Juloutfit
December. Fucking December, liksom. Vi har naturligtvis inte köpt en endaste julklapp. Eddie ska få en dammsugare och en Händige Manny-verktygslåda (hatar saker som låter, men han var som besatt av sin kusins. Fuck principer, liksom). Tänkte be mormor och morfar om någon slags gunghäst/älg/djur.
Men. Ikväll hittade jag större delen av Eddies juloutfit iallafall! Kom på för ett par veckor sen att jag absolut ville ha ett par lackskor åt honom. Ni vet, klassiska svarta lackskor, typ 1800-talsstuk. Lättare sagt än gjort, kan jag säga! Allt har blommor, diamanter, hjärtan på, och är naturligtvis TILL FLICKOR!!!!!!!! Inte till pojkar, TILL FLICKOR!!! För sånt är ju viktigt. Men ikväll äntligen, hittade jag dessa på eBay:
*sötdöden*
Sen kom jag på att dessa skulle matchas med svarta shorts och vita strumpbyxor. "Lycka till", sa en kompis. Men johodå! Kolla in dessa!
Så nu behöver vi bara en topp att matcha med! Några förslag? Funderar på den här, men den känns nästan ironisk...
Halp! Idéer behövs!
***OBS!!! UPPDATERING!!!***
Kikade in på P o.P, och gissa vad jag hittade på rean?
Nu är det bara att hoppas att maken samtycker! :D
Men. Ikväll hittade jag större delen av Eddies juloutfit iallafall! Kom på för ett par veckor sen att jag absolut ville ha ett par lackskor åt honom. Ni vet, klassiska svarta lackskor, typ 1800-talsstuk. Lättare sagt än gjort, kan jag säga! Allt har blommor, diamanter, hjärtan på, och är naturligtvis TILL FLICKOR!!!!!!!! Inte till pojkar, TILL FLICKOR!!! För sånt är ju viktigt. Men ikväll äntligen, hittade jag dessa på eBay:
*sötdöden*
Sen kom jag på att dessa skulle matchas med svarta shorts och vita strumpbyxor. "Lycka till", sa en kompis. Men johodå! Kolla in dessa!
Så nu behöver vi bara en topp att matcha med! Några förslag? Funderar på den här, men den känns nästan ironisk...
Halp! Idéer behövs!
***OBS!!! UPPDATERING!!!***
Kikade in på P o.P, och gissa vad jag hittade på rean?
Nu är det bara att hoppas att maken samtycker! :D
Gör det bättre
För den som är intresserad har jag lyckats äta både frukost och lunch idag utan att dö magontsdöden.
Alltså, det här med att barn är sjukt smarta... När jag lägger Eddie vill han att jag sitter i dörröppningen så han ser mig, tills han vänder sig om och börjar somna. Då får jag (oftast) gå. Ibland får jag gå och ta på mig pyjamasen, men då pratar jag med honom hela tiden så han hör var jag är.
När maken lägger så säger han "Godnatt då Eddie". Och Eddie somnar. Vafan?!
Här sitter de och smider planer...
Nåja. Jag tröstar mig med att Eddie idag lärt sig att ge slängkyssar. Till mamma. In your face, läggningsproffset!
Alltså, det här med att barn är sjukt smarta... När jag lägger Eddie vill han att jag sitter i dörröppningen så han ser mig, tills han vänder sig om och börjar somna. Då får jag (oftast) gå. Ibland får jag gå och ta på mig pyjamasen, men då pratar jag med honom hela tiden så han hör var jag är.
När maken lägger så säger han "Godnatt då Eddie". Och Eddie somnar. Vafan?!
Här sitter de och smider planer...
Nåja. Jag tröstar mig med att Eddie idag lärt sig att ge slängkyssar. Till mamma. In your face, läggningsproffset!
Dagens A-barn.
Två viktiga händelser idag:
1. Eddie spenderar 5-10 minuter helt hänförd över mina svarta lackskor med platåklack. Bär runt på dem. Hämtar dem en i taget och ger till mig med ett lyckligt "Tatt!" (han har inte riktigt greppat det här med tack, han tackar när han ger bort grejer snarare än när han får dem...). Sätter sig bredvid mig och kvider av lycka när jag tar på mig dem.
Jag har lärt honom allt jag kan.
2. Efter att i runt 6 månader kalla terrieristen för "Woof" (samma namn han använder för varenda hund, katt, häst eller får han ser, för övrigt), och i några veckor sagt något som låter lite som "vovve", fick vi ikväll till ett glasklart "Rocky". Ibland "Docky", ibland "Gocky", men alltid samma betoning, och med ett bestämt pekande på sagda terrierist. När jag tappade upp hans bad kom han och hämtade mig, såg till att jag följde med till vardagsrummet, pekade på byrackan (som gjort sig som hemma på min soffa) och sa "Rocky". Värsta A-barnet!
