Dagens A-barn.

Två viktiga händelser idag:

1. Eddie spenderar 5-10 minuter helt hänförd över mina svarta lackskor med platåklack. Bär runt på dem. Hämtar dem en i taget och ger till mig med ett lyckligt "Tatt!" (han har inte riktigt greppat det här med tack, han tackar när han ger bort grejer snarare än när han får dem...). Sätter sig bredvid mig och kvider av lycka när jag tar på mig dem.

Jag har lärt honom allt jag kan.

2. Efter att i runt 6 månader kalla terrieristen för "Woof" (samma namn han använder för varenda hund, katt, häst eller får han ser, för övrigt), och i några veckor sagt något som låter lite som "vovve", fick vi ikväll till ett glasklart "Rocky". Ibland "Docky", ibland "Gocky", men alltid samma betoning, och med ett bestämt pekande på sagda terrierist. När jag tappade upp hans bad kom han och hämtade mig, såg till att jag följde med till vardagsrummet, pekade på byrackan (som gjort sig som hemma på min soffa) och sa "Rocky". Värsta A-barnet!

En händelse som kanske inte var den bästa- han har lärt sig att klättra upp till Rockys sovplats... Rocky tycker inte att det är så jättekul, det har varit hans "fristad" när Eddie blivit lite för kärlekskrank. Det är ju liksom bara så mycket interspecies-hångel man kan ta innan det blir för mycket... Så nu får vi vakta extra noga, och klättrar han upp lyfter vi ner, så Rocky ser att han har sin privata sfär kvar. Inte för att han respekterar vår...


Oooookej, så hunden är på soffan. Var är barnet då?


...Åhå. (Rockys sovplats är alltså i bakgrunden, en av dem har dragit ner sängen på golvet)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback