Trevligt sällskap.

Jahaja. Onga sov hela natten. Sen busade han med pappa. Somnade vid mitt bröst och sov en och en halv timme. Sen var det bara på med kläder och iväg på inskolningen. Så nu sitter jag här ensam liksom. Trevligt sällskap han var idag då! Men vafan, sov hela natten. Så. Jävla. Skönt.
Har f.ö hittat den BÄSTA säljaren på eBay. Köpt de här:
Zak de la Rocha. Färg: Klarblå med rosa tryck
Slash. Färg: Röd med svart tryck (som bilden)
Debbie Harry (Blondie) Färg: Svart med vitt tryck (som bilden)
Blondie-bodyn ska han ha med leopardleggings på Studio 54-partaj! De andra var ju bara för coola för att missa! Om de ser lika bra ut när de kommer lägger jag upp säljarens namn och gör lite reklam!

Grattis min vän.

Vill passa på att gratulera min fina fina vän Linda, vars lilla bebis ÄNTLIGEN bestämde sig för att kika ut igår! Grattis vännen, skönt att höra att ni alla mår bra! ♥

Bara i Sundsvalls Tidning

Bo Sillman. Yrkesfiskare. I min värld är det roligt.

The gender issue

This post is in English, for reasons soon to be explained.

A few of my friends have asked me what I think about the family that have been in the news this week, little Storm and his/her parents, who are keeping the baby's sex a secret (I wonder why they thought of me, eh?!). Rather than writing on Facebook in English, and then do it all again here in Swedish, I thought I might as well just write it here in English. Kind of like being my own guest blogger...

Right, Storm. Firstly, I'd like to say that I understand totally where the parents are coming from. Gender is becoming an obsession today that I can not for my life remember from my childhood. Everywhere we look it's pink or blue, princesses or knights, cars or dolls. Girls who like football or rough-and-tumble games are "tomboys" (aka "Not a proper girl"). Boys who display softer qualities or- God Forbid- play with dolls are branded effeminate or "poofs". Children are pressed into one of two very narrow roles- BOY or GIRL, with a complete and rigid set of qualities, colours, toys and attributes that come with the role. Any step away from the pre-set roles, and you are making your child "confused", "gay", "an experiment" etc. Girls are allowed to veer into boy territory slightly, in terms of clothes and activities, but in doing so are branded tomboys.

However, if we go back to little Storm, I think they have gone about it the wrong way. I have read several nasty articles (guess the publication...), followed by even nastier comments around the t'interweb. I even saw one website have a "Guess the gender" poll (Miss the point much?!). Herein lies the problem. With the obsession with gender today, any attempts to full-on hide a child's gender will only add more fuel to the fire. Whilst before people may have been obsessed, now they are OBSESSED. In keeping the gender secret some people will become so focused on trying to guess or figure it out, that they will ignore the child's personality. The child becomes their gender even more than from the beginning. Instead of being known as "Storm, the Awesome little kid", they'll become "Storm, the kid who people spent a lot of time trying to figure out the sex of". They say the road to hell is paved by good intentions, and I think this is a perfect example of it. Stomr's parents mean well, and have a sound attitude to child-rearing, but I think this will backfire.

So what would I do if I were the parent of Storm? Well, first of all, I'd start already during the pregnancy (and this is something I/we will do should we have another child, we've learnt from experience). When the inevitable "Do you know what it is" questions start, I'd simply answer "We think it's a child" or "It looked like a baby" or along those lines. Smiling. Being polite, but firm. If people insist, I'd explain our views. Starting with family and friends already, I'd have a 9 1/2-month advantage then when the baby arrives. Talking about it often, making sure those around us know our views, even if I'd feel like a parrot repeating myself. Making it clear that they don't have to agree with us, but that we want them to respect our views.

When the baby is born, people will ask what is was straight away. I'd answer "It's a *child's name*". Any questions around the gender, I'd answer, but make as little deal of it as possible. Again, if people insist, I'd explain our views again. And again. And again (and again, with some people). We'd show a united front, even if one of us have stronger views on the subject than the other. It would take time, but I sincerely believe this is a better way of going about it than keeping the sex a secret altogether. De-dramatise the gender, rather than over dramatise.

Being gender conscious is a constant work in progress. I find that it's always at the back of my mind, whether it's at dressing time (I dress Eddie in bright, play friendly clothes of ALL colours. I always check both the "boy" and "girl" section of a shop (even if I think it's utterly ridiculous to even have split sections for children) and buy probably 50/50 from the different sections. I prefer shops like P o.P, which sell bright, good quality unisex clothes), play time (Yes, we do have a rough and tumble, something I'd do the same with a girl. However, we also provide cuddly toys, dolls and books. He has a couple of cars, but we don't encourage him to play with those over any others toys he has), comforting (Eddie is allowed to cry if he's sad. He has a lot of cuddles from both me and his pappa. We would never tell him that boys shouldn't cry, and if I heard anyone else tell him that they'd know about it...) or even the way I speak to him (I try to avoid gender specific words as much as possible, like boy, little man (*shudder*), lad etc. Instead he's my darling, the best thing I have, my wonderful baby etc. I also try as much as I can to avoid placing importance in his physical appearence. I allow myself a little more with Eddie than I would with a girl, but as he gets older and becomes more aware, I will make even more of an effort to highlight and focus on his other qualities. I want him to know that it's what on the inside that matters. Placing any importance on physical attributes will come later, with a vengeance, I don't need to make him think looks are important).

I will deny Eddie hundreds, maybe even thousands of things as he grows up, for various reasons. I will however NEVER deny him something on the sole basis of gender. For example, I wouldn't buy him a dress because I don't think it's practical on a pre-walker. I wouldn't NOT buy him a dress because he has a penis. I wouldn't buy a dress for a girl at this age either, there is simply no need. I may very well buy him one when he's walking, either to keep cool in the summer, or for quick removal during potty training. And of course, if he asks for a dress when he's older, I'll damn well buy him one!

I will explain to him that some people are silly and think that certain things are only for girls or for boys, but that this isn't true. I will give him the tools to answer back if such a comment ever comes (I find grown ups are worse for making such comments- shame on you!).

This is becoming very long, so I will end with some myth busting.

1. Raising your child gender consciously is trying to make girls into boys and boys into girls.
No. It is about giving your child more choice. It is about giving them 100 opportunities instead of 2. Eddie is a boy, he has a penis. Nothing, especially not a pink Hello Kitty hat, will ever change that. I'm just widening his field of opportuinities, so that when he is old enough to make his own choices, he will make them because those are the ones he want, not because they are the ones society has told him he SHOULD want. A boy who likes dolss is just as much a boy as a boy who likes cars. A girl who likes getting muddy and climbing trees is NOT a tomboy. She is a girl. But most importantly, they are all children.

2. Raising your child gender consciously is a dangerous social experiment.
Let me get one thing clear. Raising a child FULL STOP is a social experiment. Don't think that just because you're following a norm (which is not that ancient, read up about pink and blue and their history) you're doing everything right.

3. But girls and boys ARE different, it's just the way it is.
Boys and girls have different physicalities, no one is denying that. It's important here to differentiate between sex and gender. Sex is biological, gender is sociological. If you look around you, you'll find there are more differences within a sex than between them. Boys and girls are not automatically each others' opposites.

Can you imagine a school having a Chinese vs White British football tournament? Or placing children in a classroom alternating black children and white children? No? It'd be a scandal, wouldn't it? Yet, it's perfectly ok to have girls against boys, and placing them in the classroom every other boy and girl. You wouldn't look at a child of African origin dancing and say "it's because they have the rhythm in their blood, you know" (well, unless you're Richard Littlejohn...), yet people watch a boy fight or disrupt and say "Aw, but boys will be boys". Yet girls who fight are instantly split (and branded tomboys, or "ladettes" if they're older).

This is getting very long, so I will end now. But I would like to open up for discussion, I can talk about this for ever.

I will leave you with my standard reply when people mistake Eddie for a girl.

"Yes, we've decided to raise him gay"

Dressar och dagis

Fina Pernilla undrade var den randiga dressen var ifrån. P o.P är det ju (naturligtvis... :D ), och så här fin är den när fotografen är ett proffs....

Är man världens mest fotograferade barn så är man ju liksom...

Inskolningen går över all förväntan. Inte en tår hittills. Han är glad när jag hämtar (två entimmesbesök än så länge), och sitter och tittar på de andra barnen helt fascinerat. Idag när jag kom satt de och sjöng en sång där man ska peka på taket, peka på golvet, peka på fönstret och peka på dörren. När vi kom hem hojtade han på mig. När jag vände mig om pekade han på taket och sa "Däh", och sen på golvet och sa "Däh" igen! Jag när ett geni vid min barm! :D Han sov även i två timmar efter lunch, så jag gissar (hoppas) att -efter den förväntade separationsångesten från början- han kommer att sova bättre, förhoppningsvis både dag- och nattetid. Det här blir nog bra det, hörni.

Att klä på ett barn.

Inget stressar mig mer just nu än att få Eddie påklädd. Det är en kamp från början till slut.


På måndag börjar vi för övrigt inskolningen till dagis. (Ja. Dagis dagis dagis). Känns ju sådär, men vill vi äta och betala räkningar så har vi inte så mycket val. Jag kan inte ta mer obetald ledighet (den här månaden använde jag upp mina semesterdagar, min mammapenning tog slut efter April.). Suger, det är vad det gör. Suger skithårt. Och inte blir det lättare när svenska vänner och släktingar kommenterar hur liten han är och hur långa dagar det blir. Jag vet att folk menar väl, men kändes det verkligen nödvändigt att nämna?! Och inte är det EN person heller... Det är rent ut sagt skit, men nu är lagen så här. Det skulle hjälpa väldigt mycket mer om man kunde stötta, och hålla inne de där kommentarerna. De gör ju inte direkt att jag känner mig som världens bästa mamma, liksom...

Redo för sommaren

Åkte till The Trafford Centre (gigantiskt köpcentrum) igår. Skulle köpa pyjamasbyxor till mig själv, men så blev det ju inte! Istället laddade jag upp Eddies garderob till sommaren. Resultat:

Nu väntar jag bara på att budgivningen på leopardtajtsen ska vara klar, så är sommarn kirrad!

Så trist att gå och shoppa här dock. Polarn o Pyret och American Apparel är bokstavligen talat de enda affärerna som inte delar upp barnkläder enligt kön. Två. I hela Manchester. Så. Jävla. Tragiskt. Och när vi snackar indelning i England menar vi ju verkligen INDELNING. Det är rosa, fluff och puttinutt, eller blått bilar och dinosaurier som gäller. Så trist.

Köpte även Eddies första riktiga skor, nu när han står. Där fick jag ge med mig, det fanns inga riktigt neutrala, och tjejskorna var i lackskomodell, känns inte helt lämpligt för en som ska börja gå (och så tycker man att det är konstigt att flickor sitter stilla och leker snällt? De kan ju tammefan inte röra sig ordentligt!). De gröna fanns inte i hans storlek (fick Hobbit-fötterna bekräftade, han har den bredaste vidden de gör.), så det fick bli beige/bruna istället:

Har även börjat med riktigt täcke och kudde nu (rekommenderas inte förrän vid 1 års ålder i England, men det sket vi i), och slump eller ej, så har vi haft två supernätter, med bara ett uppvak vardera natten... Bara att hoppas att det håller i sig!!

Helt slut!

Ännu en helg rinner ut i sanden... Produktiv, minsann!

Gick som sagt på bästa restauranten igår. Eddie åt från början till slut! Han fick en egen pasta med tomatsås, en portion broccoli, och så delade vi på färska jordgubbar efteråt. Sen fick han ju smaka av oss också.

Vitlöksbröd... Mmmm...

Bläckfisk. Var väl sådär, men kul att leka med!

Idag blev det Ikea (I know. På en söndag. Vi måste vara galna.). Vi insåg att en korgstol till amning var typ den sämsta idéen nånsin, ungen vaknar varenda jävla gång jag reser på mig. Istället blev det en Pello (typ identisk med Poäng, bara lite mindre och väldigt mycket billigare). Hur skön som helst, bådar gott inför sömnlösa nätter, vi kan slumra i den. Köpte även svart tyg som vi ska fodra hans gardiner med. Barnet SKA sova, på ett eller annat vis!!! Det blev även lite annat smått och gott, och så naturligtvis köttbullslunch. Ring soc, onga fick köpeköttbullar!!!

Bara så ni inte tror att han BARA äter skräpmat, här är ett underbart Babyled-ögonblick från i torsdags:

Wok på strimlat fläskkött, färska grönsaker och nudlar.

Körde även lite svensk husman:

Pannbiff (hemlagad!), potatismos, gräddsås och gröna ärtor. Mums!

Nu är det läggdags. Imorgon ska jag in till universitetet och prata om mitt jobb, som en annan succéhistoria liksom. Har jag hunnit förbereda, undrar ni? Naturligtvis inte. Här hoppar vi i på det djupa och hoppas på det bästa!!

Tackar och tar emot.

Tack för gratulationerna till jobbet. Det är ett jobb jag velat ha i två år, så känner mig så glad och stolt! Jag jobbar inom socialbostäder, och det nya jobbet är ett projektledarjobb med inriktning på miljörelaterade projekt på våra bostadsområden.

Igår kom maken hem och frågade vad jag gör idag klockan halv sex. Var sugen på att svara något tokroligt, men ändrade mig i sista stund. Visar sig att han bokat bord på vår favoritrestaurant. ♥♥♥♥♥ Mmm, friterad mozzarella och camembert till förrätt, oxfilé med rödvin-, brandy-, svartpeppar- och gräddsås till varmrätt, och färsk fruktsallad eller banoffee pie till efterätt, beroende på hur mätta vi är! Nom nom nom! Gissar att det är tomt på fotbollsspelare idag, United spelade ju. Det är en av deras favoritställen, vi har suttit bredvid Gary Neville flera gånger (säkert andra också, men Neville är ju den enda vi känner igen, haha!). Pappa höll på att kissa på sig, vi själva kunde inte bry oss så himla mycket mindre... :D

Sen då? Jodå, det blir So You Think You Can Dance, och sen förmodligen lite Eurovision om vi orkar. Eddie gör ingen hemlighet av vilka han hejar på:

Gooooooo UK!!!!

Inget speciellt...

... Fått nytt jobb bara....

Fast anställning, intressanta arbetsuppgifter och 30 000 mer i kassan om året.

Bästa biten? Jag flyttar ca 5 meter från mitt nuvarande skrivbord.

Go me!

Så ingenting att göra med normer, alltså?

Nån psykolog sitter på BBC Breakfast och förklarar att bebisar attraheras av rött, oavsett kön. "Sen runt 2 års ålder börjar flickor attraheras av rosa. Vi vet inte varför". Jahaja. Så ÄR det visst.

Ingenting att göra med att en tvååring börjar påverkas av sina föräldrar, kompisar och deras omkrets? Ingenting att göra med att så fort de så mycket som sneglar mot något rosa är folk där och ojar sig- "Titta, hon bara äääääälskar rosa- det äääär ju geneeeeetiskt", samtidigt som de ignorerar varje gång hon plockar upp en bil eller bygger med klossar.

Sitter man på en tv-soffa och pratar om att "flickor är si, pojkar är så", då utesluter man ju genast alla de pojkar som är si och flickor som är så, och alla som faller där någonstans mittemellan. Då talar man ju om för den lilla rosaälskande pojken att han gillar tjejgrejer, och den lilla blåttälskande flickan att hon inte är en riktig flicka, utan en pojkflicka minsann. Fy bubblan, säger jag bara!

På Twitter säger någon att det är genetiskt- rosa symboliserar att samla bär och frukt, blått är en klar himmel= bra jaktväder. Glömmer visst bort den där obekväma lilla detaljen att så sent som 1900-talet var färgerna tvärtom, rosa= manligt och blått= feminint. Hur förklarar man det? Eller är det skönare att ignorera det för att få det att passa ens eget inskränkta tänkande?!

Jag är stolt över att vi låter Eddie finna sina egna preferenser. Tills han är gammal nog att välja själv kommer vi att erbjuda och uppmuntra alla färger, leksaker och attribut, inte bara de som vårt samhälle tycker att han ska föredra.



