mammaiengland

Imorgon ska min vän åka och hälsa på sin pappa för vad som troligtvis är sista gången. Han har cancer, och har nu fått dödsdom. Jag känner med henne, lider med henne, och så får jag ju en sån jävla ångest. Tänk om det skulle hända mig något? Eller Rob? Ska Eddie stå där då, som en liten motherless mongrel?! Han är ju så liten, han skulle ju inte klara sig. Han kan ju inte ens stå! Det har gått så långt att jag har redan sagt till både Rob och andra som står mig nära, att skulle det hända något, och jag hamnade i koma, då får de fan pumpa tissarna. Eddie ska iallafall få sin mat, även om något skulle hända mamma. Alltså, usch. Bara att skriva det här gör mig alldeles kall inombords. Fy fan.

Min mamma berättade att när hon fick min äldsta bror bestämde hon att hon skulle oroa sig tills han var 15. Efter det tyckte hon att han klarar sig själv om något skulle hända. Nu, 33 år senare utvärderar hon planen och konstaterar att hon oroar sig precis lika mycket fortfarande, trots att han är gift med två barn!! Så nej, jag hyser inte mycket hopp om att ångesten försvinner någon gång i den närmsta framtiden.

Idag ska jag få träffa en gynläkare, och prata igenom mina alternativ inför eventuella framtida graviditeter. Det gick ju åt helvete när Eddie kom, och jag har fortfarande mardrömmar om förlossningen. Vi har alltid sagt att vi vill ha två barn, men jag är fortfarande tveksam till om jag skulle palla med det en gång till... Vi får se vad som sägs idag, kanske känns det bättre efter. En del av mig hoppas att hon kommer säga att "Klart det blir kejsarsnitt" och skriva in det i min journal, så behöver jag inte ens fundera liksom. Det är ju det som är min största rädsla, att jag blir gravid igen, att jag låter mig övertygas om att försöka föda naturligt, eftersom första visst "alltid" är värre, och så kommer det till The Point of No Return, och samma sak händer igen. Fan, jag förlorade nästan hälften av mitt blod med Eddie, ska jag förlora den andra hälften då, och bara ha andras blod i mig (jag vet att det inte funkar så, men så här funkar min hjärna)?! Vi får se vad som händer, kanske känner jag mig lugnare efter idag...