mammaiengland

Klockan 9 på fredag morgon fick jag ett sånt där telefonsamtal man som förälder bävar inför. "Hej, det är **** från dagis. Oroa dig inte, men Eddie har ramlat av en stol. Han verkar okej i sig själv, men det blöder från båda näsborrarna och läppen". Slängde mig i bilen och åkte dit. Han var på ganska gott humör när jag kom, men näsan såg typ ut som den hade smält, jättesvullen och började bli blå. Blödde även fortfarande.


I bilen på sjukhusparkeringen

Iväg till akuten (tränade karate länge nog för att ha sett min beskärda del av obehandlade brutna näsor). Ingen parkering vid akuten, utan fick åka till en typ en halv kilometer bort. Hade jättetur och fick hoppa in i skyttelbussen (vem säger nej till någon som kommer med ett blödande barn, liksom?!) Fick komma in direkt, eftersom han även hade blivit väldigt tyst och tillbakadragen när det hände. Jättegullig doktor, som förklarade precis vad han kollade efter i näsa, mun, öron och ögon. Han kollade både puls och blodtryck (har ni testat ta blodtryck på en nästan-tvååring? Lycka till med det) också, och att det kom luft ur näsborrarna.


Väntrummet på Pandaenheten.

Vad gäller näsan så har den en indention över näsbenet (Det som ser ut som en skugga på bilden ovan). Det är för svullet för att säga om det är en fraktur eller inte. Vi får komma till öron näsa hals om ett par veckor, så får en doktor där besluta om det behöver röntgas/åtgärdas eller ej. Inga tecken på en kraftigare hjärnskakning, men ska ta det lugnt (jo, tjena) över de nästa 48 timmarna, och komma tillbaka vid minsta tecken på försämring.

Måste säga att ungen är tusan makalös. Inte ett gnäll när vi var där. Köpte mat från McDonalds på hemvägen (inte en chans att jag tog tillbaka honom till dagis efter en sån smäll, ville hålla stenkoll). Han käkade upp sitt Happy Meal (fiskpinnar var grejer!), och ungefär hälften av min mat... Klädde av sig alla kläder och sprang runt huset naken. Badade och drack sin vällingmjölk (en msk pulver i kvällsmjölken är nomnomnom!)


Blåslaget kvällsmys

Sov hela natten, och har varit sig lik idag. Väldigt svullen fortfarande, men inte riktigt lika färgglatt som jag väntat mig.


Älskade, älskade unge.

Som avslutning: När vi kom tillbaka till parkeringen kände parkeringsvakten igen oss (det här är alltså en parkering som ser flera tusen människor om dagen), frågade hur det gått, och släppte ut oss utan att behöva betala. DÅ kom tårarna- från mamma.