Min make- an ass man?!
Jag tänkte berätta lite om maken idag.
Han är grafisk designer, och jobbar på ett företag som gör skyltar och graveringar, bland annat. Det är ett ganska... "grabbigt" ställe, där killar vars respektive säkert ofta sitter i personalrummet och pratar om "ammenguuuuu, typiskt karar, liksom!" (inte för att jag har fördomar eller så...). Det jobbar visst 2 kvinnor där, och typ 20 killar.
Iiiiiiiiiiallafall. Idag har jag ett missat samtal från honom. Eftersom han aldrig ringer mig vanligtvis så får jag lite halvpanik, tror att dagis har ringt och att det är något fel med Eddie. Naturligtvis. Ringer tillbaka, men får inget svar. Ser att han lämnat meddelande. Lyssnar av. "Hej. Du, vad heter krämen vi använder till Eddies rumpa, som är så himla bra? S dotter har samma problem, hon är röd och sårig". Japp. Där sitter dom alltså, karlakarlarna, och pratar bebisstjärtar. Och vet ni? Det blir jag så himla glad för. Min make är awesome nog att prata om bebisar istället för att sitta och vara en klyscha! Jag gillar det här rumpsnacket bra mycket mer än det traditionella! (Och för den som undrar, så är krämen Pure Nuff Baby Happy Nappy Cream från purenuffstuff)
Kanske är jag lite klyshig själv, men jag blir alldeles varm inombords när jag ser dem tillsammans. Eddie har en så himla fin relation med sin pappa. Precis som jag och Eddie har våra små ritualer har de också sina egna små grejer- de leker rymdskepp med tvättkorgen, de sjunger och ramsar när de borstar tänderna, maken överträffar sig själv med mismatchande kläder till Eddie. De tuppar tillsammans på soffan, och mamman dör sötdöden... Så jorå, jag tror jag gjorde det bra som fann honom. Eller om han fann mig. Vi har grälat om det där... ;)
<3
Tar med sig Eddie och går och postar brev. Kommer tillbaka och säger "It's like taking your drunk granddad for a walk, isn't it?"
Han är grafisk designer, och jobbar på ett företag som gör skyltar och graveringar, bland annat. Det är ett ganska... "grabbigt" ställe, där killar vars respektive säkert ofta sitter i personalrummet och pratar om "ammenguuuuu, typiskt karar, liksom!" (inte för att jag har fördomar eller så...). Det jobbar visst 2 kvinnor där, och typ 20 killar.
Iiiiiiiiiiallafall. Idag har jag ett missat samtal från honom. Eftersom han aldrig ringer mig vanligtvis så får jag lite halvpanik, tror att dagis har ringt och att det är något fel med Eddie. Naturligtvis. Ringer tillbaka, men får inget svar. Ser att han lämnat meddelande. Lyssnar av. "Hej. Du, vad heter krämen vi använder till Eddies rumpa, som är så himla bra? S dotter har samma problem, hon är röd och sårig". Japp. Där sitter dom alltså, karlakarlarna, och pratar bebisstjärtar. Och vet ni? Det blir jag så himla glad för. Min make är awesome nog att prata om bebisar istället för att sitta och vara en klyscha! Jag gillar det här rumpsnacket bra mycket mer än det traditionella! (Och för den som undrar, så är krämen Pure Nuff Baby Happy Nappy Cream från purenuffstuff)
Kanske är jag lite klyshig själv, men jag blir alldeles varm inombords när jag ser dem tillsammans. Eddie har en så himla fin relation med sin pappa. Precis som jag och Eddie har våra små ritualer har de också sina egna små grejer- de leker rymdskepp med tvättkorgen, de sjunger och ramsar när de borstar tänderna, maken överträffar sig själv med mismatchande kläder till Eddie. De tuppar tillsammans på soffan, och mamman dör sötdöden... Så jorå, jag tror jag gjorde det bra som fann honom. Eller om han fann mig. Vi har grälat om det där... ;)
<3
Tar med sig Eddie och går och postar brev. Kommer tillbaka och säger "It's like taking your drunk granddad for a walk, isn't it?"
Mitt bidrag till debatten.
Det har i dagarna gått ett år sedan blogginlägget som förändrade min syn på samhället och föräldraskap. Ett år sedan jag började titta ordentligt på det här med könsroller, och vår rätt att vara den vi vill och behöver vara. Läs det igen. Dela det, sprid det- för det är fan inte mindre viktigt i år än vad det var förra året. Att det i skrivande stund har 47,001 kommentarer, som utökas hela tiden, är ett klart bevis på detta.
Och när du läst, delat och spritt, ta en titt på vårt bidrag till debatten.
Nu går den här mamman och lägger sig, på äkta Rock'n'rollvis. Något annat jag minns med den här tiden förra året är nämligen att det tog typ en vecka innan Eddie rättade sig efter klockomställningen.
Vi ses vid 05-tiden.
Och när du läst, delat och spritt, ta en titt på vårt bidrag till debatten.
Nu går den här mamman och lägger sig, på äkta Rock'n'rollvis. Något annat jag minns med den här tiden förra året är nämligen att det tog typ en vecka innan Eddie rättade sig efter klockomställningen.
Vi ses vid 05-tiden.
Uppdatering
Tack för er fina omtanke! Skrutt von Plutt är ok. Fingret är svullet och lite missfärgat, men han använder handen, är glad, och verkar inte påverkad.
Förskolan ska kolla upp om de kan få tag på säkerhetsdörrar.
Den här gången kom vi milt undan. Tack och lov.
"Kolla mitt onda finger"
Förskolan ska kolla upp om de kan få tag på säkerhetsdörrar.
Den här gången kom vi milt undan. Tack och lov.
"Kolla mitt onda finger"
Akuttripp #3...
Igår var olyckan framme igen, och vi fick spendera kvällen på akuten...
Precis när jag hämtade Eddie på dagis hände det. En av försskolelärarna öppnade dörren till avdelningen (dörren öppnas inåt), och precis då bestämde Eddie sig för att peta in fingret i springan vid gångjärnen...
Har aldrig sett honom skrika på det viset, det tog nästan 10 minuter innan vi fick kontakt med honom. Tack och lov har vi en flaska Ibuprofen där, så han fick snabbt en dos. Åkte hem och gav middag, vilket han inte åt (vilket är ett klart tecken på katastrof!). Ringde mamma på Skype, och hon fick kika (hon är distriktssköterska). Fingret var då rödlila och nästan dubbelt så stort som långfingret, så hon tyckte vi skulle åka in. Sagt och gjort, vi drog ner till akuten för tredje gången i hans liv (vi var ju på barnakuten för fototerapin, och även när han satte in handen under en stol och personen i stolen lutade sig framåt). Bedömningen gick fort, på 15 minuter var vi i väntrummet på Panda Unit, alltså barnakuten. Vi fick träffa en jättegullig doktor, som tyckte han verkade pigg och glad, men skickade oss på röntgen för säkerhets skull. Där körde vi byte till pyjamas, och kopp med mjölk, den här gången var vi förberedda! Pappa fick hålla i inne på röntgen, samtidigt som han matade med distraherande russin!
Tillbaka till barnakuten, nu med en trött Eddie. Blev inkallade igen. Ett område på filmen såg lite annorlunda ut, typ suddigt. Det kan vara för att fingrarna växer, men kan också vara en liten spricka (small hairline fracture). De lindade inte, hon sa att barn i Eddies ålder har tagit av lindan innan man är ute i väntrummet. Däremot kan frakturer på så små utvecklas över några dagar, så vi ska hålla koll på fingret och åka tillbaka om det blir mer svullet eller missfärgningen blir värre.
Efter en sovmorgon åkte vi till dagis igen, och Eddie promenerade runt avdelningen och visade alla sitt finger! Pratade med dem om säkerhetsdörrar med skydd, och de ska kolla upp.
Phu, vilken jävla kväll, på ren svenska!
Precis när jag hämtade Eddie på dagis hände det. En av försskolelärarna öppnade dörren till avdelningen (dörren öppnas inåt), och precis då bestämde Eddie sig för att peta in fingret i springan vid gångjärnen...
Har aldrig sett honom skrika på det viset, det tog nästan 10 minuter innan vi fick kontakt med honom. Tack och lov har vi en flaska Ibuprofen där, så han fick snabbt en dos. Åkte hem och gav middag, vilket han inte åt (vilket är ett klart tecken på katastrof!). Ringde mamma på Skype, och hon fick kika (hon är distriktssköterska). Fingret var då rödlila och nästan dubbelt så stort som långfingret, så hon tyckte vi skulle åka in. Sagt och gjort, vi drog ner till akuten för tredje gången i hans liv (vi var ju på barnakuten för fototerapin, och även när han satte in handen under en stol och personen i stolen lutade sig framåt). Bedömningen gick fort, på 15 minuter var vi i väntrummet på Panda Unit, alltså barnakuten. Vi fick träffa en jättegullig doktor, som tyckte han verkade pigg och glad, men skickade oss på röntgen för säkerhets skull. Där körde vi byte till pyjamas, och kopp med mjölk, den här gången var vi förberedda! Pappa fick hålla i inne på röntgen, samtidigt som han matade med distraherande russin!
Tillbaka till barnakuten, nu med en trött Eddie. Blev inkallade igen. Ett område på filmen såg lite annorlunda ut, typ suddigt. Det kan vara för att fingrarna växer, men kan också vara en liten spricka (small hairline fracture). De lindade inte, hon sa att barn i Eddies ålder har tagit av lindan innan man är ute i väntrummet. Däremot kan frakturer på så små utvecklas över några dagar, så vi ska hålla koll på fingret och åka tillbaka om det blir mer svullet eller missfärgningen blir värre.
Efter en sovmorgon åkte vi till dagis igen, och Eddie promenerade runt avdelningen och visade alla sitt finger! Pratade med dem om säkerhetsdörrar med skydd, och de ska kolla upp.
Phu, vilken jävla kväll, på ren svenska!
Tänk om...
Maken tog Eddie imorse, så jag fick sovmorgon (till kvart i nio, haha!). Eftersom vi har aningens olika uppfattning om det här med barn och tv, stod barnprogram och skrälade när jag kom ner. Man blir fasen beklämd....
Tänk om Roary racerbil hade mer än en tjejvän...
Tänk om hon INTE var rosa med stora, eyelinade ögon...
Tänk om en kille fick leka med My Little Pony i reklamen.
Tänk om en tjej fick göra reklam för Lego, och inte nån jävla myspys speciallego, riktiga grejer
Tänk om tjejprogrammen hade tuff rockmusik och killprogrammen mysmusik, istället för bara tvärtom.
Tänk om det inte var så jävla tydligt vad som ska vara kill- och tjejprogram.
Vad skulle hända? Skulle världen as we know it gå under? Skulle den helt plötsligt överbefolkas av manshaftiga, håriga manshatande kvinnor och fjolliga bögmän? Clas Ohlson hade en sån underbar reklam för några månader sen, tänk om fler kunde hänga på...
Kanske är det för mycket begärt... Just nu gör de reklam för riktigt slampiga lackstövlar till kids, så det känns som om mina Tänk Om är ljusår borta. Men oroa er icke! Man får ju ett rosa läppglans på köpet med horstövlarna!
Tänk om Roary racerbil hade mer än en tjejvän...
Tänk om hon INTE var rosa med stora, eyelinade ögon...
Tänk om en kille fick leka med My Little Pony i reklamen.
Tänk om en tjej fick göra reklam för Lego, och inte nån jävla myspys speciallego, riktiga grejer
Tänk om tjejprogrammen hade tuff rockmusik och killprogrammen mysmusik, istället för bara tvärtom.
Tänk om det inte var så jävla tydligt vad som ska vara kill- och tjejprogram.
Vad skulle hända? Skulle världen as we know it gå under? Skulle den helt plötsligt överbefolkas av manshaftiga, håriga manshatande kvinnor och fjolliga bögmän? Clas Ohlson hade en sån underbar reklam för några månader sen, tänk om fler kunde hänga på...
Kanske är det för mycket begärt... Just nu gör de reklam för riktigt slampiga lackstövlar till kids, så det känns som om mina Tänk Om är ljusår borta. Men oroa er icke! Man får ju ett rosa läppglans på köpet med horstövlarna!
Megafail...
...kallade kollegan det. Japp, ikväll gick det åt helvete. Var hos frissan- äntligen- efter jobbet. Lyckades tajma hemkomsten precis när Eddie höll på att somna. Han ba "Eh, mamma?". Fick ju gå upp och säga hej, och då brakade det lös. Upp skulle han, vilket han naturligtvis fick. När jag la ner honom igen blev han jätteledsen. Han ställde sig upp och sträckte upp armarna (svårt att feltolka), pekade på fåtöljen (ditto), och tog av sig pyjamaströjan (eh, nej, jag vet inte vad han ville säga med det). Somnade i famnen i fåtöljen, men vaknade varje gång jag försökte lägga. Till saken hör att jag inte ätit på 8 timmar vid det här laget. Gick ner med honom, men nu var han övertrött och allt var bara fel. Till sist fick maken ta honom, för att bryta mönstret, han "fastnar" på något sätt när han blir sådär, man måste byta/distrahera för att lugna honom. Jag fick vajert dra igen, för att hämta mat. När jag kom tillbaka sov han. Skitunge. Note to self: nästa gång, kom hem antingen 10 minuter tidigare eller 10 minuter senare.
Tänker dock inte tappa modet. Herregud, han är ju fortfarande en bebis, några misslyckade läggningar får vi ju räkna med! Det var ju inte så att vi lät honom gråta. Blev faktiskt stolt över oss båda att vi hanterade det väldigt bra och lugnt.
Sen känns det lite mindre tungt iochmed att jag har bra hår igen... *ytlig*
SignalRÄTT!
Det är svårt att fatta att det är sant... Sängrutinen ser nu ut så här (efter eventuellt bad, en kopp mjölk, tandborstning etc): Gå upp med Eddie till hans rum. Kramas och pussas lite. Lägg honom i sängen. Stryk över ryggen/klappa i rumpan ett par gånger. Säg "godnatt min skatt". Gå ner. Eddie somnar. Ba, Jaha?! Men var det inte så att vi som ammar till sömns ALDRIG kommer kunna lägga barnet vaket? Att vi bäddar (no pun intended) för ÅR av sömnproblem?! Eh, näe.
