Projekt: Sova själv, del 2.
Åh, det här får du gärna skriva mer om! Billy har haft eget rum ca 6 månader, med spjälsäng som han utan problem sovit i. Nu kommer vi få en bebis med BF 6 december, därför kände vi att det var dags att Billy fick en stor säng redan nu, så han inte upplever att bebisen kommer och tar hans säng. Det går verkligen inget vidare. Jag var och köpte ny lampa, nya sängkläder, ny matta osv som han fick vara med och packa upp. Han älskar sin nya säng, men vägrar nästan att somna där. Nattningarna som tidigare tog 3 minuter, tar nu 2-3 timmar. Det känns ohållbart.
Just nu önskar jag lite lite att iallafall ett av våra barn sov i egen säng...
Jättemysigt att samsova men två barn och en gubbe i en 1,60 säng är sådär vissa nätter!
SV: oftast värst för gubbe för han dom båda ska sova intill.. haha :)
Vi fick också en del problem när vi bytte säng så att Thea kunde gå ur själv. Dels kom hon utknatande så fort man gick ut ur rummet, dels höll hon på och stökade runt en massa när hon låg i sängen och kom aldrig till ro. Det som funkade för oss var att sitta kvar bredvid sängen, men att inte uppmärksamma när hon stökade. I stället för att försöka hindra och lägga henne tillrätta får hon hålla på bäst hon vill så länge hon håller sig i sängen. Kliver hon ur lägger vi lugnt tillbaka henne och säger "godnatt" igen. Ibland får man sjunga en nattvisa eller hålla handen.
Efter några dagar blev det mycket lugnare och hon kom till ro snabbare. Förutom att det blev lättare för henne att komma till ro när vi inte så att säga "stökade tillbaka" blev det också mycket lättare att hålla sitt eget lugn när man inte uppmärksammar stöket. Än så länge sitter vi oftast kvar tills hon somnar (vilket vi inte gjorde innan sängbytet), men vi har börjat så smått att gå ut medan hon fortfarande är vaken, fast efter att hon börjat koppla av.