Ett tungviktsinlägg

Nu sa jag ju att detta aldrig kommer bli en viktblogg, och det kommer det inte heller, men jag vill reflektera lite kring det här ned vikt...

Jag börjar närma mig -15 kilo nu. Hur känns det? Jodå. Mina knän mår definitivt bättre, jag orkar mer, hyn är klar och min ibs har knappt gjort sig hörd den senaste månaden eller så. Och jo, nog fan SER jag bättre ut också, även om det är långt ner på listan av anledningar, åtminstone för MIG. Alla andra däremot... Jag har kollegor som ger dagliga uppdateringar om hur jag ser ut. Say what, liksom?! När blev det ok?! Att få en kommentar när jag träffar någon jag inte sett på ett tag (so ikväll på zumban, en kund som inte varit där på ett tag kände helt genuint inte igen mig) är väl en sak, men de konstanta kommentarerna, 'recensionerna' nästan, fan, de gör mig bara stressad.

Jag har valt att gå en väldigt strikt väg. Varför? Jag har en ganska fuckad relation till mat. Nojor, matfobier, mat som tröst, trygghet, kärlek och så vidare i all oändlighet. Jag har inte den där spärren, som gör att jag kan äta EN chokladbit. Nej, börjar jag slutar jag inte förrän hela asken är tom. Inte några körsbär, utan ett halvt kilo. Istället för en skiva rostat bröd med paté- minst fyra, plus två cupcakes och en näve kex med ost.
Så för mig är superstrikt den enda vägen just nu. Håller mig runt 800 kalorier vardagar, och kan unna mig lite mer någon kväll till helgen- indiskt, eller en pizza. Annars skulle jag inte ha pallat mer än en vecka. Jag zumbar tre gånger i veckan, och dansar en gång. Det är inte för alla, men just nu är det för mig.
Jag önskar att vikt inte var en så stor (no pun intended...) grej. Att en kan gå upp, ner eller inte alls, utan att det är nyheter, utan att folk brydde sig så jävla mycket.

Mest av allt önskar jag att JAG inte brydde mig, artist inte kände den där glimten av glädje varje gång någon ny nämner hur jag ser ut...


Kommentarer
betula säger:

Jag är en sån där som inte ser om någon tappar eller ökar 15 kg i vikt. För mig är det verkligen totalt ointressant. Tyvärr får jag ofta känslan av att folk som tappat i vikt blir väldigt besvikna om man inte påpekar det, så det kan ju finnas en press från det hållet med.
Viktigast är ju att man är nöjd själv, oavsett resultat.

Svar: Jo, visst är det så. Det blir jag ju så arg på mig själv för, att jag liksom kräver den där uppmärksamheten!
Anna

2012-10-17 | 10:25:08
Marika säger:

Det är svårt det där. För oftast när folk går ner i vikt, gör dom det för att dom kämpat för det. Om det tidigare handlat om övervikt, handlar det såklart mycket om hälsan istf utseendet i sig.
Men folk som kämpat sig ner exempelvis 15 kg som du, (Bra gjort!) dom ser oftast bättre ut eftersom dom strålar, får friskare hy och kanske till och med självförtroendet får en skjuts? Kanske inte just av siffrorna på vågen, utan att personen satt upp ett mål som närmar sig.
Jag tycker det är fantastiskt gjort och ger gärna komplimanger till den personen. Utan att jag vill att det ska låta som att hen är fin nu. Ungefär som hen tidigare skulle varit? ...ful?
Men att säga att någon ser pigg och fräsch ut och att det klär hen, det tycker jag inte är fel.
Men det är svårt, eftersom vikt redan har så jäkla mycket fokus överallt.
Men verkligen bra gjort Anna! Kul att du känner dig piggare.

Svar: Precis det där pratade jag och mamma om, den där känslan av "hur uppfattade de mig förut då?!?!", som naturligtvis sitter hos en själv!Och absolut, att peppa och ge en och annan komplimang, det tycker jag är helt ok. Det blir bara så jobbigt när någon (som min kollega) tar på sig att vara någon slags "coach", och talar om hur mycket jag ser ut at ha tappat denna vecka, eller att jag har stått stille en vecka... Jag har inte bett om det, och med mitt förhållande till mat, är det allt annat än hjälpsamt!!,
Anna

2012-10-17 | 11:40:04
Helena säger:

Det är ju otroligt känsligt det där med att kommentera andras vikt och jag har lite svårt att förstå personer som har ett ständigt behov av att göra det. Som du säger själv är det ok att peppa och stötta, och att säga att någon ser ut att må bra, men det gäller att göra det på rätt sätt. Alla har vi våra ömma punkter... Förra året fick jag höra av svärmor att "sist vi sågs var du lite rund om baken", och trots att hon uppenbarligen tyckte jag blivit smalare, tog jag illa vid mig. Fast mest blev jag irriterad på att hon inte själv insåg att det kanske inte är så konstigt att man är "rund om baken" tre månader efter att man fått barn... :-S

Min svärmor lyckades dessutom få in en fullträff till min svägerska nyligen. Svägerskan har gått upp en del i vikt, bl a för att hon har PCOS, och svärmor påpekar att hon "måste verkligen gå ner i vikt". Och därigenom triggade hon svägerskan så hon fick ett återfall i sin bulimi. Så som sagt, det gäller att vara försiktig med kommentarer om vikt...

2012-10-18 | 09:08:48

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback