"Lustigt att du frågar precis nu..."
En vän messar: "Hur resonerar du runt småbarns vredesutbrott över att hen inte vill ha sin middag?"
Jag ba "Lustigt att du frågar precis nu" och skickar en bild på den orörda tallriken och den omkullvälta stolen.
Vi vill inte använda mat som disciplin. Jag har så många hang ups runt mat, och vill verkligen inte att Eddie tar över dem. Mat ska vara mättande, gott och en trevlig stund, inte något ångestfyllt och präglat av tvång. Jag vill inte äta om jag inte är hungrig, eller om jag (som Eddie ikväll) är lite förstoppad, så varför ska jag tvinga Eddie?
De äter mellanmål halv fyra på dagis, så han är inte alltid hungrig vid halv sex. Vill han inte ha så erbjuder vi honom yoghurt eller något liknande. Vill han inte ha det så får han helt enkelt välling eller yoghurt precis innan läggdags. Jag tror inte att det betyder att han bara kommer att äta yoghurt i all framtid, jag tror helt enkelt att han är inne i (ännu en) svår period just nu, och att vi hjälper honom mer genom att tillgodose hans behov än genom att tvinga honom och därmed lägga till ännu ett konfliktmoment.
Hur resonerar ni? Liknande oss, eller är det äta upp som hjälper?
Jag och Juul är med dig där sister, no surprises.
Vi tänker definitivt som ni. Min unge äter verkligen i perioder och ibland vill han typ bara äta smörgås men bara om han slipper sitta i sin stol medan han andra dagar äter hur mycket som helst och nästan vad som helst. Vi har inga principer kring mat förutom att det ska vara gott då ra. :)
Men jag hör om föräldrar på jobbet som har fasta tider och inte serverar mat efter middagen eftersom de tror att det kommer att göra att barnen lär sig att äta mindre middag. Jag är sällan hungrig på exakt samma tider och förväntar mig inte att mitt barn ska vara det heller.
Vi resonerar helt klart likadant. Vill man inte äta är man inte tvungen, mat äter man för att det är gott och man är hungrig och man har trevligt tillsammans. Därför reagerade både jag och sambon när vi var hemma hos vänner nyligen och de säger till 3-åringen "nu äter du upp maten, jag bestämmer att du ska äta kött" :-(
Det enda vi håller på är att man inte kan säga "tycker inte om" ifall man inte har smakat (fast man är såklart inte tvungen att smaka). Ibland vill vi även att hon sitter kvar en stund vid bordet, eftersom det är trevligare om alla sitter kvar tills alla har ätit upp.
Det kanske också kan vara en tröst att veta att rent evolutionärt blir barn kinkigare med maten, framför allt att prova nya saker, i 2-3-årsåldern. Det beror på att det är den ålder då barn kan börja ta sig längre ifrån föräldrarna och i tidernas begynnelse var det därför ett skydd att vara skeptisk mot sånt man inte ätit förut, så att barnet inte satte i sig giftiga saker.
Ja, vi gör likadant. I våras hade A en längre period när han inte åt någonting alls och gick ner ett kilo i vikt, vilket var väldigt stressande. Men att tvinga i honom mat eller förvägra honom mat efter måltiderna hade knappast löst något.
Jag tror du har lite koll på vår situation med Lilla S och hennes icke-ätande. Nu har det börjat gå ner lite mer men vi resonerar helt och hållet som ni gör, när hon vid någon måltid (eller som nu, vid alla måltider) inte vill äta så gör vi inga försök att tvinga henne. Vi vill gärna att hon sitter kvar en liten stund eftersom hon då och då inser att hon faktiskt vill ha mat men annars slipper hon, då får hon välling efter en stund istället (välling går alltid ner).
Resonerar precis som du/ni! Självklart ska man inte äta om man inte har matlust! Sömn, mat och kärlek bråkar vi aldrig om - använder det aldrig som belöning/bestraffning. Det bara är.
Försöker att inte lägga någn press kring maten, samtidigt som jag kan tycka det är svårt att sitta helt "ointresserad" när han inte äter. Men tvinga i någon mat skulle aldrig falla mig in! Har allt för starka minnen av sånt från när jag var barn :(
Snor nog oxå Charlottes kommentar - så skall det ju vara!
Oj vad skönt att jag inte är ensam om att mina tankar!
har hela mitt liv haft svårt med maten och att äta och matsituationer.
Skulle aldrig få för mig att tvinga i mina barn mat.
det vänder sig i mig när man hör andra påpeka att man MÅSTE äta upp man MÅSTE smaka eller klassikerna passar det inte kan du vara utan mat idag!
jag erbjuder mina barn det vi äter. Lägger upp lite av allt. Sen äter dom det dom vill. Frågar om dom vill smaka. Vi pratar om maten och vad det är och så.
Men äter dom inte så sitter jag inte och trugar och tvingar.
I värsta fall om ingen mat går ner så blir det flingor och yoghurt innan sängen.
Därför BLW passa mig så bra med ANna för mådde verkligen dåligt av det här med att mata och truga och locka till att äta med sked och pure och den biten..
Men alla är vi ju olika men såhär försöker jag göra :)
Eftersom jag själv varit en sån som tvingats äta, har vid några få tillfällen faktiskt blivit satt inne på toaletten för att jag ätit så långsamt.
Jag kunde sitta i timmar och pilla i maten. Efter att ha fått äta på toaletten började jag istället med klassikern att fylla kinderna, mumla fram ett tack för maten för att sen gå på toaletten och spotta ut det.
Jag kommer aldrig tvinga Jens att äta. Nog för att han än så länge aldrig haft någon matvägrar period (han är 15 månader nu) men antar att det kommer att komma. Var lite orolig inför dagis av den anledningen, men jag kände under inskolningen att de på förskolan har samma tänk som mig. Vill barnen inte äta så får de något annat när de vaknat sen.
Snor också Charlottes kommentar, så sant.