Jag inser att det är längesen jag skrev något om genus/könsroller, men nu har jag äntligen lite inspiration.
Ofta får vi som försöker tänka lite mer genusmedvetet ju höra att våra barn är social experiment, att vi slänger dem till vargarna, att de kommer bli mobbade (för det är ju offren som ska ändras på...). Jag VET, innerst inne, att det inte är rätt. Att BARN överhuvudtaget, oavsett hur de uppfostras, är social experiment. Att det är mer av ett experiment att trycka in barn i en färdig mall utan att ta reda på vem hen är först. Att det är andras attityder som behövs jobbas med- de som uppfostrar sina barn att tro det är ok att hacka på dne som är annorlunda.
Men ändå. Det där lilla fröet av oro, tvekan, ifrågasättande, det gror ändå. Fan. Hur ska det gå nu på dagis? Han pratar två språk, leker med alla leksaker istället bara för bilar, är mjuk i sättet, och kläs i regnbågens alla färger, och vissa mer utpräglade "tjejkläder". Kommer de andra barnen frysa ut honom? Kommer de kommentera? Hur kommer föräldrarna att reagera?
Än så länge? Tja, än så länge funkar vårt sociala experiment.Eddie har inte bara gått fri från kommentarer, han är populär och omtyckt av sina vänner på dagis. Alla känner honom som "Eddie Collins". Alltid för- och efternamn, aldrig bara Eddie. Han har en bästa vän, Lloyd. De är alltid inom ett par meter av varann. Kramas mycket. Idag när jag hämtade honom hade Eddie på sig en apdräkt, och Lloyd en prinsessklänning.
Han är rolig, och får med sig de andra barnen. Om musik är på i rummet går han upp till de andra och dansar bredvid dem tills de också hänger på. De andra hänger på när han apar sig, och alla sjunger nu hans egen version av Bob the Builder ("Bobby...Fix it. Yes we caaaaaaaaaaaaaaaaaan")
Pedagogerna verkar tycka mycket om honom, och jag tror vi sår våra egna frön. De flesta av dem tar det helt med ro när han kommer in med nagellack, de få som reagerade alls var helt ok när vi förklarade anledningen.
Jag vet inte om Eddie är anledningen, men de senaste månaderna har jag märkt att andra barn i rummet också kläs färgglatt, och ibland mer neutralt. Ett par tjejer har kommit in med fotbollströjor, och jag har sett flera av killarna i rosa, och de har ofta klänning och tutu på sig när de klär ut sig. Såklart vill jag gärna tänka att vi har haft något med det att göra.
Jag tänker mindre och mindre på vad han har på sig nu. Oroar mig inte att det ska uppfattas som för "flickigt", eller för grabbigt. Häromdagen hade han väldigt utpräglade "killkläder" på sig. Matchat med 20 färgglada, lackade naglar.
Han älskar Peppa Pig och Bob the Builder, vilket känns som bra motpoler. Vi kombinerar med Pippi, Händige Manny, Musse Pigg och han ska får Magister Flykt i födelsedagspresent. Mest av allt älskar han böcker, och där har vi också en bra blandning. Gruffalon är fortfarande storfavorit. Jag gör dig frisk, sa lilla björn är svenska toppboken. Han älskar sin stora djurbok, och börjar säga djurens namn och läten. Plastdjur och mjukisdjur är hans favoritleksaker, både hemma och på dagis. Så på det stora hela känns det ganska bra just nu. Det känns som om vi gör något bra. Något bra för Eddie.