Apropå "hjälpsamma" råd, så skrev Audhumble det här häromdagen. (Lägger snart ner min egen blogg och gör om den till en "Dagens Audhumble-länk") Har egentligen inget att tillägga om Natusan (Johnsons här borta), förutom att jag håller med om vartenda ord. Nu är vi lata och använder wipes, men just Johnson håller vi oss ifrån. Långt ifrån.
Nu råkar vi ha ett barn som älskar att bada, står gärna och ylar vid badkaret. Nu är han också äldre och geggar gärna ner sig, så han får bada oftare. Produkter är vi däremot stenhårda med. Schampoo (det fastnar gärna mat i lockarna...) och badskum är båda Boots sensitive baby, oparfymerade. Köper dem sedan vi av en slump upptäckte att det hjälpte mot skorven i hårbotten. Är han torr använder vi antingen Vaselin, eller babyolja i samma serie som schampoot och badskummet. Till stjärten är det bara Pure Nuff Baby som gäller. Med wipes använder vi bara Huggies Pure. Det här hände när vi fått ett paket Johnsons/Natusan av någon. Eddie snodde en från bordet och torkade sig med...
Det värsta? Det här var den OPARFYMERADE varianten...
Apropå "hjälpsamma" råd, så skrev Audhumble det här häromdagen. (Lägger snart ner min egen blogg och gör om den till en "Dagens Audhumble-länk") Har egentligen inget att tillägga om Natusan (Johnsons här borta), förutom att jag håller med om vartenda ord. Nu är vi lata och använder wipes, men just Johnson håller vi oss ifrån. Långt ifrån.
Nu råkar vi ha ett barn som älskar att bada, står gärna och ylar vid badkaret. Nu är han också äldre och geggar gärna ner sig, så han får bada oftare. Produkter är vi däremot stenhårda med. Schampoo (det fastnar gärna mat i lockarna...) och badskum är båda Boots sensitive baby, oparfymerade. Köper dem sedan vi av en slump upptäckte att det hjälpte mot skorven i hårbotten. Är han torr använder vi antingen Vaselin, eller babyolja i samma serie som schampoot och badskummet. Till stjärten är det bara Pure Nuff Baby som gäller. Med wipes använder vi bara Huggies Pure. Det här hände när vi fått ett paket Johnsons/Natusan av någon. Eddie snodde en från bordet och torkade sig med...
Det värsta? Det här var den OPARFYMERADE varianten...
Att lyssna på barnets signaler.
Två nätter i rad har Eddie somnat själv, i sin säng. Utan en enda tår. Igår kväll satt jag bredvid sängen i tio minuter och tassade ut när han slutat tjattra och kasta mjukisdjur på mig och låg avslappnad. Ikväll strök jag hans hår ett par gånger, och gick och tog på mig pyjamasen. Han sa "Wah?" när jag gick, men jag svarade "ska bara ta på pyjamasen". När jag var klar var han tyst och lugn, så jag gick ner. 10 minuter senare gick jag upp för att titta till- "Zzz Zzz Zzz".
Så vad är hemligheten? 5mm? SHN? Nej. Vi har helt enkelt lyssnat på hans signaler, och låtit honom styra nattningarna. I tio månader ammade jag honom till sömns. Sedan la maken honom i några veckor. Vi har samsovit i perioder, speciellt när han har haft det jobbigt med tandsprickning och virus. Nu har vi turats om att vyssja till sömns i fåtöljen och sedan flytta över honom, men den senaste veckan har han inte velat, utan spänt sig i en båge, därför provade vi detta. Hade han blivit ledsen hade vi naturligtvis tagit upp honom och provat något annat.
Det finns säkert de som kämpar och har verkliga problem med sömnen, men i de allra allra flesta fall tror jag att om man bara är tålmodig och väntar tills bebisen är redo kommer man att slippa en massa blod, svett och tårar, samt slippa utsätta barnet för en CIO-metod.
Andra signaler vi märkt på sistone är att Eddie tar av sig blöjan i tid och otid (mest otid). Så idag köpte jag en potta! Kommer inte att pusha, utan bara testa att sätta honom på den vid blöjbyten, så länge han är glad. De första resultaten var väl..... Blandade....
(Men kul var det!)
Senare på kvällen satte han sig dock igen med en fot i pottan, och bajsade på kanten! Så vi får väl kalla det en halv succé!
Nu då? Jo, barnet sover ju, maken är på hundkapplöpning med jobbet... Jag har ätit god och nyttig tonfisksallad, vilket jag snart tänker göra ogjort med popcorn och m&m's! Cold Case inspelat på tv, livet är tamejtusan inte s♫ tokigt ibland!
Så vad är hemligheten? 5mm? SHN? Nej. Vi har helt enkelt lyssnat på hans signaler, och låtit honom styra nattningarna. I tio månader ammade jag honom till sömns. Sedan la maken honom i några veckor. Vi har samsovit i perioder, speciellt när han har haft det jobbigt med tandsprickning och virus. Nu har vi turats om att vyssja till sömns i fåtöljen och sedan flytta över honom, men den senaste veckan har han inte velat, utan spänt sig i en båge, därför provade vi detta. Hade han blivit ledsen hade vi naturligtvis tagit upp honom och provat något annat.
