaskadkräktes upp biten+resten av måltiden. Ena gången på McDonalds... Sedan dess är det småbitar som gäller i vårt hus.
Ah, så det är inte bara Eddie då!
Fasiken att det ska vara så svårt, känns som om vad man än gör så blir det fel!
Beror nog på barnet. Till min stora tjej gjorde jag så att jag började med smakportioner när hon var 4 mån, alltså helt släta pureer som jag gjorde själv på en grönsak i taget + bröstmjölk. Sen vid 6 mån började hon få mer puremat. Under den tiden någonstans så började hon också äta hela frukter. Fick hon ett mjuk päron i handen så gnagde hon/sög/slickade/bet i sig det och hon har inte satt något i halsen. Men hon fick tänder rätt så sent, så det kanske är det? För om barnet har många tänder tidigt så kan det bita av stora bitar och sätta i halsen utan att få kontroll över det, om de inte har så många tänder så vänjer de sig gradvis med större bitar. Sen vid kanske 8 månader började jag ge henne plockmat, typ ärtor och majs, och det satte hon inte heller i halsen. Beror som sagt, nog på barnet.
Tack för din kommentar om amning förresten! Det känns bra att veta att det finns andra som älskar amningen! Kan ju säga att jag var livrädd för ersättning med första barnet, såg det som ett hot mot amningen och köpte inte hem det, inte ens för säkerhets skull. Min andra dotter har fått pröva ersättning en gång, det var under en period som hon skrek och skrek och skrek om kvällarna och jag tänkte att jag blir tokig. Så hon fick ersättning. Hon drack kanske några milliliter och fortsatte skrika. Så det var liksom ingen poäng med det.
Tror inte alls på dethär som många säger "köp en tetra ersättning och ha hemma utifall att".
Jo, kom på en sak till (ursäkta romanen), banan, tillsammans med vindruvor, säger de på vår livräddningskurs är värsta att ge till ett barn ur kvävningssynpunkt, för det är så kompakt att det täpper till ordentligt. Bättre i så fall med ex päron eller äpple.
"Rätt" kan man nog aldrig göra :-) Följ magkänslan, den brukar funka bra. Jag antar att tanken med metoden du beskriver är att de ska lära sig äta själva? Min inställning är att sånt lär de sig när de är mogna och intresserade, så länge man erbjuder möjligheten. Därför tycker jag din mellanväg låter alldeles utmärkt! Som sagt, jag tror det ger sig självt, hur många 15-åringar känner du till som inte äter själva än? ;-)
Och av någon anledning kom inte mitt namn med på senaste kommentaren... Oh well...
Har läst om detta och gör det nog halv omedvetet till tösen lite redan. Det här med smakisar och gröt och sånt funkar inte alls på henne så la ner det. Nu försöker jag lära mig mer om det här med BLW men svrårt att hitta konkreta råd och tips..