Parenting level: Rockstar

Pappa eldar gamla brädor (och en utemöbel). Tar tillfället i akt att ha lördagsmys!
 

Trygghet och anknytning och saknad

Älskade lilla fis till unge alltså. Han tyckte det var så spännande när jag var på sjukhus, han fick komma och hälsa på, och ville "go doctor" varenda dag. Sov gott och sånt där med sin pappa. Åh vad skönt tyckte vi. MEN.
Hela veckan har han varit some en liten igel. Jag får inte gå ut ur rummet, inte till toaletten och ABSOLUT INTE ut ur huset! Älskade lilla skit- uppenbarligen påverkade det honom mer än vi trodde. Hur mycket det än kan driva mig till vansinne att BOKSTAVLIGEN släpa runt honom där han hänger runt mitt ben, förstår jag ju varför han gör det, så vi tankar närhet som bara den, och ser till att jag inte hamnar på sjukhus igen på ett bra tag!

Hjälp tack!

Tips och pepp runt det här med bakslag på toaletträningen?
 
Det har gått hur bra som helst i flera veckor, men senaste veckan har det gått bakåt igen. Minst en olycka om dagen på dagis, och kissar på golvet hemma... Han är förkyld, och brukar få lite katarr vid förkylningar, så jag gissar att det är det, men det är ju så FRUSTRERANDE!
 
Ge mig era bästa tips för hur en ska hantera?! Snela?

Hur man låter barn vara barn.

Eddie ger en elegant demonstration i hur ett barn får vara ett barn.
 
Först- VAFALLS! En pojke, som gör hushållsarbete?! I ROSA?!?!?!
 
 
Det här går väl verkligen inte för sig?!
 
Men vänta, det är okej ändå- han härmar ju sin pappa!
 

 
Phu! Snoppen är räddad!
 
Men vad i helv...?!
"Look mamma! I'm a pretty fairy!"
 
Vi ger upp. Denna unge är ju förlorad. Blah blah blah samhällsexperiment blah blah feminazi blah blah jävla bög blah blah blah ad infinitum
 
Ja. Ungefär så. Satt och tänkte förut när han lekte med halsband och glitter. Han had så himla roligt, och jag kunde inte hjälpa att känna mig lite sorgsen över att så många barn inte ens får upptäcka detta roliga pga penis. Så himla trist. Speciellt när jag vet att han kan gå från Fairy till Fireman Sam i ett enda enkelt steg:
 

Satte sig på Bobby Car och drog på utryckning.

Älskar min unge.

Alltså, är det här det GÖLLIGASTE någonsin?! Jag tror det.


Hur talar man med en tvååring om döden?

Om ett par veckor begravs lilla farmor (ja, det har tagit tid. Lång historia.). Eddie och jag flyger ut i några dagar.
För mig var det alltid helt självklart att Eddie skulle följa med, var aldrig fråga fråga om den saken. Dels vill jag inte vara borta från honom I flera dagar och nätter- speciellt då han återigen är inne i en väldigt mammig period... Dels vill ju familjen träffa honom så klart. Men sen känner jag också att det är bra för honom. Döden är ju en del av livet, och jag vill visa honom att det är ok att vara ledsen och sörja. Eftersom farmors död var väntad tror jag att begravningen kommer bli relativt otraumatisk, även om vi alla är ledsna förväntas inga överväldigande känslostormar, så känns som en lämplig lektion i livet.
 
Men hur förklarar man för en liten fjärt? Ja, han förstår mer och mer, kan följa enkla instruktioner med mera, men abstrakta koncept som döden? Hur kan jag på ett enkelt vis berätta vad vi ska göra, varför vi är i kyrkan? Några tips? 

Tecken på att barnet håller på att bli stort.

*Vi tittar på Lejonkungen. När Mufasa dör (spolier alert) blir Eddie helt förstörd, kryper ihop hos pappa och snyftar på riktigt. Förstod det ledsna, liksom.
 
*Drar avancerade slutsatser. Inte nog med att han vet att mamma åker på Zumba när hon försvinner hemifrån, när tomten sa adjö och gick sa Eddie: "Santa Claus go Zumba".
 
*Fattar skämt. Brukade skratta när vi skrattade, men kan nu se nya program, och skratta när det är roligt. Än ganska mycket slapstick (tänk "någon ramlar-HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA!), men ändå- förstår skämt!
 
*Missar inte ett dugg. Vi berättar för vänner om Sverigeresan. Eddie flikar in "pappa broke the telly" (pappa tryckte på fel knapp på kontrollen...).
 
*"Ässka de, mamma, Laff ooo, pappa". Japp, olika språk. RÄTT språk.
 
så häftigt, men samtiidigt så vemodigt. Så mycket som en ser fram emot, men lika mycket som kanske aldrig mer händer... Det här med att krypa upp i famnen och ta en tuppis händer liksom alltmer sällan- saknet där?! Myset på morgonen? "Get up-NOW!"...
 
Vilda bebin håller på att bli stor, och jag kommer sakna den lilla.

Stora ungen.

Men stoltheten NU DÅ?!

Tvåårskontroll idag. Ligger på rätt nivå för allt utom talet- där låg han på en treårings nivå!!! Så himla stolt, vi var så säkra på att han skulle vara långsam med talet!
 
Bästa biten var när han inte bara byggde torn, utan också berättade för henne vilka färger klossarna var! Även när jag frågade honom om jag fick ta på honom en tröja, och han ba "No thank you, I don't want to". > . <

Men hur dålig är jag?!

Så himla dålig på att blogga! Vill ju verkligen hålla igång bloggen, men när tusan ska jag hitta tid?!?!?!
 
Den här veckan är extra hektisk- min gubbe man fyller 40 på fredag! Fatta 4-0!!! Det är fasen vuxen på riktigt!
 
En av grejerna som är så bra med en äldre man, är att jag aldrig riktigt får det där åldersnojjorna. Så fort jag bekymrar mig över att bli gammal vuxen så kan jag helt enkelt komma ihåg att han är massa äldre än mig! ;) (Jag är 28, by the way). Också: Behöver ej oroa mig för att han ska hitta någon yngre, pga ÄR någon yngre.
 
Har tagit ledigt på fredag eftermiddag så jag kan handla buffémat och baka en väldan ambitiös tårta (bild kommer). Sen åker vi och äter middag, och sen blir det öppet hus på söndag med vänner, barn, hundar och annat löst folk!
 
Åh, i övriga nyheter: Eddie sa "I love you" för första gången i lördags.
 
 
 
Till min kompis Deborah. Nåväl, jag kan tänka mig värre personer han kunde ha sagt det till....

Tvåspråkighetens baksida

Jag: "Vi ska bara gå till grannen och höra om de kan passa hunden en stund på onsdag"

Eddie: "What monster?!"


Idétorka!

Hjälp! Jag behöver inspiration! Något att skriva om! Något spännande, något man kan leka med- och choklad!!! ;)

Kom igen, ge mig lite tips!


Choreography Masterclass...

Försöker lära mig koreografin till en ny zumbarutin. Eddie "hjälper till" genom att komma på sin egen koreografi...
 
 
 
Tror dock hans moves är för avancerade! ;)

Trendsättaren

Vi testar en ny stil. Resultat: Tveksamt.


"Ebwa"

Som jag lovat, här är den- världens finaste zebra!


Please sir, can I have some more?

Att be om mer när man är en skit och en tvärhand hög:
 
"Mo."
 
"Mer vad, Eddie?"
 
"MO!"
 
"Vad är det du vill ha mer av?"
 
"IWANTMOOOOOOOOOOOOO!!!!!!"
 
"Ja, jag hör att du vill ha mer, men vad är det du vill ha?"
 
"WANT IT!!! I WANT MO!"
 
"Kom så går vi till kylen och kollar vad det är du vill ha."
 
Går till kylskåpet. Eddie pekar på vindruvorna.
 
"Want it."
 
"Vill du ha mer vindruvor?"
 
"Yes, pleeeeeeeeeeeeease."
 
*hjärtat smälter*
 
 

Kodknäckarna

Vi verkar ha knäckt nagelklipparkoden.

Hittade massa färgglada nagellack för £1/flaskan, så köpte 5 (påminn mig om att berätta om min lilla hang up med siffran 5...) olika.

Målade naglarna på ena foten. Eddie var väldigt intresserad. Jag frågade om han ville ha, och sa att vi måste klippa naglarna först. Det blev fortfarande tårar under klippningen, men istället för att vara helt förstörd i en halvtimme efteråt, så blev det bara kul och spännande. Han fick välja färg, och vilken nagel den skulle vara på.

Titta så härligt det blev!
 
 
 
 
 
(Mammas blev också fina...)
 
 
När Eddie sov kunde jag liksom inte låte bli, så jag matchade mina fingrar med tårna!
 
 
Så mogen och vuxen är jag! Som tur var skulle jag till en skola idag, så det passade liksom ganska bra!
 
Förhoppningsvis funkar detta från och med nu, så vi slipper traumat varje gång det ska klippas naglar. Han är liksom värre än hunden!
 
Apropå hunden förresten... Terrieristen har lyckats gå och få diskbråck! Förmodligen halkade han på bakgården och landade illa. Han fick en morfinspruta hos veterinären, och lyckades reagera på den, så maken fick ta in honom akut igen igår kväll. Mycket kan man säga, men livet är fasen aldrig TRÅKIGT hemma hos oss!
 
Vänliga hälsningar, den som låste inte sina bilnycklar i bilen i eftermiddags.
 

Finaste dagen (för ett Leffeinlägg!)

