Alltså, ÄLSKET på den här kvinnan.

Jag skulle vilja se den som vågade säga åt henne att sluta amma...
 
 

Amma annans barn?

Hamnar i ännu en gräsligt tråd på FL, om att amma en annans barn. Intressant det där.

Min högst personliga åsikt? Jag kan mycket väl tänka mig att om jag hade en nära vän som också ammar, att vi kom överens om att om det krisar hjälper vi varann. Jag kan också tänka mig att använda mig av Human Milk 4 Human Babies om det skulle krisa (även om jag förmodligen inte får donera själv eftersom jag fick en blodtransfusion när Eddie föddes...). Jag gillar WHOs rekommendationer:

1. Bröstmjölk från mammas bröst
2. Pumpad bröstmjölk ur kopp/flaska
3. Donerad bröstmjölk ur kopp/flaska
4. Ersättning

Mina tankar följer den banan lite. Däremot: Jag skulle varken amma någon annans bebis, eller vilja att någon ammade min, utan att det finns en överenskommelse. Amning ÄR något väldigt speciellt (iallafall var det så för mig!), och jag skulle känna mig obekväm om vem som helst tog mitt barn och ammade utan att jag visste om det eller gett min tillåtelse (såvida jag inte hamnat på sjukhus eller var jättesjuk- det finns liksom alltid undantagsfall).

Hur känner ni? Skulle ni kunna amma en annans bebis? Skulle ni kunna tänka er att en vän/släkting ammade ditt barn om det behövdes? Om inte, varför inte?

Dags att sluta sörja.

Jag sörjer amningen. Shit, vad jag sörjer den. Ett år körde vi, eller 51 veckor för att vara exakt. Sen plötsligt en dag vände han bort huvudet. De första två nätterna tog han bröstet vid 4-tiden, men sen vägrade han då också. Från att ha ammat 4-5 gånger om dagen, tog det tvärt slut. Och ja, jag är ledsen som fan över det.

Mamma är ju så bra. Hon fick mig att känna mig lite bättre, genom att påpeka att det var ju hans eget val. Och visst är det skönt på det sättet, jag kommer inte att behöva avvänja honom längre fram, utan han fick bestämma. Men det är svårt att komma ihåg det när han pekar på muggen med utpumpad mjölk och säger "Möck" (ba, NU säger ungen ordet!).

Jag pumpade i tre veckor, och började gradvis blanda med vanlig standardmjölk. Sen i måndags dricker han bara komjölk, och SOM han dricker! Älskart!

En gång bröt jag ihop. La undan alla amningstoppar, och det blev bara för jobbigt. Bölade som ett barn i en timme. Men nu. Nu är det dags att sluta sörja. Nu ska jag se det som ett ypperligt tillfälle att gå ner i vikt, förhoppningsvis få magmusklerna att läka lite bättre så jag kan se mig i spegeln utan att må illa... Kunna ha fina behåar igen. Köpa en ny sport-bh som är funktionsduglig OCH behaglig.

En ska som hjälper sorgeprocessen: Eddie har sovit förjävla bra sen sin födelsedag. Nattning 19.30, sen får vi väcka honom vid 06.30. Inte ett uppvak däremellan. Och ja, jag erkänner gärna att det är riktigt skönt att nattningen tar MAX 10 min (en dålig kväll), istället för 30-45 med ett uppvak eller två.

En annan sak som hjälper: Han har inte gått och blivit megasjälvständig. Snarare tvärtom, han är gosigare än på länge. Vi kramas och pussas nästan oavbrutet innan läggdags. Häromkvällen testade jag att lägga honom i spjälsängen vaken. Han satte sig upp, och i tio minuter satt han och pussade mig genom spjälorna. Hjärtat ba, smalt till en pöl på golvet! (Misstänker att planen hade lite med att göra att inte sova, men det låtsas vi inte om!)

Så ett litet tag till får han vara min lilla bebis. Det hjälper också mot sorgen.





Först.

Måste sluta blogga på kvällen. Glömde ju huvudgrejen jag skulle skriva om.

Fick första negativa reaktionen på att jag ammar igår. Satt kvar på Starbucks efter att min kompis gått, då Eddie var hungrig (inget nytt där, alltså!). Märkte ganska snart att en av tanterna vid bordet bredvid sneglade över lite då och då, snörpte på munnen och huffade lite.

