Först.

Måste sluta blogga på kvällen. Glömde ju huvudgrejen jag skulle skriva om.

Fick första negativa reaktionen på att jag ammar igår. Satt kvar på Starbucks efter att min kompis gått, då Eddie var hungrig (inget nytt där, alltså!). Märkte ganska snart att en av tanterna vid bordet bredvid sneglade över lite då och då, snörpte på munnen och huffade lite.

Alltså, jag kommer från en medelklassfamilj, men den här "damen" var något helt annat. Varannan mening gällde kungabröllopet (positivt), eller "arbetare" (negativt). Och så sneglade hon över igen och rynkade på näsan.

Här har man väl två val. Bli sur och blänga, eller göra tvärtom och hoppas att hon känner sig dum. Det gjorde jag. Varenda gång hon tittade över log jag mitt allra mest bländande leende. Inte provokativt på något vis, utan trevligt och öppet. När Eddie var klar gosade vi lite och han skrattade så där underbart som bara bebisar gör. Alla i hennes sällskap skrattade också, utom hon. Jaja, man kan inte tillfredsställa alla. *mummel* surkärring *mummel*

Det är dock lustigt att reaktioner kommer från den sista man väntar sig. Den unga killen som satt med sin tjej vid ett annat bord log, och de kikade över lite då och då och sa "Awww...". men en medelålders dam, som borde veta bättre?! Inte så jävla ladylike nu...

I övriga nyheter kämpar vi fortfarande med krypningen...




Snart så.

Kommentarer
Pernilla säger:

UNDERBARA BILDER!

fullkomligt charmerande :)

2011-03-10 | 13:16:38
Bloggadress: http://wap.blogg.se/
Pernilla säger:

Förresten så tycker jag att det är ruggigt skarpt att LE tillbaka. den styrkan har inte jag, är iinte heller den som fräser åt henne heller. jag är en sådan som PIKAR HÖGT eller skäller högt Om dem. Det brukar också vara effektivt.

2011-03-10 | 13:18:21
Bloggadress: http://wap.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback