Hejje! Nu är jag tillbaka hemma igen, så en snabb uppdatering av vad som hände i helgen!
Jag var dålig sedan i Tisdags, trodde först det var influensa, men sen på onsdagen blev det uppenbart att det var halsfluss. Ångern att jag inte gick till VC redan på tisdag?!
Iallafall, natten mellan onsdag och torsdag blev det bara värre och värre, kunde inte svälja alls, och slemmet i halsen gjorde det svårt att andas. Maken fixade en akuttid på VC igen. Trodde jag kanske skulle få något att gurgla med och lite kodein, men nej. All hell broke loose, så att säga. Kollapsade när jag kom in på doktorns rum. Halsen var så svullen att hon inte kunde se något (jag såg ut som Cujo.), så kunde inte utesluta halsböld, plus att hon kände att penicillinet uppenbarligen inte kunde kicka detta själv. Så plötsligt sitter jag där och ringer maken och ber honom komma och ta mig till sjukhuset, medan doktorn skriver akutremiss.
Väl där kunde de utesluta halsböld, men höll med att det nog behövdes något mer drastiskt för att få bukt på halsflussen, så jag blev inlagd med antibiotikadropp. Hade inte druckit på 8 timmar (och då bara en liten klunk äppeljuice), så fick även vanligt dropp.
Tre dagar, åtta omgångar antibiotikadropp, 5 liter vätska, och en sjulhelvetes massa kodein senare kände jag mig bra nog att iallafall få åka hem. Nu ska jag äta vanligt penicillin i en vecka (min mage älskar mig!) och är sjukskriven till och med fredag, och efter det ska det banne mig vara bra!
Eddie har fått vara med sin pappa, men han tyckte det var jättespännande att komma och hälsa på, och det var nog den bästa medicinen ever- lite härliga endorfiner från att få kramas med den här gobiten, liksom!
Om du kollar på käken så kan du se halsmandlarna fortfarande, det här var på fredag eftermiddag.
Så nu sitter jag mest och försöker bestämma mig om jag ska be att få ta ut halsmandlarna, eller hoppas på att detta var den värsta (och förhoppningsvis sista!) gången. Väger för- och nackdelar, och just nu känns det lite pest eller kolera!
