mammaiengland

Hinner inte mer än posta förra inlägget så får korta killen 39 graders feber. Lessheten nu då?!

Mest det här, känns det som...



Vi hann med en skitmysig selpromenad också, så jag fick lufta nya håret:


Topparna ska egentligen vara vända inåt, men palla pattång på helgen, liksom!

Eddie var mest randig:



...men var lite orolig att han inte hade ordentlligt på sig på fötterna...



Nu sover han så gott, så nu blir det indiskt och slö-tv för föräldrarna.

Min bebis håller på att bli en riktig liten människa (you know whatta mean...).

Eddie pekar på en dvd-box genom skåpdörren.

Jag: "Vill du ha den Eddie?"

Eddie: "Yes peeeeeaase"

*dör*

Hade visst inte varit helt hundra på dagis. Verkar inte så allvarligt.





Alltså STÖKET på den här ungen...

1. Vi är på Ikea. Eddie pekar på varenda lampa han ser och talar hjälpsamt om för mig att det är just en lampa. Det finns ganska många lampor på Ikea.

2. Han pekar på saker och frågar "Vaeddä?". Ibland "Whassat?". Fnissar om han tycker svaret är roligt av någon anledning.

3. Han pratar i sömnen. <3


Älsket på den här ungen alltså...

Vafan?! Feber IGEN?! Jahapp, så går det visst när man byter dagisavdelning...

Terrieristen tycker det är jättejobbigt när Eddie är sjuk, han håller sig nära och ska dit och kolla konstant...


Passar brorsan...

Än så länge verkar det inte vara allvarligare än en bonnförkylning, men med facit i hand från förra gången håller vi naturligtvis ordentlig koll på andning och luftvägar... Eddie själv tog det hela med en klackspark. Nommade i sig lite Ipren, och sen var han ganska nöjd. Fick ju käka mellis framför tv:n, what's not to like, liksom?!


Kollar på julklappsdvdn också. Himla bra, det här med att vara sjuk!

Sen träffade vi vår nya granne, vars mamma kallade Eddie princess. Han hade alltså kläderna ovan på sig. Jag tror vi har en lång väg att gå innan den vänskapen är välcementerad.... :D

...men ibland tycker jag han är rätt lik sin pappa också...

Skönt att se att det inte bara är jag som har en crush på Dr Spencer Reid... ;)

Jag satt och funderade igår om jag hade något viktigt att skriva om, men inte förräns imorse kom jag ihåg.

Igår sa vi adjö till Ruby Reds, Eddies avdelning på dagis de sista 8-9 månaderna. Från och med måndag är han hos Diamanterna. Kändes sorgligt att säga tack och hej till pedagogerna, men å andra sidan är hans två bästa kompisar uppe hos diamanterna, så på det sättet är det bra. Besöken har gått jättebra, han har visst varit oskiljaktig med sin bästa kompis. Han har till och med börjat säga Lloyd (kompisens namn)! Skitgulligt! "Olloyod" ropar han!


Storobert.

Vi har också äntligen tagit bort sidan på spjälsängen. Det gick bara inte längre. Ikväll tog det nästan en timme att lägga honom (jällar vad spännande det var utan sidan!), men det var så himla mysigt! Och när jag gick ut sov han som en stock, med täcket på. Peppar, peppar att det här funkar nu! Jag var iallafall glatt överraskad att upptäcka att jag kunde knöka ner mig i den!


Storobertsängen.

Vi har äntligen fått snö här nu också! Hurra! Upptäckte att H&M har en HELT annan uppfattning om hur stort storlek 86 ska vara...


Kan. Inte. Sluta. Skratta.

Fast å andra sidan betyder det ju att den sannolikt kommer passa nästa år också!

Grannbarnen var ute och lekte med en pulka, och ville absolut ge Eddie en åktur.


Lätt skepsis till att börja med, men sen- weeeeeee!

Vi hade sån tur att de skulle gå in, så vi fick låna pulkan att ha istället för vagn. Vilken succé det var!

Nu är det bara att hoppas att vägarna är någotsånär bara till imorrn, eftersom vi ska käka med min finaste, hennes kille och hans son, på en pub som är berömd för sin Cakeaway! Hurra!

Eddie får hjälpa till med maten och disken här hemma. Han brukade sitta på golvet och fippla med lite skålar och skedar, eller med en diskbalja vatten och lite skum.


Hjälper pappa med disken


Diskar själv

Nu tycker jag dock att han är gammal nog att sitta med mig uppe på diskbänken (jag står naturligtvis bredvid) så att han kan se ordentligt.


Äter en rå potatis...


Gav honom en barnkniv så han kunde skära morot. Han åt upp moroten istället.


Låter mamma skära morot och ägnar sig istället åt viktiga saker, som att spegla sig...

Intressant att vi har gjort så här hela tiden, helt utan att ha inspirerats av någon Barnabok. För nej, jag plockar inte russinen ur kakan. Tycker jag kakan är äcklig går jag och köper ett paket russin istället.

Alltså, det här med gosedjuren börjar gå lite överstyr nu. Vi lyckades successivt ta bort några stycken, så nu har han 4 i sängen. Men kastandet. Det är värst med mig (precis som med det mesta...), men nu har han börjat slänga dom på maken också. Ibland funkar det att låtsas sova där man sitter bredvid sängen, men ikväll har ingenting fungerat. Han lägger sig ner, verkar somna, och sen hoppas han upp igen, slänger alla djuren på golvet, och blir sen hysterisk för att han inte når dem.

Så nu behöver vi idéer, peeps. Är det dags att ta bort sidan på spjälsängen tror ni? Eller har någon nåot annat tips för hur vi kan bryta den här ovanan? Nattningen verkar ta längre och längre tid igen, och han är trött på morgonen för att han somnat så sent, så det är liksom inte för våran skull vi vill lösa det...

(Och har ni läst mer än 1 inlägg av mig vet ni att jag absolut inte godkänner skrikmetoder).

TACK!

Det blev till att åka ner till jourhavande läkare. Febern gick upp trots Alvedon, och han bara låg på mitt bröst.

Diagnosen blev Chest Infection (den bästa översättningen jag hittar är bakteriell bronkit) och penicillin. Inte lunginflammation, men hon sa att hade vi låtit det vara hade det förmodligen blivit... Älskade onge!

Maken la honom uppe, så nu passar jag på att äta lite inför eftermiddagspasset...

 

Eddie börjar bli så stor. Ingen baby längre, utan ett småbarn. Går, pratar, kan själv.

Sen kommer febern, och vips är han ju så himla skitliten igen. Bara en bebis, ynklig och hjälplös.

Och hjärtat brister av kärlek.

 

Det KAN vara yoga, men jag är inte säker.

Hörrni, det här med att ni kommenterar- älskart! Fortsätt med det, jag blir så gla'!

Jag tänkte svara i kommentarsfältet, men PRESSEN PÅ DEN, liksom! Gillar när det finns "svara"-funktion på bloggar. Utan den blir det bara svårt, kör man en kommentar, eller en per svar, osv. Så istället gör jag så här, och svarar mer generellt i ett separat inlägg (förutom till en av er som får en alldeles egen skype-session! ;) ).

Vad skönt att så många tänker i samma banor! Skönt (men synd) att flera verkar ha samma upplevelser av annars så vettiga bekanta som kört med skrikmetoder...

Jag har skrivit förr om hur vi gör med sömn och nattning, men tänkte uppdatera lite...

Just nu är Eddie mitt inne i det sista utvecklingssprånget ("systems"), enligt The Wonder Weeks-appen. Hittills (peppar, peppar) har inte sömnen påverkats lika mycket som de tidigare sprången, men en sak vi märkt väldigt tydligt är gosedjuren. Eller ska vi säga GOSEDJUREN!!!!! ? Han har aldrig brytt sig särskilt mycket om goserdjur innan, men de senaste veckorna är han som besatt av varje nalle, docka, mjukis han ser. Vi var rädda att vi skulle tvingas släpa med Musse Pigg-eländet hem från svärmor, men sen fick jag snilleblixten att den fick stanna i sängen de två sista dagarna, och då glömdes den bort.

Igår fick han syn på en nalle som sitter på en hylla i matrummet (har suttit där sen vi satte upp hyllan 2006). Den var för dammig för att han skulle kunna få den, så jag fick till sist gömma den för att han blev så ledsen.

Tillbaka till ämnet dock! Just nu sover Eddie med:
Clownråttan
Pingvinskallran
P o.P-kaninen
Tummen-filten
Goseapan
Lilla Anna-dockan
Pippidockan
Steiffnallen
Hello Kitty-dockan
Kon
Leoparden hans kusin sydde åt honom.

Ja, ni ser rätt. 11 gosedjur. Osäker hur han själv får plats.

Vi kör en kvällsritual. Varannan- var tredje dag får han bada (man blir ju ganska grisig på dagis. Och blir man inte det kan man ju alltid ge sig själv en yoghurt-inpackning...) med en av oss, vid 18.15 ungefär. Om vi inte badar får han titta lite på barnprogram vid den här tiden istället. Sedan byter vi blöja, tar på pyjamas, och så får han en mugg mjölk (jag hade gärna struntat i mjölken, eller gett yoghurt el dyl istället, men vi testade det och det gick inte alls, jag fick hämta en flaska!). Efter det borstar vi tänderna och säger godnatt till terrieristen och den förälder som inte lägger honom. Vi tar med oss samlingen djur som är nere (clownråttan och oftast ett djur till) och går upp. Jag lägger honom i sängen, och går sedan och drar för gardinerna. Jag säger godnatt och pussar honom (och 9 gånger av 10 lägger jag tillbaka det/de djur han slängt ur sängen) och går in i vårt sovrum som ligger bredvid hans rum. Låter han minsta orolig eller ledsen brukar jag först säga "jag är precis här bredvid vännen". Lugnar inte det honom direkt går jag naturligtvis in till honom igen. Sitter då på mattan och sjunger eller nynnar tills han ligger ner och är i sin egen lilla värld. Oftast behövs det dock inte. Oftast lägger han sig ner direkt, och ligger och diskuterar med djuren innan han somnar, eller så sitter han och pratar med dem en stund. När han sover går vi in och stoppar om honom och stänger dörren.

Häromkvällen började han helt plötsligt prata långt efter att vi trodde att han somnat. Jag gick upp för att kolla läget. Han hade slängt ut alla djuren, kudden och täcket, samt pyjamasbyxorna han tagit av sig (Because I Can...), och satt och såg så där finurligt nöjd ut. Hej Alfons Åberg, liksom! Då var det bara att börja om!

Ibland skrämmer det mig att han är så nöjd att ligga där själv (eller ja, själv och själv, han har ju liksom ett dussin polare!). Lite ÅMAJGAAAAAD HAN ÄR OTRYGG. Men nej, jag tror verkligen inte det. Vi har ju inte tvingat på honom det här. Vi har utvecklat kvällsrutinen efter hans signaler. Oftast blir han bara distraherad om vi sitter därinne. Det är nästan som om han känner att han måste hålla sig vaken för vår skull!

Oftast (igen, peppar peppar) sover han hela natten. Kan gny till ett par gånger, men somnar om innan vi ens hunnit ur sängen. Om han vaknar hämtar en av oss honom, och så får han sova mellan oss. Inte mer med det liksom. Hade vi haft en större säng hade jag gärna samsovit varje natt, hela natten (förutsatt att han ville det, såklart!). Men det här känns också bra. Vi har tagit det i hans takt, på hans villkor. Det enda jag kan ångra är att vi flyttade honom till hans eget rum för tidigt, men vi hade våra skäl till det, och de var inte egoistiska. Hängvaggan kändes helt enkelt inte säker längre, och vi hade inte plats i vårt rum för spjälsängen. Jag kan älta det, men kan inte göra det ogjort. Däremot kan vi fundera ut hur vi ska lösa det om vi skulle få fler barn.

Någon av er nämnde också de olika råden om samsovning. Det där har jag också märkt. Jag brukade sitta på amningsgruppen, där samsovning rekommenderades, samtidigt som vi satt i ett rum fullt av affisher med "SAMSOV INTE!!! DET ÄR JÄTTEFARLIGT!!!". På BB pratade de om att samsova säkert, och vi fick litteratur om säker samsovning. Sen kom bvc-sköterskan på hembesök och sa att om vi samsov skulle han dö, och det var hon som fick åka runt och ta hand om familjer där det hände. Inga skuldkänslor alls, liksom... Vi har följt alla råd om säker samsovning, och kommer samsova med nästa barn också, vad än råden må säga då.

Och det här med att folk kör "my house, my rules".... Det brukar ju räcka med att säga: "Ja, men då sätter vi spjälsängen i ERT rum då?", så brukar det bli en annan melodi... ;) Fuck "My house, my rules". My KID, my rules!


Inte ens i närheten av alla djur, vi tog med ett urval till svärmor!

Nu är vi som sagt hemma igen, efter 5 dagar nere i sydöstra England, hos makens mamma och styvpappa (ja, maken är så gammal att det heter styvpappa och inte bonuspappa!). Jag har tankat lite energi, åtminstone nog att blogga om trippen. Jag körde ner. Avklarade en fyra-timmars resa på 3 timmar och 20 minuter. Så blir det när man inte ens stannar för kisspaus! Jag har för övrigt gjort all bilkörning, eftersom maken inte får köra tills stygnen är borttagna.

Julafton åkte vi och sa hej till makens pappa och hans fru. Hon är en historia för sig själv. Det är få människor jag kan säga att jag inte bara ogillar, men riktigt hatar, men hon är en av dem. Hon har inte bara varit elak mot mig, men sättet hon behandlat maken och hans bröder genom åren är helt oacceptabelt och rent ut sagt ont. Hon är en dålig människa helt enkelt. Vi var där i en timme, längre pallade vi inte. Eddie hittade en fristad....


Jag håller mig här, jag...

Kvällen spenderades hemma hos makens bror och hans sambo och fem barn (inkl ett tvillingpar!), tillsammans med den andra brorsan, hans sambo och dotter, och brödernas mormor- hövdingen av klanen! Eddie listade snabbt ut att hon hade godis i handväskan, och bestämde sig- helt orelaterat, naturligtvis- att hon var hans favoritperson, like, ever.


Gillar henne!

Vi stannade till åtta-tiden nånting, och skjutsade sedan hem mormor, och åkte själva till makens mamma, la Eddie och kollade lite på jul-tv.


Gänget på utekväll...

Somligas uppesittarkväll i väntan på tomten failade rätt rejält


ALLA djuren ska sova i sängen. Musse Pigg är farmors.

Juldagen började med frukost, sedan en mysig juldagspromenad i solskenet, bara vi fyra.


Promenad i selen


Lyckan är total.

Sedan paketöppning, enligt engelsk tradition. (Listar presenterna på slutet, vi körde 4 omgångar paketöppning). Eddie öppnade "bara" fem vid det här tillfället, men även det blev lite överväldigande, så tupplur följde.


PAKEEEEEEEEEEET!!!!!!!!!!


Hitta barnet

Sedan följde traditionell jullunch, med hattar och smällkarameller (riggade i farmors fall, hon fick en armbandsberlock i sin!)


Hatt: på. Mat: NOM!

Eddie gjorde succé med sin outfit, många bilder togs på den...


Älskade, älskade unge.

Blev även en familjebild. Tyvärr var mamman lite risig här, penicillinet gjorde sig till känna...


(Skelögdheten har jag dock ingen ursäkt för)

Terrieristen fick posa lite ute...


Hä hä...

Vår hedning passade på att skända julkrubban...


Vad Händige Manny spelade för roll i Jesu födelse är jag inte helt säker på. Skulle spenderat mer tid i kyrkan...

På kvällen kom makens tre styvsystrar med respetive och barn, samt ena brorsan. Fullt hus. Mer presenter, massa mat och gott. Så här kände vi oss efter det...


Zzzz....

På annandagen hämtade vi återigen mormor, och tog hem henne till makens mamma. Andra brorsan kom med alla fem barnen. Stackarn var jättedålig med halsfluss, så han sov medan vi lekte med barnen. Skitkul tyckte Eddie!

Jag och svärmor satt bara och väntade tills vi kunde skicka hem allihop... Efter att ha vinkat av barnen, och lagt Eddie, bänkade vi oss framför Downton Abbeys julspecial. Jag kan ha råkat nämna nån gång att jag är smått besatt av kostymdrama......

Tisdagen träffade vi makens bästaste bästa vän, som också var best man på vårt bröllop. Han har Marfan Syndrome, och är 2.08 lång, så det är alltid lite av en chock att se honom! han käkade lunch med oss, och sen åkte vi tillsammans (gissa vem som körde...) ut till en annan av deras kompisar och hennes man och barn. De har en son som heter Kurt (naturligtvis efter Cobain), så planer smeds för Pearlvanas framtid. Bland annat testade de turnétransporten...


(För de som just nu inte förstår någonting har Eddie fått sitt namn efter Eddie Vedder, sångaren i Pearl Jam).

Kvällen spenderades med att äta upp resterna av julmaten och kolla på en snyftisfilm.

Igår åkte vi till en djuraffär där terrieristen fick nytt halsband och leksak, och Eddie fick titta på kaniner och marsvin. Sen hem igen, där jag upptäckte att hela Stolthet och Fördom gick på tv, så maken fick underhålla Eddie (jag använde ursäkten att jag faktiskt skulle köra och därför behövde vila) medans jag såg Mr Darcy och Miss Bennett hata varann i 5 1/2 timme för att sedan inse att de älskar varann och gifte sig. Vissa scener är viktigare än andra....


Visar Eddie ett stycke filmhistoria...

Sedan in i bilen och hemåt. Blåsigt och eländigt var det, men hem kom vi!

Idag har jag vågat vägra lämna huset. Vi öppnade de sista presenterna, hittade på kreativa maträtter av det som fanns i kylskåpet och myste järnet.

Så nu är ännu en jul överstökad, och vi kan njuta av några dagars ledighet innan vardagen börjar igen!

Till sist, den tidigare lovade julklappslistan...

Av oss:
Leksaksdammsugare
Te-servis
Vändbar Rödluvan-docka
Händige Manny-verktygslåda

Av andra:
Gungälg
Trätågbana
Instrument-set
Tränalle på hjul som man skjuter framför sig med ett träskaft (bäst hittills, han älskarn!)
Händige Manny-bil som man vrider upp med en skruvmejsel
Händige Manny-skiftnyckel
Duplo-hönshus
Musse Pigg-dvd
Hello Kitty-böcker
Fisher Price-kamera
Cars-böcker
Pekböcker
That's Not My Penguin (bok)
Gittan gömmer bort sig (bok)
Sagobok med cd
P o.P-pyjamas och mjukiskanin
P o.P-väst
Pussel
Polisbil med hund och hundförare
Traktor med flak och djur (dock utan stänga-av-knapp, så den har vi gömt. *elaka föräldrar*)
Mjukisapa
Katten Findus-docka
Onepiece med rymdraketer
Munkjacka med George från Peppa Pig
Musse Pigg-handduk
Vantar

Som ni kan se gick planen att inte ge Eddie så mycket grejer.... Sådär... :D (Ber om ursäkt om jag glömt någon present, det var ju som sagt en del...) Kan inte säga alltför mycket om presenterna, då man aldrig vet vem som läser och för vidare... I överlag tycker jag han fick bra grejer, blandning av pedagogiska saker och plastgrejer som vi vet att han kommer älska (Händige Manny råkar ju vara en favorit). Med ett par undantag var det väl inte heller alltför könsstereotypiskt vilket känns skönt. Viktigast av allt? Han är glad och nöjd. Ibland är det värt att lägga sina principer på hyllan i fem minuter och låta ungen bara njuta!


Listar ut hur man får igång bilen.

Pratandet har gått framåt under helgen. Nu har vi "Grandad", följt av "Grandma". Han säger "NaNAAAAna" till banan. Och roligast av allt? Han säger "Ta-Daa!". Sötdöden på den!

Om jag inte var så trött skulle jag vara riktigt fascinerad av vad som händer med Eddie just nu. Förutom det där vid 17-19 veckor, är det här nog det tydligaste utvecklingssprånget han gjort. Kanske blir det så iochmed att det är det sista, enligt The Wonder Weeks? (Vad händer sen då, är han liksom klar efter det här?!)

Så, vad har hänt de senaste veckorna? Förutom att han INTE SOVER, förstås...


Sleeping is for wimps.

Det negativa först... Vredesutbrotten svallar. Han blir extremt frustrerad när saker inte gör som han vill. Igår försökte han lägga den stora koppen i den lilla, och blev så fruktansvärt förbannad när det inte funkade. Precis nu ylade han för att jag satt i vägen så han inte kunde dra ut soffkudden. Vi begick ärkemisstaget att 1. Ta med honom till en leksaksaffär, och 2. Tro att det skulle funka att han fick gå och hålla pappa i handen. Så, om ni var på Toys'r'us i Manchester idag, och såg en liten trollunge med färgglada kläder som låg och vrålade och blåhöll i en nalle större än honom, ja då är chansen stor att det var vårt barn.

Han testar gränser. Ser till att ha vår uppmärksamhet, och kastar maten/besticken/koppen/skålen på golvet. Och igen. Och igen. Och igen. Han klättrar upp i soffan och snor telefoner eller kameror (som numer har flyttat). Han sliter och drar i hunden, som trots sitt underbara tålamod fortfarande är en terrier och en dag kommer markera att det inte är uppskattat. Julgranen har klätts om 3 eller fyra gånger, och ser tufsigare ut för var dag som går.

