mammaiengland

Eddie får hjälpa till med maten och disken här hemma. Han brukade sitta på golvet och fippla med lite skålar och skedar, eller med en diskbalja vatten och lite skum.


Hjälper pappa med disken


Diskar själv

Nu tycker jag dock att han är gammal nog att sitta med mig uppe på diskbänken (jag står naturligtvis bredvid) så att han kan se ordentligt.


Äter en rå potatis...


Gav honom en barnkniv så han kunde skära morot. Han åt upp moroten istället.


Låter mamma skära morot och ägnar sig istället åt viktiga saker, som att spegla sig...

Intressant att vi har gjort så här hela tiden, helt utan att ha inspirerats av någon Barnabok. För nej, jag plockar inte russinen ur kakan. Tycker jag kakan är äcklig går jag och köper ett paket russin istället.

Det här med att man lever sitt liv genom sina barn. Är det så illa ändå?

Jag menar, finns skorna inte i storlek 38 är det ju skitbra att de finns i storlek 22!


Sötdöden på dom då!

Säga vad man vill om min son, han kan accessorera.


Inget särskilt, ska på 4-årskalas bara...

Vi har varit på barnkalas hela eftermiddagen, och har ännu ett barnkalas att gå på imorrn, så ikväll accepterar jag Familjen Toads utmaning.

1) VAD GJORDE DU FÖR TIO ÅR SEDAN?
Gick i tvåan på gymnasiet (Samhälle-Samhälle). Jobbade extra i kassan på Ica Nära. Tränade karate, hade nog graderat till andra bruna bältet vid det här laget. Dansade tre gånger i veckan. Hängde på Lunarstorm.

2) VAD GJORDE DU FÖR ETT ÅR SEDAN?
Haha, så roligt, eftersom vi har varit på barnkalas. Förra året var vi på kalas för samma barn, med ungefär samma gäng! Eddie var 4 månader. Jag ammade i deras sovrum eftersom han inte kunde slappna av nere, och maken i familjen tog ett gäng på husesyn! Jag var mammaledig, ammade JÄRNET, oroade mig för vad som skulle hända med mitt jobb. Ojojoj vilken annorlunda situation vi var i då!

3) FEM SNACKS DU GILLAR
1. Popcorn. Hemmapoppade, med salt (smör om jag vill lyxa till det)
2. Ostkrokar (saknar som fan!)
3. Räfflade lättsaltade chips med US Originaldipp.
4. Lättsaltade lantchips/naturchips
5. Pringles Sourcream & Onion

4) FEM SÅNGER DU KAN HELA TEXTEN TILL:
Jag sjöng i kör hela mellan- och högstadiet och gymnasiet, så ganska många! Numer sjunger jag mest Pearl Jam, i bilen.

5) FEM SAKER DU SKULLE GÖRA OM DU BLEV MÅNGMILJONÄR:
1. Köpa ett hus typ Downton Abbey, med hur mycket land som helst runtomkring.
2. Adoptera ett gäng "trasdockiga" hundar- trebenta, enögda, you name it.
3. Betala av alla våra skulder, och våra familjers (inte makens pappas dock) skulder.
4. Resa, länge. Helst till Grekland. Kanske köpa ett hus på Korfu?
5. Fettsugning + Tummytuck. Jo, faktiskt.

6) FEM DÅLIGA VANOR
1. Jag petar näsan.
2. Dricker alldeles för mycket Pepsi Light.
3. Pratar för mycket och kan ta över, speciellt om jag är nervös.
4. Är stökig av mig.
5. Slänger in one-liners och skämt när jag blir osäker.

7) FEM SAKER DU GILLAR ATT GÖRA
1. Snusa bebisnacke, gärna i sängen på morgonen.
2. Dansa, helst street/hiphop.
3. Zumba
4. Spela fåniga Time Management-spel på datorn
5. Gå på höst-/vinterpromenader med make, barn och hund. Släppa hunden och låta honom kuta runt och upptäcka. Gärna träffa någon med en hund terrieristen kommer överens med.

8 ) FEM SAKER DU ALDRIG SKULLE KLÄ DIG I, ELLER KÖPA
1. Päls
2. Pyjamas utanför huset (alldeles för vanligt här)
3. Vita stilettklackskor
4. 80-talsjeans
5. Kort magtröja

9) FEM FAVORITLEKSAKER
1. Ajfånen
2. Datorn
3. Nintendo DS (vårt ligger på toaletten, så man kan spela om man får bajja ifred)
4. Bop-It
5. Sällskapsspel

10) TIO PERSONER JAG VILL SE GÖRA DEN HÄR UTMANINGEN
Never mind 10, jag vill att ni gör den, allihop!

Sådär. Nu är nya designen klar för stunden. Inte på något vis perfekt, eftersom jag inte är kunnig inom kodskrivning, men den får fanken duga. Förhoppningsvis slipper vi reklamskiten från och med nu!

Jag är oändligt trött den här veckan (därav dåligt bloggande). Har varit på två heldagar dataträning, för att lära mig kartprogrammet vi använder på jobbet. 2x6 timmar kartskapande tar fan på krafterna. Lägg till mens, och en kollega som fullständigt suger musten ur en, och ni har en trött MammaiEngland!

Vi har inte tagit bort sidan på spjälsängen än. Igår och ikväll gick det bra med läggning, så vi avvaktar.Han har pumsat i sängen med oss ganska mycket på sistone också, så det känns lite väl mycket att ändra nu.

Hur gör ni med energitjuvar? Som jag nämnde ovan har vi en ny kollega som tar alla krafter av en. Jag orkar inte gå in alltför nära på några detaljer, men hur gör ni i jobbiga arbetssituationer? Tar ni konflikten, eller är ni konflikträdda som jag? Nu har vi tagit upp det både med vår arbetsledare och kollegans arbetsledare, men skulle ni göra något annat? Ignorera? Ta tjuren vid hornen?

Nu kommer maken strax med kinamat. Orka äta nyttigt när man har mens...

Dagens roligaste: Eddies dagisfröken berättar att Eddie klättrat på bordet igen. Hon sa "Eddie Vladimir", varpå han tittade på henne och svarade "Get Down!"! Busunge!

Som ni ser så ser bloggen lite annorlunda ut. Håller på att försöka ändra utseende litegrann, det här med reklamen ska visst ha varit för att jag hade ett eget tema... Nu försöker jag lista ut hur tusan man ska fixa allting, försöker byta header, men då försvann den helt och hållet, och jag kan fan inte komma på hur jag kan lägga till länkar. Så, HILFE igen!

Alltså, det här med gosedjuren börjar gå lite överstyr nu. Vi lyckades successivt ta bort några stycken, så nu har han 4 i sängen. Men kastandet. Det är värst med mig (precis som med det mesta...), men nu har han börjat slänga dom på maken också. Ibland funkar det att låtsas sova där man sitter bredvid sängen, men ikväll har ingenting fungerat. Han lägger sig ner, verkar somna, och sen hoppas han upp igen, slänger alla djuren på golvet, och blir sen hysterisk för att han inte når dem.

Så nu behöver vi idéer, peeps. Är det dags att ta bort sidan på spjälsängen tror ni? Eller har någon nåot annat tips för hur vi kan bryta den här ovanan? Nattningen verkar ta längre och längre tid igen, och han är trött på morgonen för att han somnat så sent, så det är liksom inte för våran skull vi vill lösa det...

(Och har ni läst mer än 1 inlägg av mig vet ni att jag absolut inte godkänner skrikmetoder).

TACK!

Idag har vi ätit gott tack vare teh interwebz. Först fick jag tips på Familjeliv om världens mummigaste gratäng på tomat och aubergine (recepten på slutet). Den åt vi med en fin rib-eye steak. Jag är inte på något vis ett LCHF-fan, men något annat tillbehör än steksky behövdes verkligen inte!


Vackert dekorerat med brödrost och en diskhandduk. Kan ni se att jag inte är en matbloggare?!

Eddie fick samma gratäng, fast med fiskpinnar (han gillar inte helt nötkött). Så här reagerade han:








Ta-daa! All gone!

Förutom att det är lite salt i från auberginen (man saltar för att dra ut vätskan) så är den (som synes ovan) definitivt BLW-vänlig!

Sen hade jag ju gjort mitt dagliga besök hos Ketchupmamman och hittat det här inlägget, och blev ju naturligtvis tvungen att göra en sån också....


Nej, tallriken är inte snitsigt dekorerad. Såsen rann över.

Shit vad god den var!


Dör. På riktigt.

Och ja, Eddie fick också smaka lite. Han är i den åldern nu att han märker direkt om vi har något annat än honom. Han hade dock satt i sig en hel portion mat, plus att jag gav honom yoghurt först. Han fick en liten liten bit kaka, med mest vispgrädde.


Nom nom nom

Han åt typ hälften, sen var han proppis!

Den här åt dock upp allt.


Kollar om Eddie lämnar något...

Och jag?


*Burp*

Nu vet jag väl inte om jag skulle säga att chokladfudgetårta är BLW-vänligt, men Eddie gav den Mycket Väl Godkänt- Eller NOM NOM, som vi kallar det här hemma.

Så, recepten då:

Tomat- och auberginegratäng

5 tomater
2 auberginer
2 vitlöksklyftor
250 ml grädde
lite smör
riven ost
Svartpeppar

Skiva auberginerna i ca 1 cm tjocka skivor. Lägg dem på en tallrik med hushållspapper, och strö havssalt över dem. Låt dra i en halvtimme för att dränera dem.

Torka av saltet. Lägg hälften i en ugnsfast form. Lägg hälften av tomaterna (skivade) ovanpå. Sprid ut en pressad vitlöksklyfta över. Upprepa. Peppra (behövs inget mer salt, det finns kvar från vattenutdragningen) Häll över grädden, klicka på lite smör, och täck med riven ost. Grädda i 175-200 grader, 45-60 min.

Chokladfudgetårtan kom härifrån. Jag strödde små små nonstop över, ketchupmamman hade en marsipanros. Serverades med vispad grädde med lite vaniljessens.

Vad åt ni till söndagsmiddag?

Idag har varit en riktigt bra dag. Maken jobbade imorse, vilket jag bävade inför, eftersom jag fortfarande har otroligt ont i halsen och känner mig allmänt lite halvkrasslig. MEN. Inte ett enda vredesutbrott! Vi hade världens mysigaste morgon. Lekte inne efter frukost, sen åt vi bananmellis, klädde på oss och gick på promenad. Gick och hämtade färgprover på B&Q (den gröna fondväggen i Eddies rum matchar inte mattan, nyanserna skär sig), köpte trosor och strumpor på en affär, och shampoo till Eddie och spraybalsam till mig på en annan. Eddie somnade i selen på vägen hem. "Äsch det gör inget om han slumrar i 5 minuter, han vaknar ju så fort jag tar av selen" tänkte jag. Jojo.


Äsch då.

Jag tog av honom tjocktröjan, tröjan, byxorna och strumporna (han hade body och strumpbyxor under), och la honom ner, och han rörde inte en fena!

Hörni, kan ni komma med lite tips? Jag har sörplat te med honung hela dagen, har ni några andra ont-i-halsen-kurer? Kan vara värt att nämna att jag inte kan gurgla! Alla tips mottages mycket tacksamt!

En vecka med flera uppvak varje natt har sin effekt. Nu verkar jag dessutom ha ätit rakblad till frukost, och om jag dricker något varmt känner jag den varma vätskan mot ena trumhinnan. Lite krasslig, helt enkelt.

