mammaiengland

Idag på amningsgruppen fick vi besök av en hälsoutvecklingsarbetare (Health Development Worker). Vår Infant Feeding Worker var sjuk, så den här stackarn agerade stand in. Hon kom med famnen full av juice och frukt. Hon tjatade berättade hur mycket tillsatt socker det var i juicen, och delade ut små kort som informerar vad som motsvarar "mycket" och "lite" tillsatt socker, fett, salt osv. Under tiden satt åtta amningstörstiga mammor och kolkade i oss den syndiga juicen, och ratade frukten till förmån av en morotskaka någon hade tagit med. Jojo, nog utvecklades vår hälsa. Inte nödvändigtvis till det bättre, men det var det ju ingen som sa något om!

Efter gruppen hade det blivit sjukt kallt igen. Eddie hade som tur var vantar och mössa:

(HEJ JAG ÄR EN POJKE!!!!!)

Själv hade jag bara en kofta, då det var varmt när vi gick dit (och jag hade ju mitt lilla element på magen), så det blev en rask promenad hem!

Lyckades få ett långt bad ikväll utan att någon vaknade och krävde uppmärksamhet. Igår fick Rob gå och vagga, medans jag sjönk ner lite djupare och låtsades vara avslappnad. Sen såg jag alla benhår som låg och flöt (kom äntligen ihåg att köpa rakhyvlar), så det gick inte ens att låtsas längre...

Vi har ju börjat lägga Eddie vid 19-19.30 nu, istället för 22-22.30 när vi lägger oss. Mina bröst ställer sig fullständigt oförstående till detta koncept. När vi lägger oss ser jag ut som Dolly Parton (men rör man vid dem börjar de genast läcka). Har hamnat i en ond cirkel där jag pumpar vid 21.30-22, vilket givetvis inte gör saken bättre (igår blev det 250ml...). Så ikväll kör jag tough love. Ingen pumpning innan läggdags. Jag hoppas innerligt att detta INTE är kvällen då Eddie sover hela vägen till klockan 04. Ge det en vecka, sen får han sova så länge han vill, men INTE inatt!

Tänkte vara lite snäll och dela med mig av två recept. Det första är min dagliga smoothie (håller magen i ordning!):

1 banan

ca 100 ml frysta bär (tina lite lätt i micron, med inte helt)

50-100 ml färskpressad juice (gärna äpple eller äpple och mango)

ca 100 ml naturell, osötad yoghurt

1 matsked linfrön

Häll alltihop i en mixer och mixa tills jämnt (och fröna är krossade)

Det andra är en laxlåda som min pappa gjorde hemma hos farmor. Den är superlätt och jättegod:

2 laxfiléer

2 stora eller 4 små potatisar

1 stor purjolök

50 gram smör

salt och peppar

Skala potatisen och dela i 2 eller 4 delar, beroende på storlek. Koka tills mjuka. Värm ugnen till 200°C. Dela varje filé i 4 bitar. Strimla purjolöken. Lägg lax och potatis i en ugnsform, strö över purjolöken och klicka små kuber smör över. Salta och peppra. Baka i ugnen tills laxen är genomlagad, och potatisen gyllene. Ös med smöret lite då och då.

Efter alla dessa nyttigheter känner jag nu att jag behöver popcorn och ANTM. Vi säger så.

Satt häromdagen och tänkte "Gud va skönt, jag har inte haft en IBS-attack på jättelänge". Sådärja, som en brevbomb på posten damp den ner. Kom i säng vid ett-tiden, och den fortsätter nu på morgonen. Har nog gått ner ett kilo eller två nu *tänker positivt*