Det finns säkert de som kämpar och har verkliga problem med sömnen, men i de allra allra flesta fall tror jag att om man bara är tålmodig och väntar tills bebisen är redo kommer man att slippa en massa blod, svett och tårar, samt slippa utsätta barnet för en CIO-metod.
Andra signaler vi märkt på sistone är att Eddie tar av sig blöjan i tid och otid (mest otid). Så idag köpte jag en potta! Kommer inte att pusha, utan bara testa att sätta honom på den vid blöjbyten, så länge han är glad. De första resultaten var väl..... Blandade....
(Men kul var det!)
Senare på kvällen satte han sig dock igen med en fot i pottan, och bajsade på kanten! Så vi får väl kalla det en halv succé!
Nu då? Jo, barnet sover ju, maken är på hundkapplöpning med jobbet... Jag har ätit god och nyttig tonfisksallad, vilket jag snart tänker göra ogjort med popcorn och m&m's! Cold Case inspelat på tv, livet är tamejtusan inte s♫ tokigt ibland!
Jag vann!
Mitt alldeles egna blogg-award! tack Audhumble! Man ska visst:
Länka tillbaka till den som gett mig utmärkelsen, svara på fem frågor samt skicka awarden vidare till fem bloggare som har färre än 100 läsare men förtjänar fler!
Varför började du blogga?
Jag har haft ett par bloggar tidigare. Jag bloggade lite hafsigt sådär om mig själv, mode och skönhet (väldigt unikt...) och ur hundarnas synvinkel. Sen var jag länge del av This Diary Will Change Your Life- gänget, där jag bloggade regelbundet om uppdragen, och livet i största allmänhet. Mamma har alltid sagt att jag skriver bra och roligt, så när Eddie kom så bestämde jag mig för att ta tag i det ordentligt. Jag försöker skriva så mycket jag kan om genus, och sedan vi halkade in på BLW blir det mycket om det, då det fortfarande är ganska ovanligt, och jag vill sprida det så mycket som möjligt (till alla mina 14 prenumeranter, haha!)
Vilka bloggar följer du?
Lady Dahmer och Ketchupmamman är de "stora" bloggarna jag följer. Nerdy Apple Bottom följer jag sedan My Son is Gay-inlägget. Hyperbole and a Half är typ den roligaste bloggen EVER, uppdateras dock alltför sällan! Audhumble, naturligtvis. Och så de nedan, såklart, härliga mammor som man liksom fått följa!
Vilka favoritfärger har du?
Jag älskar mörklila och grönt. Och den där underbara, rostiga, mörkorangea nyansen. Och hallonrosa. På Eddie blir det mycket lila, orange, rött, grönt och turkost.
Vilka favoritfilmer har du?
Jag är en sån jävulsk sucker för kostymdrama! Austen, Bronte, allt sånt! Psykologiska thrillers (jag gillar idéen av skräckfilmer, men jag har en fobi för avhuggna kroppsdelar, speciellt huvuden, så om jag inte är säker på att det inte förekommer, får jag skippa dom...), drama, och ja, jag älskar romantiska komedier. The Holiday, In her Shoes, dör på dom. Ibland vill man bara ha ren eskapism. Favoritfilmer inkluderar About Schmidt, The Bucket List, Up, Playing at Heart (Sex Lektioner i Kärlek heter den på svenska), Big Fish, Pride and Prejudice (miniserie. Whatevs.), Jane Eyre (samma där), Bridget Jones, Love Actually. I princip allt som Colin Firth är med i, faktiskt.
Vilket land drömmer du om att besöka?
Jag vill tillbaka till Grekland, speciellt Korfu. Vi var där på vår bröllopsresa, och jag älskade det. Speciellt maten! Amerikanska Södern (typ Savannah), Estland, Kambodja.
Skickar vidare till:
Lillgarden
En sötnos bekännelser
Riktig Lycka
Pernilla-Alldeles Lagomt Mammaledig (även om hon tagit en bloggpaus)
Trollfjord
I övriga superintressanta nyheter så har jag återigen en öroninflammation (trogna läsare vet att detta är ett återkommande moment i mitt liv). Ytterörat den här gången, så har fått en spray som ska in i örat. Sjukt obehagligt, men förhoppningsvis är jag tillbaka på jobbet på fredag... Eddie är på dagis till efter middagsluren idag, så jag kan få vila lite. Tjattrande barn+öronvärk= ingen snabb bättring!
Den BLW-vänliga maten ikväll blir fläskkarré, jasminris, grönsaker och gräddsås. Nom nom nom. Höstmat då den är som bäst!
Länka tillbaka till den som gett mig utmärkelsen, svara på fem frågor samt skicka awarden vidare till fem bloggare som har färre än 100 läsare men förtjänar fler!