En händelse som kanske inte var den bästa- han har lärt sig att klättra upp till Rockys sovplats... Rocky tycker inte att det är så jättekul, det har varit hans "fristad" när Eddie blivit lite för kärlekskrank. Det är ju liksom bara så mycket interspecies-hångel man kan ta innan det blir för mycket... Så nu får vi vakta extra noga, och klättrar han upp lyfter vi ner, så Rocky ser att han har sin privata sfär kvar. Inte för att han respekterar vår...
Oooookej, så hunden är på soffan. Var är barnet då?
...Åhå. (Rockys sovplats är alltså i bakgrunden, en av dem har dragit ner sängen på golvet)
1. Eddie spenderar 5-10 minuter helt hänförd över mina svarta lackskor med platåklack. Bär runt på dem. Hämtar dem en i taget och ger till mig med ett lyckligt "Tatt!" (han har inte riktigt greppat det här med tack, han tackar när han ger bort grejer snarare än när han får dem...). Sätter sig bredvid mig och kvider av lycka när jag tar på mig dem.
Jag har lärt honom allt jag kan.
2. Efter att i runt 6 månader kalla terrieristen för "Woof" (samma namn han använder för varenda hund, katt, häst eller får han ser, för övrigt), och i några veckor sagt något som låter lite som "vovve", fick vi ikväll till ett glasklart "Rocky". Ibland "Docky", ibland "Gocky", men alltid samma betoning, och med ett bestämt pekande på sagda terrierist. När jag tappade upp hans bad kom han och hämtade mig, såg till att jag följde med till vardagsrummet, pekade på byrackan (som gjort sig som hemma på min soffa) och sa "Rocky". Värsta A-barnet!
En händelse som kanske inte var den bästa- han har lärt sig att klättra upp till Rockys sovplats... Rocky tycker inte att det är så jättekul, det har varit hans "fristad" när Eddie blivit lite för kärlekskrank. Det är ju liksom bara så mycket interspecies-hångel man kan ta innan det blir för mycket... Så nu får vi vakta extra noga, och klättrar han upp lyfter vi ner, så Rocky ser att han har sin privata sfär kvar. Inte för att han respekterar vår...
Oooookej, så hunden är på soffan. Var är barnet då?
...Åhå. (Rockys sovplats är alltså i bakgrunden, en av dem har dragit ner sängen på golvet)
Uppdatering
Tack för er fina omtanke! Skrutt von Plutt är ok. Fingret är svullet och lite missfärgat, men han använder handen, är glad, och verkar inte påverkad.
Förskolan ska kolla upp om de kan få tag på säkerhetsdörrar.
Den här gången kom vi milt undan. Tack och lov.
"Kolla mitt onda finger"
Förskolan ska kolla upp om de kan få tag på säkerhetsdörrar.
Den här gången kom vi milt undan. Tack och lov.
"Kolla mitt onda finger"
Akuttripp #3...
Igår var olyckan framme igen, och vi fick spendera kvällen på akuten...
Precis när jag hämtade Eddie på dagis hände det. En av försskolelärarna öppnade dörren till avdelningen (dörren öppnas inåt), och precis då bestämde Eddie sig för att peta in fingret i springan vid gångjärnen...
Har aldrig sett honom skrika på det viset, det tog nästan 10 minuter innan vi fick kontakt med honom. Tack och lov har vi en flaska Ibuprofen där, så han fick snabbt en dos. Åkte hem och gav middag, vilket han inte åt (vilket är ett klart tecken på katastrof!). Ringde mamma på Skype, och hon fick kika (hon är distriktssköterska). Fingret var då rödlila och nästan dubbelt så stort som långfingret, så hon tyckte vi skulle åka in. Sagt och gjort, vi drog ner till akuten för tredje gången i hans liv (vi var ju på barnakuten för fototerapin, och även när han satte in handen under en stol och personen i stolen lutade sig framåt). Bedömningen gick fort, på 15 minuter var vi i väntrummet på Panda Unit, alltså barnakuten. Vi fick träffa en jättegullig doktor, som tyckte han verkade pigg och glad, men skickade oss på röntgen för säkerhets skull. Där körde vi byte till pyjamas, och kopp med mjölk, den här gången var vi förberedda! Pappa fick hålla i inne på röntgen, samtidigt som han matade med distraherande russin!
Tillbaka till barnakuten, nu med en trött Eddie. Blev inkallade igen. Ett område på filmen såg lite annorlunda ut, typ suddigt. Det kan vara för att fingrarna växer, men kan också vara en liten spricka (small hairline fracture). De lindade inte, hon sa att barn i Eddies ålder har tagit av lindan innan man är ute i väntrummet. Däremot kan frakturer på så små utvecklas över några dagar, så vi ska hålla koll på fingret och åka tillbaka om det blir mer svullet eller missfärgningen blir värre.
Efter en sovmorgon åkte vi till dagis igen, och Eddie promenerade runt avdelningen och visade alla sitt finger! Pratade med dem om säkerhetsdörrar med skydd, och de ska kolla upp.
Phu, vilken jävla kväll, på ren svenska!
Precis när jag hämtade Eddie på dagis hände det. En av försskolelärarna öppnade dörren till avdelningen (dörren öppnas inåt), och precis då bestämde Eddie sig för att peta in fingret i springan vid gångjärnen...
Har aldrig sett honom skrika på det viset, det tog nästan 10 minuter innan vi fick kontakt med honom. Tack och lov har vi en flaska Ibuprofen där, så han fick snabbt en dos. Åkte hem och gav middag, vilket han inte åt (vilket är ett klart tecken på katastrof!). Ringde mamma på Skype, och hon fick kika (hon är distriktssköterska). Fingret var då rödlila och nästan dubbelt så stort som långfingret, så hon tyckte vi skulle åka in. Sagt och gjort, vi drog ner till akuten för tredje gången i hans liv (vi var ju på barnakuten för fototerapin, och även när han satte in handen under en stol och personen i stolen lutade sig framåt). Bedömningen gick fort, på 15 minuter var vi i väntrummet på Panda Unit, alltså barnakuten. Vi fick träffa en jättegullig doktor, som tyckte han verkade pigg och glad, men skickade oss på röntgen för säkerhets skull. Där körde vi byte till pyjamas, och kopp med mjölk, den här gången var vi förberedda! Pappa fick hålla i inne på röntgen, samtidigt som han matade med distraherande russin!
Tillbaka till barnakuten, nu med en trött Eddie. Blev inkallade igen. Ett område på filmen såg lite annorlunda ut, typ suddigt. Det kan vara för att fingrarna växer, men kan också vara en liten spricka (small hairline fracture). De lindade inte, hon sa att barn i Eddies ålder har tagit av lindan innan man är ute i väntrummet. Däremot kan frakturer på så små utvecklas över några dagar, så vi ska hålla koll på fingret och åka tillbaka om det blir mer svullet eller missfärgningen blir värre.
Efter en sovmorgon åkte vi till dagis igen, och Eddie promenerade runt avdelningen och visade alla sitt finger! Pratade med dem om säkerhetsdörrar med skydd, och de ska kolla upp.
Phu, vilken jävla kväll, på ren svenska!
SignalRÄTT!
Det är svårt att fatta att det är sant... Sängrutinen ser nu ut så här (efter eventuellt bad, en kopp mjölk, tandborstning etc): Gå upp med Eddie till hans rum. Kramas och pussas lite. Lägg honom i sängen. Stryk över ryggen/klappa i rumpan ett par gånger. Säg "godnatt min skatt". Gå ner. Eddie somnar. Ba, Jaha?! Men var det inte så att vi som ammar till sömns ALDRIG kommer kunna lägga barnet vaket? Att vi bäddar (no pun intended) för ÅR av sömnproblem?! Eh, näe.
Apropå "hjälpsamma" råd, så skrev Audhumble det här häromdagen. (Lägger snart ner min egen blogg och gör om den till en "Dagens Audhumble-länk") Har egentligen inget att tillägga om Natusan (Johnsons här borta), förutom att jag håller med om vartenda ord. Nu är vi lata och använder wipes, men just Johnson håller vi oss ifrån. Långt ifrån.
Nu råkar vi ha ett barn som älskar att bada, står gärna och ylar vid badkaret. Nu är han också äldre och geggar gärna ner sig, så han får bada oftare. Produkter är vi däremot stenhårda med. Schampoo (det fastnar gärna mat i lockarna...) och badskum är båda Boots sensitive baby, oparfymerade. Köper dem sedan vi av en slump upptäckte att det hjälpte mot skorven i hårbotten. Är han torr använder vi antingen Vaselin, eller babyolja i samma serie som schampoot och badskummet. Till stjärten är det bara Pure Nuff Baby som gäller. Med wipes använder vi bara Huggies Pure. Det här hände när vi fått ett paket Johnsons/Natusan av någon. Eddie snodde en från bordet och torkade sig med...
Det värsta? Det här var den OPARFYMERADE varianten...
Apropå "hjälpsamma" råd, så skrev Audhumble det här häromdagen. (Lägger snart ner min egen blogg och gör om den till en "Dagens Audhumble-länk") Har egentligen inget att tillägga om Natusan (Johnsons här borta), förutom att jag håller med om vartenda ord. Nu är vi lata och använder wipes, men just Johnson håller vi oss ifrån. Långt ifrån.
Nu råkar vi ha ett barn som älskar att bada, står gärna och ylar vid badkaret. Nu är han också äldre och geggar gärna ner sig, så han får bada oftare. Produkter är vi däremot stenhårda med. Schampoo (det fastnar gärna mat i lockarna...) och badskum är båda Boots sensitive baby, oparfymerade. Köper dem sedan vi av en slump upptäckte att det hjälpte mot skorven i hårbotten. Är han torr använder vi antingen Vaselin, eller babyolja i samma serie som schampoot och badskummet. Till stjärten är det bara Pure Nuff Baby som gäller. Med wipes använder vi bara Huggies Pure. Det här hände när vi fått ett paket Johnsons/Natusan av någon. Eddie snodde en från bordet och torkade sig med...
Det värsta? Det här var den OPARFYMERADE varianten...
Att lyssna på barnets signaler.