Alltså, jag kommer från en medelklassfamilj, men den här "damen" var något helt annat. Varannan mening gällde kungabröllopet (positivt), eller "arbetare" (negativt). Och så sneglade hon över igen och rynkade på näsan.

Här har man väl två val. Bli sur och blänga, eller göra tvärtom och hoppas att hon känner sig dum. Det gjorde jag. Varenda gång hon tittade över log jag mitt allra mest bländande leende. Inte provokativt på något vis, utan trevligt och öppet. När Eddie var klar gosade vi lite och han skrattade så där underbart som bara bebisar gör. Alla i hennes sällskap skrattade också, utom hon. Jaja, man kan inte tillfredsställa alla. *mummel* surkärring *mummel*

Det är dock lustigt att reaktioner kommer från den sista man väntar sig. Den unga killen som satt med sin tjej vid ett annat bord log, och de kikade över lite då och då och sa "Awww...". men en medelålders dam, som borde veta bättre?! Inte så jävla ladylike nu...

I övriga nyheter kämpar vi fortfarande med krypningen...




Snart så.

Got Milk?


Nåja, inget fel på utdrivningsreflexen iallafall...

Got me some boobs!

Så, idag var vi alltså på kick-offen för Salfords nya strategi för amning och första kosten. Jag har ju inte gått min amningsrådgivarutbildning än, men blev inbjuden då de vet att jag skrev mitt ex-jobb om amning (med fokus på offentlig amning).

Eddie satt och gjorde reklam för ammade barn. Inte nog med att han hade sin Boob Man-tischa på sig, han ammade tammetusan sig igenom hela tillställningen! Högra tissen, vänstra tissen, upp för lite luft, och så högra igen, sen däckade han och jag fick gå runt och bära på honom!

Fick present också. När rådgivarna har varit på hembesök har de tidigare fått visa på sig själva när de demonstrerar, något båda rådgivare och rådtagare kunde känna sig obekväma med. Man anlitade därför ett gäng tanter att sticka tuttar! Fina, mjuka, runda tuttar, med vårtgård och vårta, som man kan ta med och visa på! Och vi fick varsin! Eller, jag fick två, de hade några extra och jag frågade snällt om jag kunde få en till min mamma också (hon har jobbat för amningshjälpen, och är numer min alldeles egna rådgivare!). Så här fina är dom:


Boobies!!!

Efter detta var det raka vägen till amningsgruppen. Så idag har bara handlat om tuttar!

Nu är middagen avklarad, kyckling-och nudelsallad (Eddie fick samma, bara innan dressingen). Vi har nästan helt gått över till babyled nu, han älskar det! Börjar bli jätteduktig på att mata sig själv, speciellt med smarta hjälpmedel...


Kan. Inte. Slänga. På. Golvet.

Nu har Pappa Rob bytt blöja och tagit på Eddies pyjamas (japp, han är en sån där modern man som enligt FL inte finns...), så nu ska mamma gå upp och amma och natta.

Dagens FL-gnäll

"Buuuuääää..... varför får inte mitt barn vara tjockt när ammade barn få vara tjocka??!! Buuuuääää.... Får BVC säga så, för då känner vi ersättningsmammor ju oss skyyyyyyyyyyyldiga... Buuuuääää"


Jo, och all forskning som visar på länken mellan ersättning och övervikt är ju bara påhittade ("Ja, för min unge drack 8 liter ersättning om dagen och hon är JÄTTEFIN i sin stringbikini nu")...

INGEN, var sig BVC, barnläkare eller privatpersoner, ska behöva hymla med fördelarna med amning. Kunde man GENUINT inte amma, då vet man det och vet att ersättning var viktigt för ens bebis. Ville man inte amma, eller tyckte det var för jobbigt, ja då får man väl stå för det. Inte ska vi andra behöva hålla käft för det.

Miranda Kerr's got nothing on me!


*Älsk*


Nattmys

Apropå visa upp sig...

Haha, två gånger den här veckan har någon (båda gångerna killar!) kommit upp och pussat Eddie på huvudet utan att inse att jag ammar honom! Lika roligt varenda gång! Kul även att ge en känga till de som anser att offentlig amning bara är för att visa upp sig! Får väl vara tacksam att jag inte sprutade mjölk i ansiktet på dem!

Skönt med mammalunch, att få gnälla av sig lite, och inse att maken inte är så tokig, ibland verkar nya pappor bara ha lite svårt att förstå hur mycket jobb vi lägger ner på ungarna. Skönt att höra att andra är i samma situation.