Varför började du blogga?
Jag har haft ett par bloggar tidigare. Jag bloggade lite hafsigt sådär om mig själv, mode och skönhet (väldigt unikt...) och ur hundarnas synvinkel. Sen var jag länge del av This Diary Will Change Your Life- gänget, där jag bloggade regelbundet om uppdragen, och livet i största allmänhet. Mamma har alltid sagt att jag skriver bra och roligt, så när Eddie kom så bestämde jag mig för att ta tag i det ordentligt. Jag försöker skriva så mycket jag kan om genus, och sedan vi halkade in på BLW blir det mycket om det, då det fortfarande är ganska ovanligt, och jag vill sprida det så mycket som möjligt (till alla mina 14 prenumeranter, haha!)
Vilka bloggar följer du?
Lady Dahmer och Ketchupmamman är de "stora" bloggarna jag följer. Nerdy Apple Bottom följer jag sedan My Son is Gay-inlägget. Hyperbole and a Half är typ den roligaste bloggen EVER, uppdateras dock alltför sällan! Audhumble, naturligtvis. Och så de nedan, såklart, härliga mammor som man liksom fått följa!
Vilka favoritfärger har du?
Jag älskar mörklila och grönt. Och den där underbara, rostiga, mörkorangea nyansen. Och hallonrosa. På Eddie blir det mycket lila, orange, rött, grönt och turkost.
Vilka favoritfilmer har du?
Jag är en sån jävulsk sucker för kostymdrama! Austen, Bronte, allt sånt! Psykologiska thrillers (jag gillar idéen av skräckfilmer, men jag har en fobi för avhuggna kroppsdelar, speciellt huvuden, så om jag inte är säker på att det inte förekommer, får jag skippa dom...), drama, och ja, jag älskar romantiska komedier. The Holiday, In her Shoes, dör på dom. Ibland vill man bara ha ren eskapism. Favoritfilmer inkluderar About Schmidt, The Bucket List, Up, Playing at Heart (Sex Lektioner i Kärlek heter den på svenska), Big Fish, Pride and Prejudice (miniserie. Whatevs.), Jane Eyre (samma där), Bridget Jones, Love Actually. I princip allt som Colin Firth är med i, faktiskt.
Vilket land drömmer du om att besöka?
Jag vill tillbaka till Grekland, speciellt Korfu. Vi var där på vår bröllopsresa, och jag älskade det. Speciellt maten! Amerikanska Södern (typ Savannah), Estland, Kambodja.
Skickar vidare till:
Lillgarden
En sötnos bekännelser
Riktig Lycka
Pernilla-Alldeles Lagomt Mammaledig (även om hon tagit en bloggpaus)
Trollfjord
I övriga superintressanta nyheter så har jag återigen en öroninflammation (trogna läsare vet att detta är ett återkommande moment i mitt liv). Ytterörat den här gången, så har fått en spray som ska in i örat. Sjukt obehagligt, men förhoppningsvis är jag tillbaka på jobbet på fredag... Eddie är på dagis till efter middagsluren idag, så jag kan få vila lite. Tjattrande barn+öronvärk= ingen snabb bättring!
Den BLW-vänliga maten ikväll blir fläskkarré, jasminris, grönsaker och gräddsås. Nom nom nom. Höstmat då den är som bäst!
Motsatsen till hönsmamma?
Läser Audhumbles inlägg om bebisar som ramlar, och blir så lättad att fler tänker som jag!
Jag är lite allergisk mot uttrycket Curlingförälder, och när det används av "duktiga" som minsann gör sin tredagars bebis självständig. Jag "curlar" säkert som fan i vissa sammanhang, enligt dessa duktigpettrar. Men EN grej som jag är jävligt avslappnad med är just det här med att ramla/slå sig.
Naturligtvis låter jag inte Eddie skada sig ordentligt, eller riskera att göra sig riktigt illa. Vi har vidtagit säkerhetsåtgärder som i vårt hus kändes nödvändiga. Vi har en "bur" runt öppna spisen:
Det är inte så han inte bränner sig, utan för att spisen har en marmorshäll med en väldigt vass kant.
Så här vass.
Vi har en grind framför trappan (engelskt radhus från 1908=svinbrant trappa. Jag får rammelångest själv), och en mellan vardagsrummet/matrummet (för att ge hunden lite andrum!). Vi har spärrar på skåpen med saker som är skadliga. Vi har ett skydd på ugnen som isolerar värmen (köptes då ungen är BESATT av spisen- vilket vi märkte när klockan helt plötsligt var 15 min snabb och ugnsklockan ringde kl 8.30...)
