Usch och fy.
Jag borde ha gett ett nyårslöfte. Att sluta göra saker jag VET får mig att må dåligt. Sluta läsa The Daily Mail. Sluta klicka på diskussioner på Familjeliv som jag vet hur de kommer att låta. Det här är den senaste kommentaren, ang. det nu ökända fallet med pojken som blev huggen med en matkniv i skolan.
"Han blir mindre pojkig, inte mindre pojke.Längre upp i åldern skulle jag kalla honom mindre maskulin.
Och jag tycker mamman i fallet borde lära sig att sätta gränser istället för att kräva att alla andra ska ändra åsikt i en sån här fråga. Hon kastade sin son till vargarna när hon inte satte stopp."
Samma mamma sitter och skryter om hur hennes söner minsann tycker att rosa är för tjejer, och att hon uppmuntrar det. Usch för dig, din jävla människa! Klart hennes son inte skulle våga kläcka ur sig att han gillar rosa/balett/dockor/nagellack/whatever! Enligt den här kvinnan ska man som förälder förtrycka ens barns känslor och vilja. Spyr på såna här människor. Fan, Eddie är bara 6 månader, men visar redan klart tycke för en docka han fick i present. Ska jag neka honom denna?! Usch! *kräks* Bilder som den här skulle väl få hennes huvud att explodera...
Batman. Och en docka. Kan. Inte. Hantera.
Jag är ingen perfekt mamma, tvärtom är jag den första att ifråasätta mig själv mer eller mindre konstant. Men en sak kan jag lova. Eddie kommer att få vara precis vem han vill vara. Vill han ha en rosa gymnastikdräkt och dansa balett, nog fan ska han få göra det. Vill han hellre spela för Man United (råkar vara vårt lokala lag...), ja då får han väl göra det då (Fast pappa får köra till träningar, kommer ihåg nog från när vi åkte runt med brorsan för att veta att jag INTE passar som en Soccer Mum)!
Älskade baklängeskrypande unge. Jag kommer att göra jättemycket fel under din uppväxt, men ett av dessa fel kommer INTE att vara att jag har hämmat den du vill vara.
Som en parentes vill jag även ta tillfället i akt och ifrågasätta era tummhållartekniker... Det där jobbet jag hoppades på blev indraget. Skit också.
"Han blir mindre pojkig, inte mindre pojke.Längre upp i åldern skulle jag kalla honom mindre maskulin.
Och jag tycker mamman i fallet borde lära sig att sätta gränser istället för att kräva att alla andra ska ändra åsikt i en sån här fråga. Hon kastade sin son till vargarna när hon inte satte stopp."
Samma mamma sitter och skryter om hur hennes söner minsann tycker att rosa är för tjejer, och att hon uppmuntrar det. Usch för dig, din jävla människa! Klart hennes son inte skulle våga kläcka ur sig att han gillar rosa/balett/dockor/nagellack/whatever! Enligt den här kvinnan ska man som förälder förtrycka ens barns känslor och vilja. Spyr på såna här människor. Fan, Eddie är bara 6 månader, men visar redan klart tycke för en docka han fick i present. Ska jag neka honom denna?! Usch! *kräks* Bilder som den här skulle väl få hennes huvud att explodera...
Batman. Och en docka. Kan. Inte. Hantera.
Jag är ingen perfekt mamma, tvärtom är jag den första att ifråasätta mig själv mer eller mindre konstant. Men en sak kan jag lova. Eddie kommer att få vara precis vem han vill vara. Vill han ha en rosa gymnastikdräkt och dansa balett, nog fan ska han få göra det. Vill han hellre spela för Man United (råkar vara vårt lokala lag...), ja då får han väl göra det då (Fast pappa får köra till träningar, kommer ihåg nog från när vi åkte runt med brorsan för att veta att jag INTE passar som en Soccer Mum)!
Älskade baklängeskrypande unge. Jag kommer att göra jättemycket fel under din uppväxt, men ett av dessa fel kommer INTE att vara att jag har hämmat den du vill vara.
Som en parentes vill jag även ta tillfället i akt och ifrågasätta era tummhållartekniker... Det där jobbet jag hoppades på blev indraget. Skit också.
Kommentarer
Helena säger:
Argh, nu fick du mig att läsa den där tråden också! Det känns som om huvudet kommer att sprängas... Det skrämmande är de som inte kan förstå att de genom att säga "rosa på killar är fel" faktiskt främjar mobbing och motverkar det de själva säger att de tycker andra borde jobba för, nämligen att en förändring ska börja med de vuxna. Men hallå, liksom!
Som ett stickspår såg jag häromdagen ett par (amerikanska) kvinnor i en dokumentär som tyckte det var synd att deras gemensamma son inte hade någon pappa i sitt liv, för "det enda vi inte kan lära honom är att vara en man". Jag har funderat en del på det där och fortfarande inte förstått varför de inte kan det...
Trackback