Två nätter i rad har Eddie somnat själv, i sin säng. Utan en enda tår. Igår kväll satt jag bredvid sängen i tio minuter och tassade ut när han slutat tjattra och kasta mjukisdjur på mig och låg avslappnad. Ikväll strök jag hans hår ett par gånger, och gick och tog på mig pyjamasen. Han sa "Wah?" när jag gick, men jag svarade "ska bara ta på pyjamasen". När jag var klar var han tyst och lugn, så jag gick ner. 10 minuter senare gick jag upp för att titta till- "Zzz Zzz Zzz".
Så vad är hemligheten? 5mm? SHN? Nej. Vi har helt enkelt lyssnat på hans signaler, och låtit honom styra nattningarna. I tio månader ammade jag honom till sömns. Sedan la maken honom i några veckor. Vi har samsovit i perioder, speciellt när han har haft det jobbigt med tandsprickning och virus. Nu har vi turats om att vyssja till sömns i fåtöljen och sedan flytta över honom, men den senaste veckan har han inte velat, utan spänt sig i en båge, därför provade vi detta. Hade han blivit ledsen hade vi naturligtvis tagit upp honom och provat något annat.
Det finns säkert de som kämpar och har verkliga problem med sömnen, men i de allra allra flesta fall tror jag att om man bara är tålmodig och väntar tills bebisen är redo kommer man att slippa en massa blod, svett och tårar, samt slippa utsätta barnet för en CIO-metod.
Andra signaler vi märkt på sistone är att Eddie tar av sig blöjan i tid och otid (mest otid). Så idag köpte jag en potta! Kommer inte att pusha, utan bara testa att sätta honom på den vid blöjbyten, så länge han är glad. De första resultaten var väl..... Blandade....
(Men kul var det!)
Senare på kvällen satte han sig dock igen med en fot i pottan, och bajsade på kanten! Så vi får väl kalla det en halv succé!
Nu då? Jo, barnet sover ju, maken är på hundkapplöpning med jobbet... Jag har ätit god och nyttig tonfisksallad, vilket jag snart tänker göra ogjort med popcorn och m&m's! Cold Case inspelat på tv, livet är tamejtusan inte s♫ tokigt ibland!
Så vad är hemligheten? 5mm? SHN? Nej. Vi har helt enkelt lyssnat på hans signaler, och låtit honom styra nattningarna. I tio månader ammade jag honom till sömns. Sedan la maken honom i några veckor. Vi har samsovit i perioder, speciellt när han har haft det jobbigt med tandsprickning och virus. Nu har vi turats om att vyssja till sömns i fåtöljen och sedan flytta över honom, men den senaste veckan har han inte velat, utan spänt sig i en båge, därför provade vi detta. Hade han blivit ledsen hade vi naturligtvis tagit upp honom och provat något annat.
Det finns säkert de som kämpar och har verkliga problem med sömnen, men i de allra allra flesta fall tror jag att om man bara är tålmodig och väntar tills bebisen är redo kommer man att slippa en massa blod, svett och tårar, samt slippa utsätta barnet för en CIO-metod.
Andra signaler vi märkt på sistone är att Eddie tar av sig blöjan i tid och otid (mest otid). Så idag köpte jag en potta! Kommer inte att pusha, utan bara testa att sätta honom på den vid blöjbyten, så länge han är glad. De första resultaten var väl..... Blandade....
(Men kul var det!)
Senare på kvällen satte han sig dock igen med en fot i pottan, och bajsade på kanten! Så vi får väl kalla det en halv succé!
Nu då? Jo, barnet sover ju, maken är på hundkapplöpning med jobbet... Jag har ätit god och nyttig tonfisksallad, vilket jag snart tänker göra ogjort med popcorn och m&m's! Cold Case inspelat på tv, livet är tamejtusan inte s♫ tokigt ibland!
Motsatsen till hönsmamma?
Läser Audhumbles inlägg om bebisar som ramlar, och blir så lättad att fler tänker som jag!
Jag är lite allergisk mot uttrycket Curlingförälder, och när det används av "duktiga" som minsann gör sin tredagars bebis självständig. Jag "curlar" säkert som fan i vissa sammanhang, enligt dessa duktigpettrar. Men EN grej som jag är jävligt avslappnad med är just det här med att ramla/slå sig.
Naturligtvis låter jag inte Eddie skada sig ordentligt, eller riskera att göra sig riktigt illa. Vi har vidtagit säkerhetsåtgärder som i vårt hus kändes nödvändiga. Vi har en "bur" runt öppna spisen:
Det är inte så han inte bränner sig, utan för att spisen har en marmorshäll med en väldigt vass kant.
Så här vass.
Vi har en grind framför trappan (engelskt radhus från 1908=svinbrant trappa. Jag får rammelångest själv), och en mellan vardagsrummet/matrummet (för att ge hunden lite andrum!). Vi har spärrar på skåpen med saker som är skadliga. Vi har ett skydd på ugnen som isolerar värmen (köptes då ungen är BESATT av spisen- vilket vi märkte när klockan helt plötsligt var 15 min snabb och ugnsklockan ringde kl 8.30...)
Så jo, vi minimerar allvarliga risker i hemmet. Däremot tänker jag inte hindra honom från livets små lektioner... Nej, jag är inte framme och räddar när han tippar med lära-gå-vagnen. Nej, vi har inte sele i barnstolen (vilket resulterar i att han gärna sitter PÅ bordet och äter sin yogurt...). Nej, jag fångar inte upp innan han snubblar, eller tar på honom hjälm ifall han skulle gå in i en dörr (vilket han gör ibland...). Han får inte ramla bakåt ur soffan eller vår säng, men han har rullat av ett par gånger. Förra veckan kom han hem med en riktigt tjottablängare i pannan då han ramlade och slog pannan i en karusell på lekplatsen.
Ibland har jag oroat mig över att jag är en kass morsa som resonerar så här. Att jag kanske inte borde vara riktigt så avslappnad med honom. Fan, är det bara mitt barn som kommer till dagis med ett stort blåmärke typ en gång i veckan? Har även en hel del hönsmammor i min omgivning, som oroar sig över minsta lilla (inklusive kompisen som messade och undrade om jag tyckte att hon skulle åka in till akuten med sitt barn för att hen rullat av mattkanten...), och ibland känner jag att jag framstår som världens elakaste, som inte ens blinkar när Eddie snubblar för femtioelfte gången... Så tack Audhumble. Nu känns det bättre! (Speciellt då jag ser upp till dig vad gäller föräldraskap!)
Hur resonerar ni andra runt att ramla/snubbla/slå sig lite?
Så mamma, nu kan du sluta läsa, det är iiiiiiiiiiiiiiinget mer i det här inlägget, det är slut här. Puss!
Har hon gått?
Dåså. Här är resultatet av gaddningen idag. Den är ganska svart fortfarande, kommer att blekna över de närmaste dagarna. Jag är otroligt nöjd, blev bättre än vad jag kunnat tänka mig. När ekonomin tillåter kommer jag att lägga till 4 rader från en Pearl Jam-sång, i skrivmaskinstypsnitt.
Jag är lite allergisk mot uttrycket Curlingförälder, och när det används av "duktiga" som minsann gör sin tredagars bebis självständig. Jag "curlar" säkert som fan i vissa sammanhang, enligt dessa duktigpettrar. Men EN grej som jag är jävligt avslappnad med är just det här med att ramla/slå sig.
Naturligtvis låter jag inte Eddie skada sig ordentligt, eller riskera att göra sig riktigt illa. Vi har vidtagit säkerhetsåtgärder som i vårt hus kändes nödvändiga. Vi har en "bur" runt öppna spisen:
Det är inte så han inte bränner sig, utan för att spisen har en marmorshäll med en väldigt vass kant.
Så här vass.
Vi har en grind framför trappan (engelskt radhus från 1908=svinbrant trappa. Jag får rammelångest själv), och en mellan vardagsrummet/matrummet (för att ge hunden lite andrum!). Vi har spärrar på skåpen med saker som är skadliga. Vi har ett skydd på ugnen som isolerar värmen (köptes då ungen är BESATT av spisen- vilket vi märkte när klockan helt plötsligt var 15 min snabb och ugnsklockan ringde kl 8.30...)
Så jo, vi minimerar allvarliga risker i hemmet. Däremot tänker jag inte hindra honom från livets små lektioner... Nej, jag är inte framme och räddar när han tippar med lära-gå-vagnen. Nej, vi har inte sele i barnstolen (vilket resulterar i att han gärna sitter PÅ bordet och äter sin yogurt...). Nej, jag fångar inte upp innan han snubblar, eller tar på honom hjälm ifall han skulle gå in i en dörr (vilket han gör ibland...). Han får inte ramla bakåt ur soffan eller vår säng, men han har rullat av ett par gånger. Förra veckan kom han hem med en riktigt tjottablängare i pannan då han ramlade och slog pannan i en karusell på lekplatsen.
Ibland har jag oroat mig över att jag är en kass morsa som resonerar så här. Att jag kanske inte borde vara riktigt så avslappnad med honom. Fan, är det bara mitt barn som kommer till dagis med ett stort blåmärke typ en gång i veckan? Har även en hel del hönsmammor i min omgivning, som oroar sig över minsta lilla (inklusive kompisen som messade och undrade om jag tyckte att hon skulle åka in till akuten med sitt barn för att hen rullat av mattkanten...), och ibland känner jag att jag framstår som världens elakaste, som inte ens blinkar när Eddie snubblar för femtioelfte gången... Så tack Audhumble. Nu känns det bättre! (Speciellt då jag ser upp till dig vad gäller föräldraskap!)
Hur resonerar ni andra runt att ramla/snubbla/slå sig lite?
Så mamma, nu kan du sluta läsa, det är iiiiiiiiiiiiiiinget mer i det här inlägget, det är slut här. Puss!
Har hon gått?
Dåså. Här är resultatet av gaddningen idag. Den är ganska svart fortfarande, kommer att blekna över de närmaste dagarna. Jag är otroligt nöjd, blev bättre än vad jag kunnat tänka mig. När ekonomin tillåter kommer jag att lägga till 4 rader från en Pearl Jam-sång, i skrivmaskinstypsnitt.
Återkommer...
...snarast! Har moder- och faderskeppet på besök, skjutsar dem till flygplatsen imorrn! In the meantime, Några bilder på mitt modiga och inte ett dugg rädda barn (som två sekunder senare dök in för en puss och fick ansiktet och armen full i slem!)
Hästrädda mamma är också modig!
Hästrädda mamma är också modig!
Vreden.
Så satt man här med bloggtorka, klickar på bästa Lady Dahmer, och vips! kommer inspirationen.
Ingen, dagis inkluderat, tror mig när jag säger att Eddie får vredesutbrott. "Nämen, han som är så glaaaaaaaaaaaad" säger alla. För jo, det är han. (När vi var hos doktorn för hostan i torsdags sträckte han fram armarna mot doktorn, och när hon tog honom i famnen la han armarna om henne och gav henne en jättekram!) För det mesta är han superduperglad. På dagis har han smeknamnet Little Smiler.
Men sen kommer den. Vreden. När det inte går som han vill. När mamma flyttar det farliga. Eller inte låter honom ha iPhonen. När han inte får dra upp hela hushållspappersrullen. Då ser det ut så här:
Tack och lov går det snart över.
Här är förresten bevis på gåendet:
Ljudet kom av någon anledning inte med, men han står och dansar till The Hotdog Dance, innan han tar sig en promenad!
Ingen, dagis inkluderat, tror mig när jag säger att Eddie får vredesutbrott. "Nämen, han som är så glaaaaaaaaaaaad" säger alla. För jo, det är han. (När vi var hos doktorn för hostan i torsdags sträckte han fram armarna mot doktorn, och när hon tog honom i famnen la han armarna om henne och gav henne en jättekram!) För det mesta är han superduperglad. På dagis har han smeknamnet Little Smiler.
Men sen kommer den. Vreden. När det inte går som han vill. När mamma flyttar det farliga. Eller inte låter honom ha iPhonen. När han inte får dra upp hela hushållspappersrullen. Då ser det ut så här:
Tack och lov går det snart över.
Här är förresten bevis på gåendet:
Ljudet kom av någon anledning inte med, men han står och dansar till The Hotdog Dance, innan han tar sig en promenad!
Inget särskilt...
...barnet går på riktigt bara! :)
Spenderade Bank Holiday-en hos svärisarna. Eddie sov hela vägen dit och hela vägen hem! Det tar 4 timmar, så gissa om det var skönt att inte ha en arg kille i baksätet!
Väl där fick han sina presenter, träffade hela högen med kusiner (makens ena brorsa har en nyfödd, bonussyster har två, och andra brorsan har fem!), och fick miljoners miljoner kramar och mysstunder med farmor.
Diskuterar livets stora frågor med farmor...
Terrieristen träffade sin nya "kusin", Bruiser, som är en 17-veckors korsning Yorkshire terrier/Chihuahua. Vi var lite oroliga över hur det skulle gå, men de lekte oavbrutet i 6 timmar! Rocky såg honom uppenbarligen inte som ett hot!
Inte ofta Rocky ser stor ut!
Det var skönt att komma tillbaka sent söndag kväll, då fick vi vår lediga måndag till oss själva! Handlade lite, och sen åkte vi och käkade för att fira vår bröllopsdag (som egentligen är idag). Eddie fick naturligtvis också följa med. Hade köpt barnmat åt honom, men den ratades när han såg vår mat. Fick hamburgare och pommes frites istället. Och saltgurka!
Mums!
Väntar på bekräftelse när mitt gästbloggsinlägg kommer- watch this space!
Spenderade Bank Holiday-en hos svärisarna. Eddie sov hela vägen dit och hela vägen hem! Det tar 4 timmar, så gissa om det var skönt att inte ha en arg kille i baksätet!
Väl där fick han sina presenter, träffade hela högen med kusiner (makens ena brorsa har en nyfödd, bonussyster har två, och andra brorsan har fem!), och fick miljoners miljoner kramar och mysstunder med farmor.
Diskuterar livets stora frågor med farmor...
Terrieristen träffade sin nya "kusin", Bruiser, som är en 17-veckors korsning Yorkshire terrier/Chihuahua. Vi var lite oroliga över hur det skulle gå, men de lekte oavbrutet i 6 timmar! Rocky såg honom uppenbarligen inte som ett hot!
Inte ofta Rocky ser stor ut!
Det var skönt att komma tillbaka sent söndag kväll, då fick vi vår lediga måndag till oss själva! Handlade lite, och sen åkte vi och käkade för att fira vår bröllopsdag (som egentligen är idag). Eddie fick naturligtvis också följa med. Hade köpt barnmat åt honom, men den ratades när han såg vår mat. Fick hamburgare och pommes frites istället. Och saltgurka!
Mums!
Väntar på bekräftelse när mitt gästbloggsinlägg kommer- watch this space!
Och stoltheten.
Vi är portade från dagis tills på Torsdag (de kör "Three strikes and you're out" vad gäller lösblöjor...), och Eddie mår naturligtvis hur bra som helst (klassisk VAB!), så vi passade på att gå till BVC för att mäta och väga, det var ett bra tag sen! 10040 gram, tillbaka på 91a kurvan! 75 cm lång, smack pang bom i mitten! Skönt att veta att hosta, spya, äckelbajs mm inte påverkat vikten allt för mycket! BVC-sköterskan var imponerad över hur stadig han var på fötterna (han stod upp när vi pratade efter vägningen). Sen kom stoltheten...
Hon kommenterade vilket sofistikerat "nyp-grepp" han har, alltså finmotoriken. Enligt henne var han väldigt avancerad. Jag berättade att vi kör BLW, och hon sa att det absolut är därför! :) STOLTHETEN då!!! Vanligtvis är jag ganska chillad vad gäller Eddies framsteg, typ "det kommer när det kommer", men när man gör något som är lite kontroversiellt som BLW, så är det så skönt när man ser så positiva resultat. Vi är liksom inte bara hippies som vägrar puréer, det har faktiskt hjälpt honom! Stoltobert!
Utvecklande
Finmotorik
Imorgon gör jag en Diane Keaton. Har ett möte som inte kan skjutas upp, så tjockisen får följa med helt enkelt (gissa om han kommer göre en lösblöja...)! Värsta karriärkvinnan....
Hon kommenterade vilket sofistikerat "nyp-grepp" han har, alltså finmotoriken. Enligt henne var han väldigt avancerad. Jag berättade att vi kör BLW, och hon sa att det absolut är därför! :) STOLTHETEN då!!! Vanligtvis är jag ganska chillad vad gäller Eddies framsteg, typ "det kommer när det kommer", men när man gör något som är lite kontroversiellt som BLW, så är det så skönt när man ser så positiva resultat. Vi är liksom inte bara hippies som vägrar puréer, det har faktiskt hjälpt honom! Stoltobert!
Utvecklande
Finmotorik
Imorgon gör jag en Diane Keaton. Har ett möte som inte kan skjutas upp, så tjockisen får följa med helt enkelt (gissa om han kommer göre en lösblöja...)! Värsta karriärkvinnan....
Alltså...
...det här med sprutspya? Inte kul. Kräks är fan inte The New Black.
Något som dock ÄR nytt och gillat är det här med att pappa numer lägger Eddie. Ammar honom innan bad, eller innan blöjbyte om det inte är badkväll, och så tar maken upp honom och nattar. Tog en timme i onsdags (första gången), tar nu 10-15 min. Och det bästa? Eddie sover hela natten igen. Re-sult.
Växer upp. ♥
Något som dock ÄR nytt och gillat är det här med att pappa numer lägger Eddie. Ammar honom innan bad, eller innan blöjbyte om det inte är badkväll, och så tar maken upp honom och nattar. Tog en timme i onsdags (första gången), tar nu 10-15 min. Och det bästa? Eddie sover hela natten igen. Re-sult.
Växer upp. ♥
Pappa är duktig!
Fick en kommentar om Eddie:s skattkista, så tänkte jag skulle skryta om min duktige make!
Han är grafisk designer, så när vi väntade Eddie bestämde vi att vi vill ha unika grejer till honom. Skattkistan är bara en grej...
Det största projektet hittills var Eddie:s rum. Inga dyra Wallies för oss, vi gjorde egna! Jag kom på idéen, och maken skötte det praktiska!
Zebran och Pingvinen
Pingvinen (igen) och Kossan
Späckhuggaren, Pandan och Ormen!
Pratar med pingvinen!
Vi möblerade om när Eddie flyttade in, så djuren sitter på lite andra platser nu...
Pratar med kossan istället!
Ja- Det är samma bebis!!!
Sen så har vi ju vå egen lilla humor...
Det här är asroligt i vår värld!
Vi körde på de här djuren (på väggen, inte terrieristerna!) eftersom nyfödda ser svartvita kontraster bäst. Nu när han är lite större har vi börjat fundera på vad vi ska byta till. Det lutar åt Mr. Men.
Några andra idéer?? Snälla ge förslag, ger mig något att göra medans jag väntar på min Aaaaajfååån, som kommer på lördag... #fallerförhypen
Snabb uppdatering
Det har varit tyst på bloggen igen... Eddie blev bättre, men sen i fredags drog han på med 40 graders feber, och jämrade sig som om det gjorde ont när vi tog i honom. Så ilfart till doktorn igen. Blev undersökt bokstavligen talat från topp (fontanellen) till tå (drog i alla små tårna, inte helt säker på varför!). Denna doktor trodde också att det är en virusinfektion, och räknade ut hur mycket paracetamol och ibuprofen vi kan ge honom (eftersom han är en knubbis kan han få mer än den angivna dosen), och sa att vi ska hålla honom medicinerad över helgen- hålla febern nere snarare än att ta ner den.