Så jo, vi minimerar allvarliga risker i hemmet. Däremot tänker jag inte hindra honom från livets små lektioner... Nej, jag är inte framme och räddar när han tippar med lära-gå-vagnen. Nej, vi har inte sele i barnstolen (vilket resulterar i att han gärna sitter PÅ bordet och äter sin yogurt...). Nej, jag fångar inte upp innan han snubblar, eller tar på honom hjälm ifall han skulle gå in i en dörr (vilket han gör ibland...). Han får inte ramla bakåt ur soffan eller vår säng, men han har rullat av ett par gånger. Förra veckan kom han hem med en riktigt tjottablängare i pannan då han ramlade och slog pannan i en karusell på lekplatsen.
Ibland har jag oroat mig över att jag är en kass morsa som resonerar så här. Att jag kanske inte borde vara riktigt så avslappnad med honom. Fan, är det bara mitt barn som kommer till dagis med ett stort blåmärke typ en gång i veckan? Har även en hel del hönsmammor i min omgivning, som oroar sig över minsta lilla (inklusive kompisen som messade och undrade om jag tyckte att hon skulle åka in till akuten med sitt barn för att hen rullat av mattkanten...), och ibland känner jag att jag framstår som världens elakaste, som inte ens blinkar när Eddie snubblar för femtioelfte gången... Så tack Audhumble. Nu känns det bättre! (Speciellt då jag ser upp till dig vad gäller föräldraskap!)
Hur resonerar ni andra runt att ramla/snubbla/slå sig lite?
Så mamma, nu kan du sluta läsa, det är iiiiiiiiiiiiiiinget mer i det här inlägget, det är slut här. Puss!
Har hon gått?
Dåså. Här är resultatet av gaddningen idag. Den är ganska svart fortfarande, kommer att blekna över de närmaste dagarna. Jag är otroligt nöjd, blev bättre än vad jag kunnat tänka mig. När ekonomin tillåter kommer jag att lägga till 4 rader från en Pearl Jam-sång, i skrivmaskinstypsnitt.
Jag är lite allergisk mot uttrycket Curlingförälder, och när det används av "duktiga" som minsann gör sin tredagars bebis självständig. Jag "curlar" säkert som fan i vissa sammanhang, enligt dessa duktigpettrar. Men EN grej som jag är jävligt avslappnad med är just det här med att ramla/slå sig.
Naturligtvis låter jag inte Eddie skada sig ordentligt, eller riskera att göra sig riktigt illa. Vi har vidtagit säkerhetsåtgärder som i vårt hus kändes nödvändiga. Vi har en "bur" runt öppna spisen:
Det är inte så han inte bränner sig, utan för att spisen har en marmorshäll med en väldigt vass kant.
Så här vass.
Vi har en grind framför trappan (engelskt radhus från 1908=svinbrant trappa. Jag får rammelångest själv), och en mellan vardagsrummet/matrummet (för att ge hunden lite andrum!). Vi har spärrar på skåpen med saker som är skadliga. Vi har ett skydd på ugnen som isolerar värmen (köptes då ungen är BESATT av spisen- vilket vi märkte när klockan helt plötsligt var 15 min snabb och ugnsklockan ringde kl 8.30...)
Så jo, vi minimerar allvarliga risker i hemmet. Däremot tänker jag inte hindra honom från livets små lektioner... Nej, jag är inte framme och räddar när han tippar med lära-gå-vagnen. Nej, vi har inte sele i barnstolen (vilket resulterar i att han gärna sitter PÅ bordet och äter sin yogurt...). Nej, jag fångar inte upp innan han snubblar, eller tar på honom hjälm ifall han skulle gå in i en dörr (vilket han gör ibland...). Han får inte ramla bakåt ur soffan eller vår säng, men han har rullat av ett par gånger. Förra veckan kom han hem med en riktigt tjottablängare i pannan då han ramlade och slog pannan i en karusell på lekplatsen.
Ibland har jag oroat mig över att jag är en kass morsa som resonerar så här. Att jag kanske inte borde vara riktigt så avslappnad med honom. Fan, är det bara mitt barn som kommer till dagis med ett stort blåmärke typ en gång i veckan? Har även en hel del hönsmammor i min omgivning, som oroar sig över minsta lilla (inklusive kompisen som messade och undrade om jag tyckte att hon skulle åka in till akuten med sitt barn för att hen rullat av mattkanten...), och ibland känner jag att jag framstår som världens elakaste, som inte ens blinkar när Eddie snubblar för femtioelfte gången... Så tack Audhumble. Nu känns det bättre! (Speciellt då jag ser upp till dig vad gäller föräldraskap!)
Hur resonerar ni andra runt att ramla/snubbla/slå sig lite?
Så mamma, nu kan du sluta läsa, det är iiiiiiiiiiiiiiinget mer i det här inlägget, det är slut här. Puss!
Har hon gått?
Dåså. Här är resultatet av gaddningen idag. Den är ganska svart fortfarande, kommer att blekna över de närmaste dagarna. Jag är otroligt nöjd, blev bättre än vad jag kunnat tänka mig. När ekonomin tillåter kommer jag att lägga till 4 rader från en Pearl Jam-sång, i skrivmaskinstypsnitt.
Nu räcker det.