Ska försöka samla ihop krafterna och blogga i helgen. Gissar dock att hemmet kommer se ut så här:


Någon har listat ut att det finns leksaker i lådan. FANNS leksaker i lådan...

Vi får se hur det blir med energinivåerna, helt enkelt...

Vad gör man när barnet har varit sjukt och inte ätit så mycket de senaste dagarna?

Man följer tips man sett flyta runt olika bloggar, såklart!





Gissa om det blev succé?! Han var helt hänförd, plockade upp, la ner, plockade upp, la ner, dinglade, snurrade, och sen ba... MUMS! Åt upp varenda smula! Rekommenderar varmt, enkelt (om än lite pilligt och tidskrävande att förbereda) att göra, äldre barn kan hjälpa till, och VEM gillar inte spaghetti och varmkorv, liksom?!

Idag har han varit feberfri, så imorrn ska den här ascoola kortisen gå på dagis igen!


Eddie Eastwood...

Terrieristen tyckte att vi spenderade alldeles för mycket tid och blogg på Eddie, så gjorde slag i saken...




Ta-Daa!

Testar teorin att det är mobbebloggandet som ställer till det... Känns som väldans mycket sammanträffande att jag uppdaterar appen, och det börjar krångla med reklam och kommentarer...

Phjuu, vilken helg. Nu är ynket i säng, efter mångt och mycket. Penicillinet har börjat verka, vi gick från att inte orka vara vaken mer ä 5 minuter åt gången, till att igår kväll orka kramas lite med terrieristen



till att idag orka härja lite igen. Provade pappas mössa:


Passar finfint!

Dock petar han mest i maten (om det inte är snacks eller russin...), och hade vid läggdags fortfarande 38,5, så imorrn får lyllot maken vabba, så han får vila upp sig och bli helt bättre. Hittills (peppar peppar) verkar han inte haft några alltför stora biverkningar av penicillinet, förutom att han tycker det är skitäckligt. Det blir en väldans massa mutande med russin!

En sak jag märkte var att när han var som sjukast låg han och ville mysa med brösten igen. Han stack in händerna innan för tröjan på mig, och ville borra in sig. Fick för mig att det är något som sitter i benmärgen, den ultimata tryggheten, liksom. Älskade kryp.

Nu är det bara att hoppas på lite sömn inatt. En av tre nätter vore skönt...

Det blev till att åka ner till jourhavande läkare. Febern gick upp trots Alvedon, och han bara låg på mitt bröst.

Diagnosen blev Chest Infection (den bästa översättningen jag hittar är bakteriell bronkit) och penicillin. Inte lunginflammation, men hon sa att hade vi låtit det vara hade det förmodligen blivit... Älskade onge!

Maken la honom uppe, så nu passar jag på att äta lite inför eftermiddagspasset...

 

Eddie börjar bli så stor. Ingen baby längre, utan ett småbarn. Går, pratar, kan själv.

Sen kommer febern, och vips är han ju så himla skitliten igen. Bara en bebis, ynklig och hjälplös.

Och hjärtat brister av kärlek.

 

Det KAN vara yoga, men jag är inte säker.

Jag har kokat tomatsås till Eddie sen han var runt 6 månader, och nu tycker jag att jag fått till receptet så bra som det nånsin kan bli. Postade ett recept tidigare i bloggen, men det har ändrats sen dess, så här kommer den nya versionen:

För ca 2 liter sås:

20 tomater
3 medelstora morötter
3 stjälkar selleri
2 små zucchinis (som drygt 1/2 gurka vardera, typ)
1 stor gul lök
2 klyftor vitlök
1 äpple, typ Golden Delicious
2 msk tomatpuré 1 buljongtärning (grönsaks- eller kyckling, utan salt om bebisen är yngre än 1)
1 liter tomatvatten (förklaring nedan)
Basilika eller oregano efter smak
Färskmalen svartpeppar
4 msk olivolja

Skär ett kryss i stjälksidan av tomaterna och lägg i kokhett vatten någon minut. Dra av skalet och dela tomaterna i fyra bitar. Rensa ur kärnorna och saften. Lägg tomatköttet i en skål, och skal, saft och kärnor i en annan. Slå 1 liter kokande vatten över skalrenset och låt dra.

