Parenting level: Rockstar
Pappa eldar gamla brädor (och en utemöbel). Tar tillfället i akt att ha lördagsmys!
Trygghet och anknytning och saknad
Älskade lilla fis till unge alltså. Han tyckte det var så spännande när jag var på sjukhus, han fick komma och hälsa på, och ville "go doctor" varenda dag. Sov gott och sånt där med sin pappa. Åh vad skönt tyckte vi. MEN.
Hela veckan har han varit some en liten igel. Jag får inte gå ut ur rummet, inte till toaletten och ABSOLUT INTE ut ur huset! Älskade lilla skit- uppenbarligen påverkade det honom mer än vi trodde. Hur mycket det än kan driva mig till vansinne att BOKSTAVLIGEN släpa runt honom där han hänger runt mitt ben, förstår jag ju varför han gör det, så vi tankar närhet som bara den, och ser till att jag inte hamnar på sjukhus igen på ett bra tag!
And you still don't think we live in a rape culture?!
I've written this in both Swedish and English, scroll down for the English translation.
Alltså, nog för att jag växt upp i en småstad, men det känns ändå som ett slag i magen att gå in på lokalnyheterna och se detta...
Inte nog med att tjejn råkade ut för en våldtäkt som 14-åring, nej, sen ska nya läraren komma med "hjälpsamma" kommentarer om att hon bidrog till väldtäkten med sitt "sätt att vara". Häpp. Hela "Crime: Walking whilst female" känns så jävla över nu, kan vi inte lägga ner detta?! Att anklaga en 14-åring för att vara "våpig" (eftersom hon lipat på ett kort och haft sin pojkvän hemma.....), kan man sjunka lägre än så? Kan man svika ett BARN mer än så?! Du är för i helvete en lärare, act like it! Din roll är liksom att värna om ungarna, inte att slut-shamea dom!
Men, allt är okej- enligt skolan har läraren sagt förlåt, och det vet vi ju alla att det är lika bra som om det aldrig hade hänt. Däremot kan inte skolan lova att flickan inte ska behöva ha lektioner med läraren. Alltså, SKÄMTAR NI MED MIG?!?!?!
Såna här grejer är det enda som gör att jag känner mig lättad av att ha ett barn av ett visst kön istället för det andra- hur skulle jag kunna förklara för en dotter att skulle det hända henne är det inte säkert att vuxenvärlden är där för att stötta och beskydda? Att de lika gärna kan vända sig emot henne och strö salt i såren, att sparka på henne när hon redan ligger?!
DET HÄR är vad som menas med en våldtäktskultur. På ytan heter det att det är fel och hemskt, men skrapa litegrann och så dyker det upp- skuldbeläggning, kalla en 14-åring för "våpig", tala om för tjejer vad de ska göra för att undvika att bli våldtagna, istället för att lära våra killar att INTE VÅLDTA, för i helvete!
Det här är varför jag behöver feminism.
***
I may have grown up in a small town, but it still feels like a punch in the stomach to visit the local news website and be met by this:
Humiliated by teacher after rape (Terrible translation from Google as per, but you get the gist...)
Not only did the girl become the victim of a rape at the age of 14, she's then told by her new teacher that she contributed to the rape through her "demeanour". Nice one. The whole "Crime: Walking whilst female" feels so bloody done with now, can we just stop it?! To accuse a 14 year old of being "slutty" (because she stuck her tongue out on a photo and had her boyfriend come visit her at home), can you actually stoop lower than that?! Can you betray a CHILD deeper than that?! You're a damn teacher, act like it! Your role is to nurture the kids, not to slut shame them!
But it's all ok, according to the school the teacher has said sorry, which we all know is just as good as if it had never happened. However, the school can't promise the girl won't have classes with the teacher. ARE YOU FUCKING KIDDING ME?!
Times like these are the only times I feel relieved to have a child of one sex rather than the other- how could I ever explain to a daughter that if it happened to her, it is not a certainty that the adult world would be there to support and protect her? That they just as easliy could rub salt in the wounds, to kick her while she was down?!