Det har blivit en jävla massa leffeinlägg på sistone... Det blir väl så när man jobbar heltid igen...
Här kommer iallafall ett par BLW-vänliga recept, det var ett tag sen!
Fiskpinnar
Jag blev sådär jobbigt påverkad av FL i några dagar (det har gått över igen för den här gången), och då kan man ju absolut inte äta halvfabrikat, så jag gjorde egna firrepinnar. Utan recept. men gott blev det!
1 stor torskfilé, skinnad och benad
vetemjöl (eller dinkel/bovete, beroende på HUR präktig du känner dig....)
1-2 uppvispade ägg
ströbröd, hälften vanligt, hälften fullkorn
paprikakrydda
peppar
(salt)
Skär fisken i pinnstora bitar. Doppa i mjöl, sedan ägg, och till sist ströbröd-och kryddblandningen.
Smörj en plåt med ganska mycket smör. Lägg pinnarna på plåten. Baka i ugn (jag kör allt på 200 grader...) tills fisken är genom lagad. Vänd en gång under tiden (jag klickade på lite extra smör på plåten vid vändningen för att få en fin yta på båda sidorna).
Servera med färskpotatis, vitlöks- och persiljesmör och lätt ångad spenat. Jag gav Eddie en uppskuren med maten, och en att hålla i och tugga på. Succé!
Tonfisksallad
2 burkar tonfisk
1 burk majskorn
1 knippe vårlökar, ca 1 cm stora skivor
1 röd paprika
1 orange paprika
1 gurka
3-4 portioner pastaskruvar
1 förpackning Creme Fraiche.
(salt och peppar)
Tärna grönsakerna fint. Häll av spadet från tonfisken och majsen. Koka pastan och låt svalna. Rör ihop. Servera med avokado.
Det blev asgott (jag gillar inte majonnäs, så använder Creme Fraiche istället, blir så gott och syrligt). Eddie var dock skeptisk. Pasta som inte var varm?! Dock säkert perfekt till ett barn med färre fixa idéer.... :D
Imorgon blir det gaddning, hurra!!!
Här kommer iallafall ett par BLW-vänliga recept, det var ett tag sen!
Fiskpinnar
Jag blev sådär jobbigt påverkad av FL i några dagar (det har gått över igen för den här gången), och då kan man ju absolut inte äta halvfabrikat, så jag gjorde egna firrepinnar. Utan recept. men gott blev det!
1 stor torskfilé, skinnad och benad
vetemjöl (eller dinkel/bovete, beroende på HUR präktig du känner dig....)
1-2 uppvispade ägg
ströbröd, hälften vanligt, hälften fullkorn
paprikakrydda
peppar
(salt)
Skär fisken i pinnstora bitar. Doppa i mjöl, sedan ägg, och till sist ströbröd-och kryddblandningen.
Smörj en plåt med ganska mycket smör. Lägg pinnarna på plåten. Baka i ugn (jag kör allt på 200 grader...) tills fisken är genom lagad. Vänd en gång under tiden (jag klickade på lite extra smör på plåten vid vändningen för att få en fin yta på båda sidorna).
Servera med färskpotatis, vitlöks- och persiljesmör och lätt ångad spenat. Jag gav Eddie en uppskuren med maten, och en att hålla i och tugga på. Succé!
Tonfisksallad
2 burkar tonfisk
1 burk majskorn
1 knippe vårlökar, ca 1 cm stora skivor
1 röd paprika
1 orange paprika
1 gurka
3-4 portioner pastaskruvar
1 förpackning Creme Fraiche.
(salt och peppar)
Tärna grönsakerna fint. Häll av spadet från tonfisken och majsen. Koka pastan och låt svalna. Rör ihop. Servera med avokado.
Det blev asgott (jag gillar inte majonnäs, så använder Creme Fraiche istället, blir så gott och syrligt). Eddie var dock skeptisk. Pasta som inte var varm?! Dock säkert perfekt till ett barn med färre fixa idéer.... :D
Imorgon blir det gaddning, hurra!!!
Hej Oktober!
Vi har välkomnat Oktober så här i år:
Japp, 27 grader och strålande sol! Hurra liksom! Vi har varit i parken varje kväll och lekt med både hund och barn, så himla mysigt! Igår promenerade vi ner till tatueringsstudion och bokade in för min födelsedagsgaddning, hurra!
Så, trevlig Oktober på er alla! ;)
I helgen har två till tänder bestämt sig för att komma fram, i underkäken, hurra! Så nu ser han lite mindre ut som en redneck! ;)
Japp, 27 grader och strålande sol! Hurra liksom! Vi har varit i parken varje kväll och lekt med både hund och barn, så himla mysigt! Igår promenerade vi ner till tatueringsstudion och bokade in för min födelsedagsgaddning, hurra!
Så, trevlig Oktober på er alla! ;)
I helgen har två till tänder bestämt sig för att komma fram, i underkäken, hurra! Så nu ser han lite mindre ut som en redneck! ;)