Skala och tärna morötterna, äpplet och löken. Skär sellerin i 2 cm stora bitar. Dela zucchinin i 4 bitar på längden och sedan i 2 cm stora bitar. Grovhacka vitlöken.

Värm 2 msk olivolja i en gryta eller djup kastrull. Svetta lök och vitlök. Tillsätt kryddor samt tomatpuré och rör om.

Rör ner morot, zucchini, selleri och äpple, se till att de är täckta av tomatpuréen. Smula i buljongtärningen och rör om. Lägg i tomatköttet och rör tills köttet börjar lösas upp.

Sila tomatvattnet och släng renset. Häll vattnet över grönsakerna. Låt puttra, gärna 30-45 minuter, men minst tills morötterna är mjuka och tomatköttet helt upplöst.

Mixa med stavmixer eller matberedare, i omgångar, tills såsen är helt slät. Tillsätt resten av oljan och rör om.

Häll upp såsen i deciliterstora portioner och låt svalna. Frys in när de svalnat till rumstemperatur.

TIPS! Använd gärna bröstmjölkspåsar, de tar inte mycket plats i frysen!

Jag är lite besatt av den här såsen, eftersom den är så flexibel. Den var helt perfekt när vi började med BLW.

Några användningsområden:

Bas till köttfärssås eller chili con carne (blanda i köttfärs och ev kidneybönor och lite chilipulver)
Pizzasås (bre på pitabröd, strö över riven ost, grilla i ugnen)
Tomatsoppa (späd med vatten eller buljong, red med grädde eller creme fraiche)
Korv- eller grönsaksstroganoff (tjoffa i falukorv eller valfria grönsaker)
Sås till hemmagjord ravioli (behöver jag förklara?!)

Eller, naturligtvis, som den är, med pasta och riven ost- Eddies favoriträtt! Ibland rör jag i lite ärtor och/eller hackad broccoli i pastasåsen också, men det behövs egentligen inte eftersom den är fullpackad med grönsaker.

Sådärja, nu var det väl baskemig sista gången jag tjatar om denna tomatsås! ;)

Hörrni, det här med att ni kommenterar- älskart! Fortsätt med det, jag blir så gla'!

Jag tänkte svara i kommentarsfältet, men PRESSEN PÅ DEN, liksom! Gillar när det finns "svara"-funktion på bloggar. Utan den blir det bara svårt, kör man en kommentar, eller en per svar, osv. Så istället gör jag så här, och svarar mer generellt i ett separat inlägg (förutom till en av er som får en alldeles egen skype-session! ;) ).

Vad skönt att så många tänker i samma banor! Skönt (men synd) att flera verkar ha samma upplevelser av annars så vettiga bekanta som kört med skrikmetoder...

Jag har skrivit förr om hur vi gör med sömn och nattning, men tänkte uppdatera lite...

Just nu är Eddie mitt inne i det sista utvecklingssprånget ("systems"), enligt The Wonder Weeks-appen. Hittills (peppar, peppar) har inte sömnen påverkats lika mycket som de tidigare sprången, men en sak vi märkt väldigt tydligt är gosedjuren. Eller ska vi säga GOSEDJUREN!!!!! ? Han har aldrig brytt sig särskilt mycket om goserdjur innan, men de senaste veckorna är han som besatt av varje nalle, docka, mjukis han ser. Vi var rädda att vi skulle tvingas släpa med Musse Pigg-eländet hem från svärmor, men sen fick jag snilleblixten att den fick stanna i sängen de två sista dagarna, och då glömdes den bort.