Gör nu smidigt en övergång från bajs till burlesk. Måste dra fram kostymerna i eftermiddag, Bollywood-kostymen måste lagas och göras lite snyggare, hade ju ingen symaskin när jag först gjorde den, så den är handsydd. Ska fålla slitsarna, och sy fast paljetterna bättre. Måste även fixa nya trosor till ett par som är högre i midjan (= täcker sträckmärken...). Känns bra, om än lite otäckt, att jag ska stå på scen igen. Tror att jag behöver det, behöver bli bedårad, sträckmärken och klipp-ärr i all sin ära. Det kanske bara blir en gång, vad vet jag, men den här gången behöver jag. Ytlig? Jag? You bet. Och inte är det något fel med det, klart man får vara lite ytlig ibland. Jag älskar känslan av att ta på eyelinern, lösögonfransarna och det röda läppstiftet. Kände mig så jävla mycket snyggare när jag blekte ner håret igen, insåg hur mycket jag hade saknat det. Är liiiiite orolig över orken, Bollywood och Hiphop i samma show, får nog köra lite kondisträning i veckorna framöver! Kan ju dessutom inte köra med "Dutch courage" den här gången, så måste ju räkna med adrenalinkicken också.



Nu har Eddie lyckats åla sig så han kan se tv:n, så det är dags att klä på oss båda och börja vår dag!

Av Eddie:s reaktion att döma har jag åstadkommit ett kulinariskt mästerverk. Pureé av morot och palsternacka, blandat med bröstmjölk. Helt sjukt gott!

Igår var vi på treårskalas. Eddie var väl inte helt säker på allt folk, men det gick bra. Fick gå upp och amma honom, och lyckades tajma det perfekt med att pappan i huset tog med ett gäng på husesyn. "Här är vårt nykaklade badrum, här är Louie:s rum som vi precis gjort iordning, och här är en vilt främmande människa i vårt sovrum med ett bröst framme." Jahaja.

Eddie krashade hur snabbt som helst ikväll, gröt och bad tycks ha gjort susen! Så här sitter vi nu och vet inte riktigt vad vi ska göra. En gång i tiden visste vi nog precis vad vi skulle göra. How times have changed...

Dagens outfit var samma som häromdagen, så visar en bild på gårdagens istället.

Byxor: Next
Body: Tesco
Strumpor: P o.P (eller, strumpa...)

Min kompis som jag nämnde i mitt inlägg häromdagen fick bara en dag med sin pappa. Han gick bort igår kväll. Känns jobbigt att inte ens kunna ge henne en kram, då hon flög ut till ett annat land för att se honom. Skickar tankar och kramar.

Tänkte skriva något fint och filosofiskt, men bestämde mig för att låta Eddie Vedder ta hand om den biten istället.

Pearl Jam- Man of the Hour

Första veckorna med Eddie hade jag alltid en trasa/handduk/wipe till hands för de där söta små kräkningarna. Sen kom jag på att ärmen på min pyjamas funkar precis lika bra. Visst, jag går ofta runt och luktar kräks, men å andra sidan går jag inte ut i pyjamas (...särskilt ofta....). Jag trivs ganska bra med att vara lite så där mysigt sunkig. Jag undrar om andra tycker det är lika mysigt?

Här är klockan elva, och så här ser sonen ut än så länge...


(Fotografen har återigen glömt att tuttarna är ett par kupstorlekar större, har liksom inte ETT kort med en tisse i nedre hörnet...).

Kan ju säga att Eddie gjorde succé på babymassagen igår, när han anlände i nattlinne (sovsärk frå P o.P, men den är för liten för att knäppa, så nu är den ett nattlinne istället), komplett med matchande mössa!

Inatt blev vi bekanta med nattskräcksfenomenet. Det var lite kul så där. Alltså, kul som i "får jag inte sova i två sammanhängande timmar så hoppar jag ut genom fönstret". Stackars unge, det var inte gnällgråten som kan lösas med napp/kram/tutte, det var en rädd och ledsen gråt. Fram till klockan sju, då var det "Koo! Gurgel gurgel" helt plötsligt. Han fick jobba lite med pappa medans mamma satt på soffan i ett töcken i tio minuter...


Idag ska vi nog bara slumma på soffan (sitter och skäms, det är hur fint som helst ute...). Upptäckte just Ketchupmamman, så det blir nog lite sträckläsning om herrn tillåter!

Haha, två gånger den här veckan har någon (båda gångerna killar!) kommit upp och pussat Eddie på huvudet utan att inse att jag ammar honom! Lika roligt varenda gång! Kul även att ge en känga till de som anser att offentlig amning bara är för att visa upp sig! Får väl vara tacksam att jag inte sprutade mjölk i ansiktet på dem!

Skönt med mammalunch, att få gnälla av sig lite, och inse att maken inte är så tokig, ibland verkar nya pappor bara ha lite svårt att förstå hur mycket jobb vi lägger ner på ungarna. Skönt att höra att andra är i samma situation.

Nähä? Vad händer dårå? Snoppen ramlar av? Han "blir" bög? Skönt att höra att flickor iallafall kan läsa om riddare och drakar (det behövs väl någon att tvätta svavlet ur rustningen...). Suck.

Konversationen kom sig genom att jag pratade med en vän om att jag behöver en present till en tre-åring, men inte ville fastna i bil-, boll- eller pickadollfällan. Då rekommenderades det böcker. Könstypiska sådana. Detta var strax efter vi konstaterat att Eddie har samma byxor som hennes dotter. Stackarn blir väl bög då (För den som undrar över bögtjatet kommer inspirationen härifrån). Grejen är att detta är en jävligt smart tjej, det är bara så inpräntat här. Vet inte hur många gånger jag fått höra att Eddies kläder är "out there", "quirky" och så vidare, och då pratar vi P o.P, Lindex (Jehova, Jehova, Jehova!) och Småfolk, typ.

Gick på dansen igår, första gången på 10 månader! Härligt, men gav även upphov till en annan av mina "pet hates". "Jaha, sitter Rob barnvakt?" Va? Alltså... Va? Vadå barnvakt? Han är ju Eddies pappa, då sitter man väl inte barnvakt? Det låter ju som nåt kinky rollspel, maken spelar barnvakten och man själv den uttråkade hemmafrun... Om han sitter barnvakt, betyder det då att jag sitter barnvakt också? Eller är det "mitt" barn?! Bör jag betala Rob? Bör jag kräva betalt själv? Skulle du betala för att den här skulle barnvakta din onge?!



Sen blev ju allt fel, Eddie hade blivit ledsen, och Rob blir stressad, och då blir det kortslutning och han får liksom inte till det med lugnandet. Så när jag kom hem blev det tröst, och då kläcker herrn ur sig att vi kan nog inte gå och se Russell Howard nästa vecka, Eddie är ju så beroende av mig. Ja, han är beroende av mig, men nån gång MÅSTE vi ju gå ut. Han ska ju börja på dagis om tre månader, det vore nog bra om vi har lämnat honom iallafall EN gång innan dess... Sen är ju Sheryl (barnvakten) även dagisföreståndare, så jag har en känsla av att hon kan hantera en ledsen och övertrött unge, om det kommer till den kritan.

Så imorse var jag sur, och vände bort huvudet från hejdå-pussen. Moget, Anna. Nämenserruatt om man borde växa upp och så där då...

Nu: Påklädning (Eddie ligger fortfarande och myser i nattlinne), och iväg på babymassage, sedan mammalunch. Lite gnäll till din cheesecake?

Så här kul har man det på lekdejt:



Gillar även hur Eddie ser ut som att han blivit nerbeamad från ett annat årtionde...

Skämt åsido hade vi det jättemysigt, käkade lunch och lät groddarna busa runt på mattan. Helt plötsligt hade fyra timmar gått, ba sådär liksom!

Ikväll ska jag på dansen för första gången sen jag var 17 veckor gravid. Det här kan vara det sista ni hör av mig...

Dagens outfit:



Body: Polarn o. Pyret
Hängselbyxor: Lindex, ärvda av Storkusin Sigge.
Strumpor: Present

Resultat: Mellanstadievikarie circa 1976. Löser konflikter genom att sitta i ring och sjunga We Shall Overcome.

Lämnar Eddie omringad av kuddar på soffan och går och gör frukost. Jag kommer tillbaka och han ligger och leker med min bh. Hur fick han tag på den?! Allting är Ha Den! för Eddie just nu. Glasögon (pappas, mamma har vett att flytta sig när lillhanden kommer), handdukar, blöjor, you name it.