Han sover som en kratta. vaknar minst varannan natt sedan en vecka tillbaka. Gärna någon gång under vargtimmen då man är som absolut tröttast. Inatt sa jag upp mig. Det hjälpte tyvärr inte ett dugg.

Han klänger på oss (mest mig). Vill inte hälsa på andra människor, inte ens om han träffat dem förr.

Så till det positiva, för ja, det finns positivt också.

Han listar ut nya saker. Efter att ha försökt sätta den stora koppen i den lilla igår, satte han sig idag ner och lade alla 10 i varandra (han har tidigare bara staplat dem som torn). Han slår på och av saker (speciellt sånt som spelar irriterande musik...). Han har kommit på att om man snurrar runt runt så blir man snurrig och det är kul!




Han är nästan löjligt söt när han traskar runt med clownråttan. Den följer numer med var vi än går. Nästa gång vi åker till IKEA ska vi köpa en till, in case of emergency.

Han pratar nästan oavbrutet, gobbledegook och riktiga ord. Det är tydligt att han förstår mer och mer av vad vi säger.

Han hjälper till hemma, idag tog han ur besticken ur diskmaskinen och gav till mig så jag kunde lägga i lådan, och sen stängde han lådorna (Och nej, vi sa inte att han var duktig. Vi tackade för hjälpen!). Han har toalettränat alla gosedjuren.


Den där grejen bredvid har han spelat 600 gånger sedan han fick den igår. Rockin' around the Christmas tree indeed...

Så ja, det kommer bli 6 långa veckor (speciellt nattetid). Men vet ni? Det händer ju så mycket roligt också. Lyssna på mitt skratt där i videon. Såna skratt får vi hela dagarna. Det är ju det som gör det värt det. ♥

Så, nu är juldagsoutfitten här! Provade imorse. Så kul när något faktiskt ser ut som man föreställde sig! Här har ni mitt alldeles egna kostymdramebarn:






Ta-Daa!

Kan för övrigt varmt rekommendera tröjan från P o.P som han har på sig. Opraktisk färg, men den är helt otroligt mjuk och mysig! Den kommer vi använda massor!

Nu när alla julkort är utskickade kan jag även posta den här (ville inte att någon skulle se den innan de fått sitt kort)



Idag: Lite ompyssling hos frissan, sisådär 6 veckor senare än nödvändigt! Det är verkligen nackdelen med platinablont, det måste liksom göras JÄMT!

Vi busar i badet. Eddie glider iväg från mig. Jag säger "Hejdå". Eddie svarar "Bye". !!!! . Testar igen... "Hejdå". "Bye". Pappa kommer och ska torka Eddie. Vi testar båda två (ca 4 miljoner gånger). "Hejdå". "Bye". "Hejdå". "Bye". "Hejdå". "Bye" *vinkar*. Åmajgaad! Mitt barn är ett geni!


Är faktiskt lite ställd. Det här betyder alltså att han inte bara hör oss och härmar, utan hör oss, fattar kontexten, och ÖVERSÄTTER!!! Ba, va?! Ska han kunna sånt?!

Sen när jag la honom gav jag honom en slängkyss och fick en tillbaka. Sa "Älskar dig". Han svarade "Ässk". *dör*

Imorgon blir Eddie 16 månader. Jajjemen. 16 hela månader. Nästan ettochetthalvt! :) Så jag tänkte köra ett sånt där "det här kan min unge"-inlägg... Here goes!

Mat

BLW going strong! Eddie äter, eller åtminstone smakar på, det mesta. Ikväll promenerade han runt med ett vitkålsblad som han tuggade på och sedan lämnade små bitar runt huset för terrieristen att seek and destroy! Under tandsprickningsperioder blir han kinkigare (hemma, på dagis äter han allt typ jämt!) och kan äta som en kratta i några dagar, men det är inget vi oroar oss över, två dagar senare sätter han i sig ett helt mål igen! Yoghurt går dessutom alltid ner, så vi kan köra på det om han kinkar. Han vill fortfarande ha en mugg mjölk innan sängdags. Äter absolut allt själv numer.