Igår fick han syn på en nalle som sitter på en hylla i matrummet (har suttit där sen vi satte upp hyllan 2006). Den var för dammig för att han skulle kunna få den, så jag fick till sist gömma den för att han blev så ledsen.

Tillbaka till ämnet dock! Just nu sover Eddie med:
Clownråttan
Pingvinskallran
P o.P-kaninen
Tummen-filten
Goseapan
Lilla Anna-dockan
Pippidockan
Steiffnallen
Hello Kitty-dockan
Kon
Leoparden hans kusin sydde åt honom.

Ja, ni ser rätt. 11 gosedjur. Osäker hur han själv får plats.

Vi kör en kvällsritual. Varannan- var tredje dag får han bada (man blir ju ganska grisig på dagis. Och blir man inte det kan man ju alltid ge sig själv en yoghurt-inpackning...) med en av oss, vid 18.15 ungefär. Om vi inte badar får han titta lite på barnprogram vid den här tiden istället. Sedan byter vi blöja, tar på pyjamas, och så får han en mugg mjölk (jag hade gärna struntat i mjölken, eller gett yoghurt el dyl istället, men vi testade det och det gick inte alls, jag fick hämta en flaska!). Efter det borstar vi tänderna och säger godnatt till terrieristen och den förälder som inte lägger honom. Vi tar med oss samlingen djur som är nere (clownråttan och oftast ett djur till) och går upp. Jag lägger honom i sängen, och går sedan och drar för gardinerna. Jag säger godnatt och pussar honom (och 9 gånger av 10 lägger jag tillbaka det/de djur han slängt ur sängen) och går in i vårt sovrum som ligger bredvid hans rum. Låter han minsta orolig eller ledsen brukar jag först säga "jag är precis här bredvid vännen". Lugnar inte det honom direkt går jag naturligtvis in till honom igen. Sitter då på mattan och sjunger eller nynnar tills han ligger ner och är i sin egen lilla värld. Oftast behövs det dock inte. Oftast lägger han sig ner direkt, och ligger och diskuterar med djuren innan han somnar, eller så sitter han och pratar med dem en stund. När han sover går vi in och stoppar om honom och stänger dörren.

Häromkvällen började han helt plötsligt prata långt efter att vi trodde att han somnat. Jag gick upp för att kolla läget. Han hade slängt ut alla djuren, kudden och täcket, samt pyjamasbyxorna han tagit av sig (Because I Can...), och satt och såg så där finurligt nöjd ut. Hej Alfons Åberg, liksom! Då var det bara att börja om!

Ibland skrämmer det mig att han är så nöjd att ligga där själv (eller ja, själv och själv, han har ju liksom ett dussin polare!). Lite ÅMAJGAAAAAD HAN ÄR OTRYGG. Men nej, jag tror verkligen inte det. Vi har ju inte tvingat på honom det här. Vi har utvecklat kvällsrutinen efter hans signaler. Oftast blir han bara distraherad om vi sitter därinne. Det är nästan som om han känner att han måste hålla sig vaken för vår skull!

Oftast (igen, peppar peppar) sover han hela natten. Kan gny till ett par gånger, men somnar om innan vi ens hunnit ur sängen. Om han vaknar hämtar en av oss honom, och så får han sova mellan oss. Inte mer med det liksom. Hade vi haft en större säng hade jag gärna samsovit varje natt, hela natten (förutsatt att han ville det, såklart!). Men det här känns också bra. Vi har tagit det i hans takt, på hans villkor. Det enda jag kan ångra är att vi flyttade honom till hans eget rum för tidigt, men vi hade våra skäl till det, och de var inte egoistiska. Hängvaggan kändes helt enkelt inte säker längre, och vi hade inte plats i vårt rum för spjälsängen. Jag kan älta det, men kan inte göra det ogjort. Däremot kan vi fundera ut hur vi ska lösa det om vi skulle få fler barn.

