mammaiengland

Vi testar en ny stil. Resultat: Tveksamt.

Som jag lovat, här är den- världens finaste zebra!

Vilka bra läsare och kommentatorer jag har! De senaste dagarna när Eddie har krånglat med maten (och sömnen, det verkar gå hand i hand...), så har jag tänkt på era asbra kommentarer, och så har det känts lite lättare igen!

Och sen känner jag väl att det inte går alltför mycket nöd på mitt lilla rovdjur, hur petig han än är med maten för tillfället! ;)

En vän messar: "Hur resonerar du runt småbarns vredesutbrott över att hen inte vill ha sin middag?"

Jag ba "Lustigt att du frågar precis nu" och skickar en bild på den orörda tallriken och den omkullvälta stolen.

Vi vill inte använda mat som disciplin. Jag har så många hang ups runt mat, och vill verkligen inte att Eddie tar över dem. Mat ska vara mättande, gott och en trevlig stund, inte något ångestfyllt och präglat av tvång. Jag vill inte äta om jag inte är hungrig, eller om jag (som Eddie ikväll) är lite förstoppad, så varför ska jag tvinga Eddie?

De äter mellanmål halv fyra på dagis, så han är inte alltid hungrig vid halv sex. Vill han inte ha så erbjuder vi honom yoghurt eller något liknande. Vill han inte ha det så får han helt enkelt välling eller yoghurt precis innan läggdags. Jag tror inte att det betyder att han bara kommer att äta yoghurt i all framtid, jag tror helt enkelt att han är inne i (ännu en) svår period just nu, och att vi hjälper honom mer genom att tillgodose hans behov än genom att tvinga honom och därmed lägga till ännu ett konfliktmoment.

Hur resonerar ni? Liknande oss, eller är det äta upp som hjälper?