Har nu fått sova på mötet med doktorn igår, och det känns mycket bättre. När jag åkte hem tyckte jag att det var ett totalt antiklimax, hon sa ju typ ingenting. Men nu har jag fått smälta och fundera, och det gjorde hon ju visst det, och dessutom var det väldigt klokt. Hon tycker att jag ska försöka satsa på en naturlig förlossning om vi skaffar en till (här höll jag på att promenera ut), MEN (satte mig ner igen)- börjar det som ställde till det med Eddie (högt blodtryck och foglossningen från helvetet) spöka igen, bör jag nog få ett planerat snitt snarare än igångsättning. Hon sa att risken att samma sak skulle hända igen är väldigt liten, om jag får börja värkarbetet själv. Jammendåså, det var väl en ganska bra lösning? Nu har jag bara ett steg kvar- att skriva ner min förlossningshistoria åt barnmorskeföreståndaren- sen kan jag förhoppningsvis begrava det och sluta älta.

Idag ska vi på lekdejt med Andrea och Thea. Det blir nog promenad och kanske lite gungor i parken. Jag och Andrea är typ varandras motpoler vad gäller barnen, jag försöker bli mer genusmedveten, Andrea kör på Allt Rosa, Allt Prinsessa. Som tur är kan vi skratta åt oss själva och varandra!

En "rolig" parentes. Jag kommenterade på Next:s Facebooksida i måndags. Deras barnkläder kör stenhårt på könsroller, från bebis till tonåring. Några exempel:







Notera gärna att flickan även har en kattunge, för extra könsrollskrydda.

Iallafall, så postade jag en kommentar på deras hemsida, inte alls otrevlig, utan sa bara att jag tycker det är trist att allt är så könsstereotypiskt, och dessutom att pojkbebisarnas byxor är stenhårda. Efterlyste mer unisexgrejer, och gärna gladare färger. Fick ett par medhåll av andra mammor *ramlar av stolen*, men sen kom det. "Du, det finns faktiskt andra affärer att handla ifrån". Hej otrevlig. Jaja, jag tror att England har en lång väg att gå innan det blir mer jämlikt här. Tills dess får Eddie gå på dagis i sina tjejbrallor (köpte ett par grönblommiga och ett par mörklila med fjärilar, hiiiitfina!). Har någon en kommentar på det kan de ju ta det med mig.

Följ min blogg!!

Så... Miranda Kerr la upp en bild på Twitter där hon ammar nye sonen Flynn (sjukt bra namn btw), och England förfäras. Inte helt oväntat. Mindre väntat var väl att svenskar skulle reagera. Hör jag en till person föreslå att "man kan väl gå in på en toalett och amma?" så skriker jag. Innan du säger något så ärkepuckat, tänk efter. Skulle DU äta din lunch på en offentlig toalett? Inte? Så varför förväntar du dig att bebisar ska göra det då?

Sen så kommer jag ju att tänka på Amningsrummen här i England. På Trafford Centre finns ett amningsrum, förvisso vid toaletterna så jag vägrar gå dit av ren princip, men det har en skylt med en bild liknande den internationella amningssymbolen, en kontur av en ammande mamma. På Arndale Centre har amningsrummet en skylt. Med en nappflaska. Quite.

Många bloggare har skrivit (bättre än mig) om hela ideen med att man som ammande mamma skulle vilja "visa upp sig". Hur jävla sexigt är det med amningsbröst?! Jag är burleskartist, jag vet i vilka sammanhang tuttar är sexiga. Droppandes mjölk, sträckmärkta, ådriga med en unge hängandes från dem är INTE ett av dessa sammanghang *lovar*. Missförstå mig inte, jag tycker att amning är bland det vackraste man kan göra, och ser alltid till att le uppmuntrande de få gånger jag ser en ammande kvinna här, men sexigt är det tammefan inte.

Min favoritbloggare har lagt upp några otroligt fina amningsbilder, väl värda en titt (tit, geddit? Haha). Mina är inte lika underbara, men de betyder mycket för mig. Den första ger bild till uttrycket "mjölkkoma"



Sexiga pattar eller?!

Den andra tycker jag bara visar hur underbart mysigt amning kan vara...



Och med den bilden avslutar jag och går och visar upp mig ammar.