THIS is what "Rape Culture" means. On the surface, it's said that it's so wrong and terrible, but peel off a layer or two, and there it is- blame, calling a 14 year old "slutty", telling girls how to avoid getting raped, rather than teaching our boys to NOT FUCKING RAPE!
This is why I need feminism.
Tillbaka i verkligheten
Hejje! Nu är jag tillbaka hemma igen, så en snabb uppdatering av vad som hände i helgen!
Jag var dålig sedan i Tisdags, trodde först det var influensa, men sen på onsdagen blev det uppenbart att det var halsfluss. Ångern att jag inte gick till VC redan på tisdag?!
Iallafall, natten mellan onsdag och torsdag blev det bara värre och värre, kunde inte svälja alls, och slemmet i halsen gjorde det svårt att andas. Maken fixade en akuttid på VC igen. Trodde jag kanske skulle få något att gurgla med och lite kodein, men nej. All hell broke loose, så att säga. Kollapsade när jag kom in på doktorns rum. Halsen var så svullen att hon inte kunde se något (jag såg ut som Cujo.), så kunde inte utesluta halsböld, plus att hon kände att penicillinet uppenbarligen inte kunde kicka detta själv. Så plötsligt sitter jag där och ringer maken och ber honom komma och ta mig till sjukhuset, medan doktorn skriver akutremiss.
Väl där kunde de utesluta halsböld, men höll med att det nog behövdes något mer drastiskt för att få bukt på halsflussen, så jag blev inlagd med antibiotikadropp. Hade inte druckit på 8 timmar (och då bara en liten klunk äppeljuice), så fick även vanligt dropp.
Tre dagar, åtta omgångar antibiotikadropp, 5 liter vätska, och en sjulhelvetes massa kodein senare kände jag mig bra nog att iallafall få åka hem. Nu ska jag äta vanligt penicillin i en vecka (min mage älskar mig!) och är sjukskriven till och med fredag, och efter det ska det banne mig vara bra!
Eddie har fått vara med sin pappa, men han tyckte det var jättespännande att komma och hälsa på, och det var nog den bästa medicinen ever- lite härliga endorfiner från att få kramas med den här gobiten, liksom!
Om du kollar på käken så kan du se halsmandlarna fortfarande, det här var på fredag eftermiddag.
Så nu sitter jag mest och försöker bestämma mig om jag ska be att få ta ut halsmandlarna, eller hoppas på att detta var den värsta (och förhoppningsvis sista!) gången. Väger för- och nackdelar, och just nu känns det lite pest eller kolera!
(Högst ofrivillig) bloggpaus
Häpp!
Vår myshelg (leffe, men snygga bilder!)
I helgen har våren varit här! Två riktigt fina dagar, det var på tiden!
Igår jobbade pappa, så vi tog en promenad till shoppingcentret (standard). Eddie ville gå så här:
Och det fick han ju, såklart! Sjuk hipstervarning på den!
idag åkte vi på vintagemarknad. Har äntligen långt nog hår för att göra victory rolls, så det ville jag ju testa. Jag och Eddie klädde oss i vintagekläder, och så här fina blev vi! Inte så pjåkigt, om jag får säga det själv!
Vi gick på marknad, åt lunch på en parkbänk, strosade runt Ramsbottom en stund, innan vi åkte hem igen.
Nu ikväll har Eddie haft 40 graders feber och yrat, så det verkar som om pappa får vabba imorrn...
Trots trist avslut har vi haft en mysig helg!
Hjälp tack!
Tips och pepp runt det här med bakslag på toaletträningen?
Det har gått hur bra som helst i flera veckor, men senaste veckan har det gått bakåt igen. Minst en olycka om dagen på dagis, och kissar på golvet hemma... Han är förkyld, och brukar få lite katarr vid förkylningar, så jag gissar att det är det, men det är ju så FRUSTRERANDE!
Ge mig era bästa tips för hur en ska hantera?! Snela?