Håll till godo!

Jag är för trött och för hungrig för att blogga ordentligt ikväll, så istället tycker jag att ni ska läsa den här artikeln av NerdyApple. Gör det!

Gå och köp!

Jag och den här killen är visst med i senaste numret av Föräldrar & Barn, om BLW. Vad väntar ni på? Gå och köp, för sjutton gubbar!


Alla som kör BLW får ett päron.

Oh noes!

Vi var i London igår. Åkte en jälla massa timmar i bil med barnet!
Jag skulle förnya mitt pass, så vi tog ledigt allihop och gjorde en dagsutflykt. Eddie tyckte det var skitkonstigt att vi flyttade honom från säng till bil klockan 4 på morgonen, men sov sen till halv åtta! Att äta frukost i bilen var ju också jättespännande!


Eddie äter typ vad som helst om man lägger det i en liten skål....

Passansökan tog en kvart, och sen promenerade vi runt i området runt ambassaden och smidde planer för hur vi skulle få råd med en lägenhet där. Kvarteret vid ambassaden har världens finaste gård, som alla boende har nyckel till. Vi kom på att vi lätt skulle kunna bo i lägenhet om det fanns en sån gård (kvarteret är dessutom så lugnt att man nog skulle kunna låta barnet gå och leka själv där vid lämplig ålder). Sen såg vi i fönstret till en mäklare att en tvåa i ett sunkigare hus utan gård kostar 4 gånger så mycket som vårt hus. Vi skulle ju behöva en 4:a eller 5:a. Asch då.

Eddie tyckte London var otroligt spännande...



När de öppnade gick vi till Totally Swedish. Tack och lov sov Eddie fortfarande i makens famn, för där fanns det mycket spännande! Fick lägga band på mig lite, men det blev:
Ett paket makaroner (engelska är helt enkelt inte samma sak!)
2 burkar Bullens korv
1 burk fiskbullar i hummersås
1 pkt vaniljsocker
1 pkt pärlsocker
1 påse Cheese doodles (Nej, jag åt inte hela påsen igår kväll, lovar...)
1 påse nonstop
1 påse tuttifrutti
1 piggall (till min kollega)
1 paket fullkornsvälling (för vuxen)

Tyvärr hade de inte fåt in hamburgerdressing än... På något vis lyckades jag också glömma påskmusten!

Tillbaka till rubriken så fick Eddie iallafall smaka lite välling imorse. Visar sig att han återigen tar efter sin mamma...


Nom nom!

Äsch, vi som ville skippa välling!

Vill ni ha dagens sötchock förresten? Varsågoda:


Två helger, två reaktioner...

Två helger i rad har vi fått kommentarer om Eddie, på exakt samma ställe här i byn. Det var lite lustigt att det var på samma ställe, då reaktionerna var varandras motpoler...

Förra helgen:

Är på väg hem med Eddie från vårt lilla shoppingcenter. Eddie har blå, "grabbig" munkjacka, svartochvitrandig mössa, svarta vantar, "pojkskor" och ceriserosa manchesterbyxor. På vägen möter vi en äldre man (M i konversationen):

M: "Ja du, det måste alltid vara något rosa, eller hur?"
Jag (ser vart det här är på väg): "Ja, hehe"
M (till Eddie): "Är du en duktig flicka för din mamma?" (så många fails där!!!!!)
Jag (glatt): "Han är faktiskt en pojke."
M: "MEN VARFÖR I HELA FRIDEN HAR HAN ROSA PÅ SIG?!?!?!?!"
Jag: "Han valde dem."
M: "Jag såg minsann en dokumentär häromveckan, om en pojke, som var en flicka inuti. Han visste det redan när han var liten. SÅNT VET DOM TIDIGT, VETTU!!!"
Jag: "Jo. Jag tror iochförsig att han helt enkelt gillar rosa."

Den här helgen:

Är på väg TILL shoppingcentret med Eddie i ergon (det finns inte så jättemycket att göra häromkring!). Eddie har gråa underställsbyxor med svarta älgar, grå knäsockor med mörklila djur, Pippitröja och en mörklila randig mössa. En äldre kvinna (K) går ikapp oss:

K: "Åh vet du, jag kan inte låta bli att säga: Vilken underbar liten flicka! Hur gammal är hon, runt 2?"
Jag (glatt): "Han är en liten kille, och han är 18 månader"
K: "Ooooh, förlåt!!! Det är håret"
Jag: "Haha, det är ingen fara!"
K: "Jag såg en liten pojke i tidningen häromdagen, med så långt vackert hår, jag borde verkligen veta bättre!"
Jag: "Han har rosa på sig mest hela tiden, så du är verkligen inte den första!"
K: "Så typiskt mig, förlåt så mycket"
Jag: "Äsch, det är ju inget fel att vara tjej, jag kan tänka mig många värre saker att bli kallad för!"
K (skrattar så hon nästan kissar på sig): "Ja, det har du så rätt i!"

Jag blir så fascinerad. Konversation 2 gjorde mig på så gott humör (under vår 40 minuters promenad blev han sen kallad flicka/hon/henne 4 gånger till- det kanske är håret ändå, kläderna var verkligen ite utpräglat flickiga!), det märktes att hon fick sig en liten tankeställare, och hon var så himla trevlig. Konversation 1 däremot, gör mig mer och mer förbannad. Inte för att han misstog Eddie för en tjej. Inte för att han uppenbarligen inte håller med om att klä en pojke i rosa. Nej, det är OFÖRSKÄMDHETEN som gör mig arg!