Imorgon ska min vän åka och hälsa på sin pappa för vad som troligtvis är sista gången. Han har cancer, och har nu fått dödsdom. Jag känner med henne, lider med henne, och så får jag ju en sån jävla ångest. Tänk om det skulle hända mig något? Eller Rob? Ska Eddie stå där då, som en liten motherless mongrel?! Han är ju så liten, han skulle ju inte klara sig. Han kan ju inte ens stå! Det har gått så långt att jag har redan sagt till både Rob och andra som står mig nära, att skulle det hända något, och jag hamnade i koma, då får de fan pumpa tissarna. Eddie ska iallafall få sin mat, även om något skulle hända mamma. Alltså, usch. Bara att skriva det här gör mig alldeles kall inombords. Fy fan.

Min mamma berättade att när hon fick min äldsta bror bestämde hon att hon skulle oroa sig tills han var 15. Efter det tyckte hon att han klarar sig själv om något skulle hända. Nu, 33 år senare utvärderar hon planen och konstaterar att hon oroar sig precis lika mycket fortfarande, trots att han är gift med två barn!! Så nej, jag hyser inte mycket hopp om att ångesten försvinner någon gång i den närmsta framtiden.

Idag ska jag få träffa en gynläkare, och prata igenom mina alternativ inför eventuella framtida graviditeter. Det gick ju åt helvete när Eddie kom, och jag har fortfarande mardrömmar om förlossningen. Vi har alltid sagt att vi vill ha två barn, men jag är fortfarande tveksam till om jag skulle palla med det en gång till... Vi får se vad som sägs idag, kanske känns det bättre efter. En del av mig hoppas att hon kommer säga att "Klart det blir kejsarsnitt" och skriva in det i min journal, så behöver jag inte ens fundera liksom. Det är ju det som är min största rädsla, att jag blir gravid igen, att jag låter mig övertygas om att försöka föda naturligt, eftersom första visst "alltid" är värre, och så kommer det till The Point of No Return, och samma sak händer igen. Fan, jag förlorade nästan hälften av mitt blod med Eddie, ska jag förlora den andra hälften då, och bara ha andras blod i mig (jag vet att det inte funkar så, men så här funkar min hjärna)?! Vi får se vad som händer, kanske känner jag mig lugnare efter idag...

Fördelen med mammaledighet? Man vill inte bara dö på Måndag morgon. Våra måndagar är ganska härliga nuförtiden. Uppe vid halv åtta, frukost (smoothie till mig, bröstmjölk till Eddie). Sen tuppar han vid halv tio i någon timme, så jag kan sätta igång en tvätt och klä på mig. Efter lunch går vi till amningsgruppen. Så här mysig var promenaden:


Amning är så himla ovanligt här, det är skittråkigt. Gruppen jag går till är dock väldigt mysig, supertrevliga tjejer och goa bebbar. Det är skönt att ha någon att prata med om amning och eventuella problem, även om jag till och med där sticker ut litegrann. Någon frågade idag hur länge jag planerar att amma, och höll på att ramla av stolen när jag sa att jag hoppas det kommer lösa sig naturligt vid två- två och ett halvt. Hade lika gärna kunnat säga tjugotvå...

Sen vi kom hem har vi hunnit med att pussa på pappa som kom hem från jobbet, prata med mormor på Skype (är fortfarande chockad att de lyckats sätta upp det...), och väntar nu på kaffe innan tvätthäng och wokgörande. Kvällen avrundas med ANTM, det är skönt att få känna sig smart så där fram på kvällskvisten...

Dagens outfit:
Mössa: Lundmyr of Sweden
Munkjacka: American Apparel
Sparkdräkt: Småfolk
Strumpor: Mammas gamla lovikasockar!

Sådär, då har man skaffat sig en blogg. Har tänkt på det ett tag nu, jag har ju fått höra att jag skriver bra (mestadels av min mamma förvisso, men likväl.), så nu var det väl dags ändå.

Jag tänkte skriva om livet här i Manchester rent generellt, men också om hur jag upplever det att vara mamma (och dessutom en ammande sådan!) i England. Jag har också börjat en resa mot att bli mer genusmedveten, en jävla kamp i detta land!

Tack till Lady Dahmer för den snygga bloggdesignen, och för att ge mig tillräckligt med inspiration att få tummen ur röven och komma igång!