Någon av er nämnde också de olika råden om samsovning. Det där har jag också märkt. Jag brukade sitta på amningsgruppen, där samsovning rekommenderades, samtidigt som vi satt i ett rum fullt av affisher med "SAMSOV INTE!!! DET ÄR JÄTTEFARLIGT!!!". På BB pratade de om att samsova säkert, och vi fick litteratur om säker samsovning. Sen kom bvc-sköterskan på hembesök och sa att om vi samsov skulle han dö, och det var hon som fick åka runt och ta hand om familjer där det hände. Inga skuldkänslor alls, liksom... Vi har följt alla råd om säker samsovning, och kommer samsova med nästa barn också, vad än råden må säga då.

Och det här med att folk kör "my house, my rules".... Det brukar ju räcka med att säga: "Ja, men då sätter vi spjälsängen i ERT rum då?", så brukar det bli en annan melodi... ;) Fuck "My house, my rules". My KID, my rules!


Inte ens i närheten av alla djur, vi tog med ett urval till svärmor!

"Han kommer aldrig sova själv"

Just sömn är en grej där jag märker en jäkla skillnad mellan Sverige och England. Här är CIO-metoder närapå norm. Till och med personer jag räknar som nära vänner, och klassar som bra föräldrar, har många kört med någon form av skrikmetod. "Controlled Crying" heter det så fint. "Controlled" my arse. Vad är kontrollerat av att låta ett barn, en BEBIS, skrika sig till sömns?

Jag tycker det är jättesvårt att hantera det här. Jag menar, här i min blogg kan jag skriva vad jag vill, och jag vet att många av de som läser och kommenterar håller med. Men, vad svårt det är när människor man i övrigt tycker är så vettiga förespråkar skrikmetoder, och rekommenderar dem till andra! Jag vill inte bli ovän med någon, men samtidigt kan jag inte bara sitta och hålla käft...

Jag har också stött på ett fenomen... Om man kritiserar skrikmetoder heter det "man ska inte döma hur andra gör", "alla gör det de tror är bäst för sitt barn" och så vidare. Men, nämn att man samsover, eller anammar AP, och shit pommes frites vad man får höra. Citaten ovan, och förmodligen hundratals enligt samma linje, är sånt jag fått höra regelbundet, av både släkt och vänner. Där är det liksom ok att säga precis vafan som helst...

Det här är en sån där gång då det verkligen känns som en kulturkrock. Visst, ta seden dit man kommer i all ära, men om "seden" i fråga känns så in i helvete fel, då behåller jag hellre min egen sed!

Tack och lov är det här något maken verkligen håller med om, och skäms inte för att säga att vi samsover, eller att vi aldrig lämnar Eddie att skrika.

Men, helt plötsligt stöter man på någon som ba "JAAA! VI GÖR/GJORDE LIKADANT!!!" Och så bondar man liksom över det. Så visst finns det hopp även här, fast jag tror att det kommer ta lång tid innan vinden vänder märkbart.

I övriga nyheter: Den infekterade tån tyckte att nagel kändes jävligt 2011. Blottad nagelbädd kändes å andra sidan nytt och fräscht. Bra där.

Hörni. Jag ser ju att ni är en del som läser, och jag vet att jag har några regelbundna läsare. Så, över till er.

Vad skulle ni vilja se mer av i bloggen 2012? Eller mindre (var snälla här!)? Något nytt, kanske?

Tänkte försöka skriva mer om föräldraskap i England, och skillnaderna mot Sverige- bra eller bajs?

Och när vi ändå håller på... Några frågor?

Snela, lämna en kommentar, annars blir jag så där jobbit osäker....

Snor återigen en lista av Familjen Toad.

Gjorde du något i år som du aldrig har gjort förut?
Mycket, eftersom allt med Eddie var nytt för oss.

Höll du några av dina nyårslöften?
Jag ger aldrig nyårslöften- då kan man inte bryta dem!

Fick någon du känner barn?
Japp, bland annat min finaste!

