mammaiengland

...kallade kollegan det. Japp, ikväll gick det åt helvete. Var hos frissan- äntligen- efter jobbet. Lyckades tajma hemkomsten precis när Eddie höll på att somna. Han ba "Eh, mamma?". Fick ju gå upp och säga hej, och då brakade det lös. Upp skulle han, vilket han naturligtvis fick. När jag la ner honom igen blev han jätteledsen. Han ställde sig upp och sträckte upp armarna (svårt att feltolka), pekade på fåtöljen (ditto), och tog av sig pyjamaströjan (eh, nej, jag vet inte vad han ville säga med det). Somnade i famnen i fåtöljen, men vaknade varje gång jag försökte lägga. Till saken hör att jag inte ätit på 8 timmar vid det här laget. Gick ner med honom, men nu var han övertrött och allt var bara fel. Till sist fick maken ta honom, för att bryta mönstret, han "fastnar" på något sätt när han blir sådär, man måste byta/distrahera för att lugna honom. Jag fick vajert dra igen, för att hämta mat. När jag kom tillbaka sov han. Skitunge. Note to self: nästa gång, kom hem antingen 10 minuter tidigare eller 10 minuter senare.

Tänker dock inte tappa modet. Herregud, han är ju fortfarande en bebis, några misslyckade läggningar får vi ju räkna med! Det var ju inte så att vi lät honom gråta. Blev faktiskt stolt över oss båda att vi hanterade det väldigt bra och lugnt.

Sen känns det lite mindre tungt iochmed att jag har bra hår igen... *ytlig*