Jag tror de flest heterosexuella tjejer har (minst) en girlcrush. Min är Sara Ramirez, som spelar Dr Torres i Grey's Anatomy. Såg musikalavsnittet (två gånger) den här veckan, och den blev ju inte direkt mindre. Sen såg jag det här klippet, och nu funderar jag seriöst på att åka över och fria... Damn!

Alltså, jag hörde ju att det var hon som sjöng, men inte trodde jag att var så HÄR bra. *dör lite*


Ketchupmamman och Lady Dahmer skriver som vanligt väldans mycket bättre än mig (bild lånad från ketchupmamman, tack!). På tapeten idag? Det här:

Egmonts nya tidningar...

Eftersom ovan nämnda bloggar behandlat ämnet så bra, kan jag egentligen bara tillägga: Vafan?!

Så även en kommentar hos Ketchupmamman i stilen "Men då är det ju bara att inte köööööpa dom". Fast det är ju inte så enkelt. Hade kvinnan från Egmont sagt i intervjun (Lady Dahmer har skrivit om den) att:

"Ja, den här gången har vi valt att ta fram en tjej- och en killtidning. Deal with it"

(eller i liknande banor), ja DÅ hade man kunnat välja att inte köpa dem om man inte höll med. Men nej, istället ska det förnekas:

"Näe men asså, dom är väl inte stereotypiska heller?! Bara för att en tidning har ett tjejnamn, går i rosa och lila, handlar om prinsessor och söta killar, och beskrivs av oss som tjejig betyder väl inte att vi riktar den mot tjejer heller?! Och att den tuffa blågröna fotbollstidningen sägs vara "för killar i åldern 6 till 10 år", ja det gör den väl inte till en killtidning? Vart får ni sånt trams ifrån?"

Nu tror jag iochförsig att en fotbollsintresserad tjej får ut mer av Goal Junior än vad NÅGON (kille som tjej) får ut av den andra tramsblaskan, så det är väl som vanligt. "Killgrejer", det kan vi alla ta del av, det går bra att vara gränsöverskridande då liksom. Bara det inte är åt andra hållet, HU!

"Alla små flickor drömmer om att vara prinsessor"
säger en kompis när vi diskuterar det här. Jamen, de som inte gör det då? De flickor som drömmer om att vara Spiderman eller en riddare? Och de pojkar som drömmer om att vara en prinsessa eller en älva istället för Spiderman eller en riddare? Ska inte dom få vara det då? Måste vi peka ut dom som annorlunda jämt?! Och måste förlag som Egmont hjälpa till på traven?!

Att falla för hypen.

Sommarvädret håller i sig. Hello t-shirt tan och brända öron (varför kommer jag aldrig ihåg att smörja öronen????)! Med vädret har vi också funnit en ny hobby: Promenader! En och en halv timme i onsdags, två och en halv timme igår, och två timmar idag! Imorgon blir det en och en halv timme igen. Så otroligt skönt, speciellt när vädret är fint och sällskapet trevligt!
Upptäckte dock i onsdags att mina gympadojjor var helt fruktansvärt dåliga. Köpte dem till agilityn, och tyckte att de var obekväma, men skyllde det på graviditeten (blev gravid precis när vi började). Visar sig att de helt enkelt är obekväma, gravid eller inte! Jätteblåsor på fötterna, ouch! Plåstrade om dom och drog in till stan och köpte nya.
Vanligtvis är jag världens skeptiker, men den här gången föll jag för hypen, och köpte de här:

Skechers Shape ups Toners heter dom. De har nå slags "pods" under sulan, som ska hjälpa till att tona ben och rumpa, och ökar visst kaloriförbränningen. Jaja, vi får väl se. Sjukt sköna är de iallafall, och tycker definitivt att det känns mer i benen nu än innan jag hade dem.

Har även frångått ännu en princip och köpt en lekhage till Eddie...

Kolla in bakgården så förstår ni varför...

Jag vill att han ska kunna vara ute i friska luften, speciellt när vädret är så fint, men med vår gräsliga bakgård har det varit svårt. Det här får bli en tillfällig lösning tills vi kan köpa nytt hus, förhoppningsvis blir det innan det här året är slut...

Nu är långhelgen över, så imorrn blir det tillbaka till pappalösa dagar. Förmodligen bäst att gå och lägga sig snart för att orka med!!