Dog någon som stod dig nära?
Min mammas och pappas bästa vän.

Vilka länder besökte du?
Sverige.

Är det något du saknade 2011 som du vill ha 2012?
En vikt jag trivs med. Sömn. Romantik!

Vilket datum kommer du alltid att minnas?
Alltså, Eddies födelsedag är väl en sån dag, men det gäller ju varje år. Dagen då makens systerdotter fyllde 1, eftersom vi inte trodde att vi skulle få se den dagen (hon föddes med svåra hjärnskador).

Vad är det bästa som hänt dig under året som gått?
Förutom Eddie (det känns som man måste säga barnet, liksom!) så mitt nya jobb, och den nalkande löneförhöjningen. Jag gör något jag trivs med, och får drägligt betalt för det!

Vilket var ditt största misstag?
Har väl låtit mitt humör styra ibland, men det har jag å andra sidan gjort i 27 år.

Vilket var ditt bästa inköp?
Ehm.... Snorsugen...?!

Vad spenderade du mest pengar på?
Kläder till Eddie.

Vad gjorde dig riktigt glad?
Eddies framsteg. Mina kollegor och vänner. Min familj.

Har du varit sjuk eller skadat dig?
Öroninflammationer, som vanligt, och så kom magsåret tillbaka och sa hej.

Vilka låtar eller artister kommer få dig att tänka på 2011?
Oj... Jag är inte så överdrivet förtjust i mainstream, så jag vet inte!

Mådde du bättre eller sämre under 2011 än vad du gjort tidigare år?
Upp och ner. Hormoner har varit lite all over the place, men å andra sidan har jag Eddie som gör mig lyckligast på jorden.

Finns det något du önskar att du lagt mer tid på?

Mig själv. Min vikt. Maken.

Finns det något du önskar att du lagt mindre tid på?
Facebook och Familjeliv!

Hur var din julafton?
Trevlig, men vemodig, då vi inte firar julafton här. Får mig att sakna Sverige.

Blev du kär?
Erm, han som spelar Matthew Crawley i Downton Abbey fick väl några okynniga tankar, haha!!! Blev väl lite småkär i Downton överhuvudtaget....

Vilket program har varit det bästa på tv?
Haha, se ovan!!! Downton Abbey såklart, Modern Family och Glee! Annars var det många serier som blev lite tråkiga!

Hatar du någon som du inte hatade förut?
Nej, fortfarande bara makens styvmor.

Vilken var den bästa boken du läst under året?
One Day. Förutsägbart kanske, men shit vad bra den var.

Vilken var din största musikaliska upptäckt?
Jag får erkänna: Glee. Credden ligger på noll, men älskart!

Vilken var årets bästa film?
The King's Speech. Gillade Black Swan också.

Vad gjorde du på din födelsedag?
Köpte århundradets finaste skor, och åt en gourmetburgare!

Vilka var de bästa människorna som du träffade?
De jag träffar varje dag. Min son, min man, mina vänner.

Hur skulle du beskriva din klädstil?
Fick äntligen börja ha lite finare grejer igen eftersom jag började jobba! Kallar mig själv quirky, gillar lite annorlunda grejer, gärna vintagestil...

Vad fick dig att må bra?
Eddie, maken, vänner etc etc etc.

Vilken kändis var du mest sugen på?
Colin Firth. I år, precis som de senaste 10 åren.

Vem saknade du?
Farfar, fortfarande. Rambo, eftersom vi fick omplacera honom.

Vilken var din bästa månad?
Vet ni, December var inte så tokig!

Finns det något som du skulle kunna ha gjort bättre?
Ja. Let's leave it at that.

Hur kommer nästa år att skilja sig från det här?
En tvåa på slutet istället för en etta? Förhoppningsvis kommer vi förstå mer och mer av vad Eddie vill säga, jag kommer att väga en herrans massa mindre. Och så fred i världen, förstås!

 

Gott Nytt År!