Skulle du gå fram till en vuxen och helt oombedd börja såga vad de har på sig? Nej? Men varför är det ok att göra detsamma med ett barn?! När ska folk fatta att yttrandefrihet inte betyder att tvunget gapa ut ALLT MAN TYCKER HELA TIDEN? Är det så jävla svårt att vara trevlig eller hålla käft?

Och nej, jag tror inte det är en ren generationsfråga. Personerna i de två exemplen ovan var i samma ålder. Jag tror mer det handlar om ren och skär HYFS.

Tack för mig. Rant over.

Inte en dag för tidigt!

Det ser ut som om England rör sig närmare och närmare en lagändring som kommer att göra äktenskap könsneutralt. Fan vad bra. Det är verkligen inte en dag för tidigt. De flesta av våra nära vänner är homosexuella män, och det är så härligt att veta att inom ett par år kommer de också ha möjlighet att gifta sig, inte bara ingå i ett partnerskap.

Bonus #1: Katolska kyrkan är sjukt förbannad. Få saker roar mig mer än upprörda religiösa halv- eller helgalningar. Katolska kyrkan förtjänar i mitt tycke en extra knäpp på näsan som svar på hur de bidrar till HIV/Aids-problemen här i världen.

Bonus #2: Eftersom jag klär Eddie i rosa och han därmed kommer att bli bög, är det ju bra om han också får gifta sig en dag.

Skämt åsido: Skulle Eddie vara homosexuell är det för mig väldigt viktigt att jobba för att han isåfall kommer leva i ett samhälle präglat av acceptans och jämlikhet.

Skämtar du nu eller?!

Hinner inte mer än posta förra inlägget så får korta killen 39 graders feber. Lessheten nu då?!

Nu får det räcka med sjukstuga!

Jag och Eddie har nu- helt seriöst- varit sjuka i sex veckor. Inte alltid samtidigt, men en av oss har varit dålig hela tiden. Mamma föreslog- och det låter rimligt- att vi nog har/har haft RS-viruset... Nu får det faktiskt räcka.

I fredags blev jag hemskickad från jobbet. Jag var tvungen att åka in, en massa info skulle skickas ut, och jag var den som måste skriva ihop den. Jag hade ingen röst, visste knappt vad jag hette, och det gjorde ont när jag försökte andas. Vid kvart i elva hade jag skrivit de utskick vi behövde, så min arbetsledare sa åt mig att åka hem och sova! Kom hem, tog två kodein-tabletter, och slocknade. Maken hämtade Eddie på dagis, jag fick hasa runt här hemma bäst jag ville.

Tack och lov har Eddie sovit hela natten i sin egen säng de senaste två nätterna, vilket absolut har hjälpt. Hur mycket jag än älskar att samsova tror jag inte att det hjälper att vi ligger och andas på varandra hela nätterna. Idag känns det lite bättre. Jag har legat på gränsen till feber, och det gör fortfarande ordentligt ont i bröstet, men jag har lite röst, och har orkat vara uppe. Hah, jag har faktiskt fått massor gjort, antar att det var lite "städa bort febern" som gällde. Har bakat bröd (såg till att tvätta händerna 20 gånger och andades inte på det!), städat vårt sovrum, sorterat mitt sminkbord, sorterat alla hyllorna i badrummet och fixat runt lite. Jag kanske borde vara sjuk oftare?!

När jag låg hemma i min kodeindimma kom brevbäraren med Eddies nya vårskor:


Dör litegrann

Vi har dreglat över dem sedan typ Juni förra året, men nu var de äntligen på rea! Jag kan riktigt see Michael J Fox i valfri 80-talsfilm med ett par såna!

Eddies reaktion?



Vägrar ta av dem. Vi ställde dem i klädkammaren, han sprang och hämtade dem och satte sig framför mig på golvet. "Shooooooooooees. SHOOOOOOOOEEEES"

3x sötchock idag:

Sötchock 1: Vaknar vid 06 av att vår sovrumsdörr öppnas och någon ropar "HIYA". Eddie klättrar upp i sängen mellan oss med clownråttan. (Vi hoppas innerligt att detta inte upprepas kockan 04.13...)

Sötchock 2: Vi leker med Duplo. Eddie plockar upp en bit, sätter den till örat som en telefon och sitter och säger "Hej Mommo!"

Sötchock 3: Jag lär Eddie att dansa robotdans. Dör av skratt åt honom.

Stressobert...

Har återigen löjligt mycket att göra på jobbet, plus vi är nu inne på vecka 6 av min och Eddies lilla lek "passa förkylningar mellan oss" (det är min tur nu. *host host*).
Så fram tills i helgen får ni nöja er med Mr Awesome.


Vad har vi gjort idag då?

Mest det här, känns det som...



Vi hann med en skitmysig selpromenad också, så jag fick lufta nya håret:


Topparna ska egentligen vara vända inåt, men palla pattång på helgen, liksom!

Eddie var mest randig:



...men var lite orolig att han inte hade ordentlligt på sig på fötterna...



Nu sover han så gott, så nu blir det indiskt och slö-tv för föräldrarna.

Dagens I-landsproblem...

1. Spiller en halvliter vatten över mig själv. Får sitta vid mitt skrivbord i en och en halv timme till jag torkat. Skitkallt.

2. Personen jag jagat sedan i mitten av Januari åker ÄNTLIGEN ut och inspekterar garagekolonin jag bett honom om. Han inspekterar dock fel del av den. *dunkar huvudet i tangentbordet*

3. Hämtar mat på vägen hem. Den ska visst ta 10 min. 25 min senare sitter jag fortfarande som ett fån på parkeringen.

Så.  Nu ska jag gå och lägga mig och vara tacksam för att jag har det så bra.