Blev alltså ingen rolig Studio 54-fest för oss. :( Istället blev det sitta hemma, och två jättejobbiga nätter. Idag har han varit mycket bättre, vågade oss tillochmed ut till en kompis ett par timmar. La sig mycket bättre, men kändes lite varm igen... Vi får se hur det går.
Svalkar ner. Matar pappa med Blackberry!
Hittar folk mycket coolare än mamma och pappa, leker med dom istället!
Nu är det bara att hoppas på det bästa, måtte febern hålla sig i schack!!
Ska're va' så ska're va'!
Ska man vabba kan man ju lika gärna göra det på riktigt!
Pyjamas på till efter lunch, mellis i soffan, och Madagaskar på boxen! Tokmys!
Imorrn får pappa vabba, förhoppningsvis är det bra på fredag. Skulle vara skönt om han fick en till dag på dagis innan vi börjar heldagar på måndag...
En vecka.
En vecka klarade vi, innan vi gick med i vab-klubben... Förkyld, dålig mage, och en hejdundrandes ögoninflammation... Nåväl, sovmorgon imorrn (07.15...)!
I helgen blir det, förutsatt att han är frisk, Studio 54-fest. En kompis fyller 40, så det blir fancy dress! Eddie har sina leopardleggings och en Blondie-body! Vi testade min afroperuk, men jag tror inte det kommer funka...
Gillart inte...
Do NOT want.
Milstolpar.
Ätit på dagis- Check.
Somnat på dagis- Check.
Antal tårar (från Eddie) under inskolningen- 0.
Det här fixar vi, hörni.
Idag är han där på eftermiddagspass, så vi hinner med god lunch med kollegor, och nussa nybakt bebis! Min blivande kollega har en 6-veckors som jag inte träffat än. Hon skulle ha fått bebis en vecka efter att vi fick Eddie, men fick sent missfall i v16, så är så otroligt glad för hennes skull!
Maken jobbade på hästkapplöpning i lördags, och fixade biljett till mig och Eddie, så vi åkte också dit ett par timmar. Eddie fick köra skåpbil med pappa:
Stora ungen...
Tut tut!
Börjar även bli mer och mer stadig vad gäller att stå själv nu. Det såg vi när vi var på lekcenter...
Starka benen.
Fan vad det blir Leffe-inlägg nu alltså. Kan ingen slänga in nån dum könsroll så jag kan skriva något mer meningsfullt?!
Trevligt sällskap.
Jahaja. Onga sov hela natten. Sen busade han med pappa. Somnade vid mitt bröst och sov en och en halv timme. Sen var det bara på med kläder och iväg på inskolningen. Så nu sitter jag här ensam liksom. Trevligt sällskap han var idag då! Men vafan, sov hela natten. Så. Jävla. Skönt.
Har f.ö hittat den BÄSTA säljaren på eBay. Köpt de här:
Zak de la Rocha. Färg: Klarblå med rosa tryck
Slash. Färg: Röd med svart tryck (som bilden)
Debbie Harry (Blondie) Färg: Svart med vitt tryck (som bilden)
Blondie-bodyn ska han ha med leopardleggings på Studio 54-partaj! De andra var ju bara för coola för att missa! Om de ser lika bra ut när de kommer lägger jag upp säljarens namn och gör lite reklam!
Dressar och dagis
Fina Pernilla undrade var den randiga dressen var ifrån. P o.P är det ju (naturligtvis... :D ), och så här fin är den när fotografen är ett proffs....
Är man världens mest fotograferade barn så är man ju liksom...
Inskolningen går över all förväntan. Inte en tår hittills. Han är glad när jag hämtar (två entimmesbesök än så länge), och sitter och tittar på de andra barnen helt fascinerat. Idag när jag kom satt de och sjöng en sång där man ska peka på taket, peka på golvet, peka på fönstret och peka på dörren. När vi kom hem hojtade han på mig. När jag vände mig om pekade han på taket och sa "Däh", och sen på golvet och sa "Däh" igen! Jag när ett geni vid min barm! :D Han sov även i två timmar efter lunch, så jag gissar (hoppas) att -efter den förväntade separationsångesten från början- han kommer att sova bättre, förhoppningsvis både dag- och nattetid. Det här blir nog bra det, hörni.
Är man världens mest fotograferade barn så är man ju liksom...
Inskolningen går över all förväntan. Inte en tår hittills. Han är glad när jag hämtar (två entimmesbesök än så länge), och sitter och tittar på de andra barnen helt fascinerat. Idag när jag kom satt de och sjöng en sång där man ska peka på taket, peka på golvet, peka på fönstret och peka på dörren. När vi kom hem hojtade han på mig. När jag vände mig om pekade han på taket och sa "Däh", och sen på golvet och sa "Däh" igen! Jag när ett geni vid min barm! :D Han sov även i två timmar efter lunch, så jag gissar (hoppas) att -efter den förväntade separationsångesten från början- han kommer att sova bättre, förhoppningsvis både dag- och nattetid. Det här blir nog bra det, hörni.