Återkommer...

...snarast! Har moder- och faderskeppet på besök, skjutsar dem till flygplatsen imorrn! In the meantime, Några bilder på mitt modiga och inte ett dugg rädda barn (som två sekunder senare dök in för en puss och fick ansiktet och armen full i slem!)






Hästrädda mamma är också modig!

Pengar är inte allt....

...men fan vad det hjälper ibland! Igår fick vi veta den nya lönestrukturen. Vårt team kommer från Februari att få en löneökning med £6K/år! Jatack, liksom! Det kommer att komma så himla väl till pass, med engelska dagisavgifter växer punden verkligen inte på träd, så det här kommer verkligen att betyda mycket för oss. Sen så känns det ju alltid kul när folk bekräftar att jobbet man gör faktiskt förtjänar mer betalt. Så här är det glatt idag!

Åjustja, jag blev ju 27 i lördags också. Känns ju sådär.... Men fick ju iallafall lite plåster på såren...



Diskuterade det här med en vän... Jag försöker leva som jag lär, försöker bli mer genusmedveten och feministisk, men så ser jag ett par skor och blir helt "but look at the pretty...." Så klyschigt liksom.... Men vafan, alla måste vi väl få ha en hobby?! :D

Maken var lite hemlighetsfull sådär, men när jag kom hem från dansen så fick jag mina kort, och hans innehöll även ett presentkort på en ny tatuering. Har sagt länge att jag vill ha Eddies handavtryck, så nu tog han tag i det! så här hade det visst sett ut...



Är mest impad att maken inte fick ett totalt bryt på röran!

Eddie tyckte att det var så här kul att fira mamma...


Måste. Äta. Korven.


ZZZzzzzzzzzz..........

Grattis, liksom...

Vreden.

Så satt man här med bloggtorka, klickar på bästa Lady Dahmer, och vips! kommer inspirationen.

Ingen, dagis inkluderat, tror mig när jag säger att Eddie får vredesutbrott. "Nämen, han som är så glaaaaaaaaaaaad" säger alla. För jo, det är han. (När vi var hos doktorn för hostan i torsdags sträckte han fram armarna mot doktorn, och när hon tog honom i famnen la han armarna om henne och gav henne en jättekram!) För det mesta är han superduperglad. På dagis har han smeknamnet Little Smiler.





Men sen kommer den. Vreden. När det inte går som han vill. När mamma flyttar det farliga. Eller inte låter honom ha iPhonen. När han inte får dra upp hela hushållspappersrullen. Då ser det ut så här:







Tack och lov går det snart över.



Här är förresten bevis på gåendet:



Ljudet kom av någon anledning inte med, men han står och dansar till The Hotdog Dance, innan han tar sig en promenad!