Vädret håller i sig. Idag åkte vi till Huddersfield. Gick till en park med litet ånglok, massa lekplatser och en plaskdamm. Vilken fin dag!!


Får åka cykel


Wiiiiiiiiiiiiiii! Gungi!


Visste ni att en blöja som badats med väger över 2 kilo?!

När olyckan är framme.

Klockan 9 på fredag morgon fick jag ett sånt där telefonsamtal man som förälder bävar inför. "Hej, det är **** från dagis. Oroa dig inte, men Eddie har ramlat av en stol. Han verkar okej i sig själv, men det blöder från båda näsborrarna och läppen". Slängde mig i bilen och åkte dit. Han var på ganska gott humör när jag kom, men näsan såg typ ut som den hade smält, jättesvullen och började bli blå. Blödde även fortfarande.


I bilen på sjukhusparkeringen

Iväg till akuten (tränade karate länge nog för att ha sett min beskärda del av obehandlade brutna näsor). Ingen parkering vid akuten, utan fick åka till en typ en halv kilometer bort. Hade jättetur och fick hoppa in i skyttelbussen (vem säger nej till någon som kommer med ett blödande barn, liksom?!) Fick komma in direkt, eftersom han även hade blivit väldigt tyst och tillbakadragen när det hände. Jättegullig doktor, som förklarade precis vad han kollade efter i näsa, mun, öron och ögon. Han kollade både puls och blodtryck (har ni testat ta blodtryck på en nästan-tvååring? Lycka till med det) också, och att det kom luft ur näsborrarna.


Väntrummet på Pandaenheten.

Vad gäller näsan så har den en indention över näsbenet (Det som ser ut som en skugga på bilden ovan). Det är för svullet för att säga om det är en fraktur eller inte. Vi får komma till öron näsa hals om ett par veckor, så får en doktor där besluta om det behöver röntgas/åtgärdas eller ej. Inga tecken på en kraftigare hjärnskakning, men ska ta det lugnt (jo, tjena) över de nästa 48 timmarna, och komma tillbaka vid minsta tecken på försämring.

Måste säga att ungen är tusan makalös. Inte ett gnäll när vi var där. Köpte mat från McDonalds på hemvägen (inte en chans att jag tog tillbaka honom till dagis efter en sån smäll, ville hålla stenkoll). Han käkade upp sitt Happy Meal (fiskpinnar var grejer!), och ungefär hälften av min mat... Klädde av sig alla kläder och sprang runt huset naken. Badade och drack sin vällingmjölk (en msk pulver i kvällsmjölken är nomnomnom!)


Blåslaget kvällsmys

Sov hela natten, och har varit sig lik idag. Väldigt svullen fortfarande, men inte riktigt lika färgglatt som jag väntat mig.


Älskade, älskade unge.

Som avslutning: När vi kom tillbaka till parkeringen kände parkeringsvakten igen oss (det här är alltså en parkering som ser flera tusen människor om dagen), frågade hur det gått, och släppte ut oss utan att behöva betala. DÅ kom tårarna- från mamma.

Yay Eddie!

Hurra hurra! Barnet kissar på pottan på dagis! Flera gånger också!

Han tar av sig blöjan så fort han kommer åt, så vi bad dem börja sätta honom på pottan (då vi gissar att hans planer för potträning är lite annorlunda än våra!), och nu har han fattat vad man ska göra där!

Säger även Weewee. Är helt seriöst mer stolt än när jag tog min examen.

Nu väntar vi bara på hemmakissandet också. Har köpt en likadan pottstol som de har på dagis, och han tycker den är jättekul. Kollar gärna på sina program i den. Inget kiss än, dock.


We went to the zoo, zoo, zoo

Glömde ju berätta att vi var på zoo med mamma och pappa! Vi var inte säkra på om Eddie skulle uppskatta det, men oj vad kul han hade!

Jag låter Eddie berätta om några av djuren vi såg:


"Doggy".


"Doggy"


"Doggy"



"Quack"


"Doggy"


Den riktiga elefanten hade gått in när vi kom till hens inhägnad, så den här fick så lov att duga!

Chester Zoo jobbar mycket i djurens ursprungliga länder med reservat och sånt, och det märks verkligen att djuren har det bra på zoot, stora inhägnader som ser väldigt naturtrogna ut. Sånt känns bra, jag kommer ihåg att vi gick på zoo i Frankrike när jag var liten, och allt jag minns (förutom att vi blev inlåsta!) är ledsna djur i små trånga burar. Usch och fy.

Vi åkte också på Eureka!, ett barnmuseum i Halifax. Igen, vi var inte säkra på att Eddie var stor nog, men han hade jättemycket att göra! För äldre barn fanns det nästan FÖR mycket att göra, det var bra att det var lite mer begränsat för småttingar. Vi hade en jättebra dag, tills Eddie blev uppäten av en drake!


Halp!

Tidigare inlägg