Dump the Sump.

Jag har äntligen avreggat mig från Familjeliv. Bort bort bort. Appen är raderad, jag har inte varit inne och läst på 3 dagar, och jag finns som sagt inte mer där.
 
Fan vad skönt.
 
Den sidan är verkligen en energitjuv, något slags parallelt universum.
 
I samma veva avreggade jag och raderade en hel drös med energitjuvar. Ba, Hej nya braiga människa som inte sitter och drönar framför datorn hela kvällarna.

Ungefär så.

Har varit på ännu en kurs plus övernattning med jobbet, så är för trött för att bidra med mer än den här. (Källa okänd, cirkulerade på fejjan...)

Äntligen fick jag till det.

Jag har använt "hen" i skrift ett tag bu, men inte känt mig bekväm med att använda det i tal. Men igår, hörni, fick jag till det.

Eddie skulle absolut ta med sitt gosedjur till posten. Ett stort jävla åbäke till kombinerad sittsäck/gosedjur.

Eftersom det är jobb nog att få med sig onga talade jag alltså helt sonika om för honom: "Nej Eddie, hen får stanna hemma".

Jag menar, om inte detta är en hen, så vem är det?!


Lektion

Detta, mina damer och herrar, är vad i facktermer kallas "ZOMGSUGARRUSH".


Pga anledning.

Alltså, jag skulle ju göra en följetong. Komma hem från dansen, duscha, ta nytt kort för att visa vad mycket bättre det var, smörja, och så blogga. Men nej.

På väg till dansen åkte jag förbi min kompis hus, och sa till mig själv att jag måste svänga förbi snart, vi har ju inte setts på jättelänge (Eddies födelsedag, visade det sig. Vi bor 300 m från varann.). Detta visade sig vara ett stort misstag av mig.
På vägen hem blockas vägen PRECIS UTANFÖR HENNES HUS av tre totalkvaddade bilar. Först tänkte jag klämma mig förbi, men såg en ung tjej som verkade chockad eller skadad, så stannade bilen för att se om det var något jag kunde göra. 5 sekunder senare kommer ambulans och polis, och blockerar vägen på båda sidor. Fan. Så jag fick sitta hos min kompis och dricka te till klockan 11, då bilarna blivit bärgade och vägen var körbar igen.
Ingen verkade alltför svårt skadad. Föraren av den blå bilen var aspackad, och hade kört in i de andra två bilarna, som var parkerade. De ägdes för övrigt av samma familj. Kul för dem liksom, båda bilarna skrotade. Har ca noll till övers för rattfyllon. Lika lite till övers har jag för passageraren i hans bil, som inte bara låtit honom köra, utan även ÅKT MED, trots att gubbfan knappt kunde stå på benen!
Tur att alla klarade sig och blablabla, HOPPAS DET VAR VÄRT DET, PUCKO!


Dag 3

Borta!


Testkörning

Jag älskar märket Pure Nuff Stuff (purenuffstuff.co.uk). De gör handgjorda, ekologiska, etiska och icke djurtestade produkter, som är så himla bra! Eddies dagis har kommenterat att de kan se det röda försvinna när de använder Happy Nappy Cream på hans rumpa.

Just nu är jag lite kär i deras Keep Balm and Carry On, som är lite samma idé som 8 Hour Cream. Jag använder det mest som läppbalsam, men de senaste dagarna har jag varit röd och fnasig vid näsroten, där glasögonen vilar, så tänkte göra en testkörning här i bloggen. Ni får följa med och se om/hur det funkar helt enkelt!

Det ska väl även tilläggas att jag inte får betalt på något vis för detta, jag gillar bara att rekommendera något som funkar för oss!

Här är utseendet efter första smörjningen. Inte så fnasigt, eftersom jag tog bilden efter jag smort istället för före...


Hur jag vet att jag har världens bästa unge

Slut på jobbveckan. Sitter fredagstrött vid bordet (med en sproillans ny nackspärr också...). Eddie gör son vanliga grej med att inte äta, bara stöka och gegga. Jag säger "Eddie" lite strängare än vanligt. Han tittar på mig, skakar på huvudet precis så som jag gör, och säger (med min röst): "Efdie. Not happy.". Och så fyrar han av ett sånt där flin som bara han kan.

I detta ögonblick bekräftas två saker;
1. Man får det barn man förtjänar, och
2. Jag måste gjort nåt jävligt bra för att ha gjort mig förtjänt av den här ungen.


Jo, vet du vad? Ibland dömer jag faktiskt.

"Man ska inte döma hur andra gör" "Alla gör det de tror är bäst"

Jojo.

Alltså, jag försöker att inte tycka så mycket om de som väljer att göra saker annorlunda än mig sj lv, men vissa saker blir jag bara så fly förbannad på.

Är med i ett par grupper på Facebook. De handlar egentligen om amning, men ofta dyker andra frågor om barnuppfostran upp, och jag blir riktigt jävla mörkrädd.

1. En mamma frågar om råd, då hennes 13-månaders (som faktiskt KAN 3-4 ord...) kommunicerar genom att vråla. Rådet som får flest "likes"? Ge henom time out. Skaffa en lekhage, och där får hen sitta om hen väljer att vråla istället för att be snällt, för ett "så stort" barn vet minsann bättre. Flera föreslår också ett lätt örfil- inte så att det gör ont, utan för att få barnets uppmärksamhet... Jag kunde naturligtvis inte hålla tyst, utan sa att jag tyckte det var ledsamt att se att så många förespråkar att ge ett barn time out för vad som är fullkomligt normalt beteende för den åldern. Genast får jag till svar att jag "dömer", och att alla minsann gör sitt bästa och man är inte sämre mamma för att man time outar/slår sin 13-månaders (ehm, jo, det är man faktiskt!).

2. Dagen efter frågar en annan mamma om råd hur hon ska hantera sin 3-åring som går igenom en stormig ("trotsig"?) period. Ett av förslagen? "Lägg henom på mage över dina lår, och ge ett par ordentliga smällar på stjärten". Say What?! o.O

Vet ni vad? Ibland dömer jag helt utan att skämmas. Tycker du att det är okej att slå barn-i synnerhet när det gäller helt jävla normalt beteende!- då är du fan dum i huvudet.