Favoritmat:

• Spaghetti Bolognese
• Kyckling med ungsrostad potatis
• Pommes frites *skäms*
• Malt Loaf (googla, så jäääääla gott!!!)
• Wok

Gillar inte:

• Äpple
• Helt nötkött/lamm

 

Sömn

Lite upp och ner fortfarande. Tandsprickning är en stor bov här också. Efter Sverige ville han gärna sova med oss (vilket han naturligtvis fick), men nu sover han gott igen i sin säng. Just sövandet krånglar lite, pappa har fått lägga den här veckan, när jag försöker sitter han bara och slänger leksaker på mig! Imorse sov han dock till 7, vilket alltid hamnar på pluslistan!

 

Prat

Här kommer orden i massor! Naturligtvis är det mesta fortfarande gallimattias, men det blir fler och fler igenkännbara ord.

• Alla djur heter Rocky. Ibland doggy.
• Jag är Mamma. Pappa är Daddy. Det har han räknat ut själv!
• Vatten
• Vill han ha något pekar han och säger Billah-Billah-Billah, MiMiMi eller Eddie.
• Hejje/Hiya
• Bye
• Yeah
• Nah
• Uh-Oh
• Tut tut (När vi kommer hem ropar han tut tut, och så går han direkt till sin Bobbycar!)

 

Motoriken

Har börjat springa. Älskar att bli jagad. Tar på sig tröjor. Sträcker ut armarna för koftor och jackor. Sätter strumpor på foten, men kan inte dra på dem. Sätter byxor på huvudet... tar på och av (mest av) mössor. Har ett jättefint pincettgrepp. Dricker upp riktiga koppar och glas. Visar just nu viss preferens för högerhanden. Kan köra sin Bobbycar framåt och bakåt. Klättrar upp i soffan. Klättrar upp för trappan. Går nerför trappan, håller oss i en hand och ledstången i den andra. Vi har sett honom stapla 3 burkar på varandra, på dagis lyckades han visst med 5!!!

 

Förståelsen

Sätter sig på golvet och sträcker fram fötterna om man tar fram skor eller mockasiner. Springer iväg och skrattar om man tar fram ny blöja och tvättlappar. Lyfter på benen för att hjälpa att ta av eller på kläder. Fattar att vissa leksaker gör vissa saker om man trycker på en viss knapp. Och gör det. Igen. Och igen. Och igen. Kan hämta något om man ber honom (om det är något han känner igen och det finns i samma rum). Vänder sig mot dörren och säger Hej om någon kommer in. Sätter termometern i örat. Tar telefonen till örat och säger hej. Håller inhalatorn över näsan och munnen och tar djupa, skrattande andetag. Sätter sig med en fot i pottan och säger Tsssssss. Har dock aldrig kissat på pottan. Kissade en liten skvätt i toaletten dock. Försöker klättra i badkaret så fort man slår på kranen. Kommer till mamma för kramar när han känner sig osäker. Får världens vredesutbrott när det inte går som han vill. Ger slängkyssar... <3

 

Lek

Börjar visa stort intresse för leksaker. Blir som besatt av vissa (typ brädan som man bankar i pinnar i, och clownråttan). Älskar allt som har hjul- bilar, vagn, Bobbycar, Brio-hunden. Börjar gilla saker som spelar musik (Dammit!). Gillar Pippi-dockan. Visar tydlig preferens för Handy Manny och Mickey Mouse Clubhouse. ÄLSKAR The Gruffalo-boken, sitter och lyssnar på hela sagan.

 

Jag vet inte hur det här passar in med vad de "ska" göra, men för mig verkar det som han är snabbare med motoriken än med språket, vilket vi iochförsig väntade oss då han är tvåspråkig. vet inte heller hur han är jämfört med andra i samma ålder, men för oss är han naturligtvis världens smartaste!

 

Japp, det är min bh. Han hämtade den och hängde den runt halsen själv...!

Idag åkte vi till IKEA, och fick bevittna något alldeles nytt. Eddie blev som besatt av ett mjukisdjur (som satt på stora reklamskyltar överallt, samt på var och varannan hylla). Han pekade, ropade, gungade, babblade så fort han såg den. Han har alltid gillat leksaker, men aldrig så här tydligt.


Billah-billah-billah (Eddies version av Vill ha, vill ha, vill ha. We've taught him well...)

Om vi köpte den?


Klart vi gjorde. Hur säger man nej till den här korta killen, liksom?

Han lekte för övrigt med den oavbrutet när vi kom hem. Det enda jag kan tänka mig är antingen den röda nosen eller någon form av subtil hypnos.