mammaiengland

Så, idag var vi alltså på kick-offen för Salfords nya strategi för amning och första kosten. Jag har ju inte gått min amningsrådgivarutbildning än, men blev inbjuden då de vet att jag skrev mitt ex-jobb om amning (med fokus på offentlig amning).

Eddie satt och gjorde reklam för ammade barn. Inte nog med att han hade sin Boob Man-tischa på sig, han ammade tammetusan sig igenom hela tillställningen! Högra tissen, vänstra tissen, upp för lite luft, och så högra igen, sen däckade han och jag fick gå runt och bära på honom!

Fick present också. När rådgivarna har varit på hembesök har de tidigare fått visa på sig själva när de demonstrerar, något båda rådgivare och rådtagare kunde känna sig obekväma med. Man anlitade därför ett gäng tanter att sticka tuttar! Fina, mjuka, runda tuttar, med vårtgård och vårta, som man kan ta med och visa på! Och vi fick varsin! Eller, jag fick två, de hade några extra och jag frågade snällt om jag kunde få en till min mamma också (hon har jobbat för amningshjälpen, och är numer min alldeles egna rådgivare!). Så här fina är dom:


Boobies!!!

Efter detta var det raka vägen till amningsgruppen. Så idag har bara handlat om tuttar!

Nu är middagen avklarad, kyckling-och nudelsallad (Eddie fick samma, bara innan dressingen). Vi har nästan helt gått över till babyled nu, han älskar det! Börjar bli jätteduktig på att mata sig själv, speciellt med smarta hjälpmedel...


Kan. Inte. Slänga. På. Golvet.

Nu har Pappa Rob bytt blöja och tagit på Eddies pyjamas (japp, han är en sån där modern man som enligt FL inte finns...), så nu ska mamma gå upp och amma och natta.

Ingen chans att blogga i helgen, har haft makens mamma, styvpappa och mormor här! Har knappt sett Eddie, som sig bör när farmor är på besök!

Imorgon har jag blivit bjuden till invigningen av Salfords nya strategi vad gäller barns kosthållning (de fick nys om att jag skrev mitt ex-jobb om amning), så jag och Eddie ska göra oss presentabla och gå på möte!

Nu har vi också köpt sittvagn och bilbarnstol. Vagn: Silver Cross Pop. Ville fortsätta med Silver Cross, de är ju såna otroliga kvalitetsvagnar. Lättkörd, och har ett litet fönster upptill, så jag kan se Eddie även om han är vänd framåt! Bilbarnstol: Maxi-Cosi Tobi. Inte för att den är typ top of the range, utan för att det var den enda som passade i makens bil!! Har någon en Astra? Isåfall är det ingen idé att ens kolla runt, gå och köp en Tobi bara!!

Eddie är lite skeptisk än så länge, har ju hamnat i baksätet helt plötsligt!!


"Vet inte om jag gillart..."

...när man spenderat närapå varje vaken stund med ungen de senaste sju månaderna, och han klart och tydligt säger "Dada".

Försöker med ett "Mama", men det resulterar i "Haahahehe..... Dada."

Jahaja. Försök få mjölk ur honom då!

Köpt ny bilbarnsstol och ny sulky nu. Firade i stil:

"Buuuuääää..... varför får inte mitt barn vara tjockt när ammade barn få vara tjocka??!! Buuuuääää.... Får BVC säga så, för då känner vi ersättningsmammor ju oss skyyyyyyyyyyyldiga... Buuuuääää"


Jo, och all forskning som visar på länken mellan ersättning och övervikt är ju bara påhittade ("Ja, för min unge drack 8 liter ersättning om dagen och hon är JÄTTEFIN i sin stringbikini nu")...

INGEN, var sig BVC, barnläkare eller privatpersoner, ska behöva hymla med fördelarna med amning. Kunde man GENUINT inte amma, då vet man det och vet att ersättning var viktigt för ens bebis. Ville man inte amma, eller tyckte det var för jobbigt, ja då får man väl stå för det. Inte ska vi andra behöva hålla käft för det.

Jorrå serru, jag var modig nog!

Gick in på Urban Outfitters, och killen som stod i dörren började gulla med Eddie.
"Åh, hur gammal är hon?"

"Han är 6 månader".

"Oj, är det en kille? Jag bara antog att det var en tjej när jag såg mössan."

"Yeah, we've decided to raise him gay"

"HAHAHAHAHA!!! Ja, det var ju fel av mig, man ska väl inte bara anta så där"

Succé!!

Berättade för maken om planen, och han tyckte det var askul, så nu kör vi på det här!!

Förutom denna succé så var hela trippen lyckad. Hittade massa fint till Eddie nu inför våren:


Ja, eller badbyxorna är till babysimmet, Eddie var den enda som bara hade badblöja!

Fick även beröm för att jag ammade! Ibland känns livet ganska glatt!

Blir inspirerad av Ketchupmammans förjävla bra inlägg, och som vanligt av Lady Dahmers klokheter. Det här blir väl aldrig lika bra, men jag vill skriva av mig om det här.

Tog Eddie till jobbet igår för att lämna lite grejer maken hade gjort åt dem. Eddie har nog aldrig varit klädd mer som en pojke (se föregående inlägg för bild), men hade ju Hello Kittymössan, då det är hans mössa, och det var kallt.

Hann fan inte mer än in, så kom en av sekreterarna fram och skulle gulla, och kläcker ur sig "Åh stackare, missfärgade mamma din mössa i tvätten?". Va? "Nej, vi tycker den är fin" svarade jag. "Mmm, missfärgad i tvätten, det måste ju vara så" säger hon.

Så på en vecka har vi fått höra:
* Han kommer att bli förvirrad
*Det är ok, så länge han inte har den för ofta
*Den måste blivit missfärgad i tvätten, det är den ENDA förklaringen

Jag vet att England är annorlunda än Sverige vad gäller könsroller, men nu börjar jag bli less, så nu ryter jag ifrån;

Det här är en mössa. Det fanns två anledningar till att jag köpte den:
1. Det var den enda stickade bomullsmössan i affären (pojkar fryser ju inte!).
2. Jag vill ha något att balansera allt "grabbigt" Eddie har fått av andra. Den funkar superbra med blått!

Det är inget politiskt ställningstagande as such, det är en mössa.

Jag vill ge min son 100 möjligheter istället för två. Jag har blivit anklagad för att klä honom som en tjej. Det gör jag inte. Jag klär honom heller inte som en pojke. Jag klär honom som ett barn, en bebis. Han har rosa. Han har också lila, orange, bruna, gröna, vita, röda och svarta kläder. Han har till och med några blåa kläder. Alla kläder Eddie har på sig kommer eventuella framtida barn också ha, flicka eller pojke. Glada färger och lekvänligt, är mitt motto. Köper någon något typiskt "grabbigt" så kombinerar jag det med något som anses mer "flickigt" för att balansera. Han har bollar och bilar att leka med. Han har också en docka. När han växer upp kommer jag att låta honom vara den han vill vara. Inte den samhället tycker att han SKA vara. Jag tvingar ingen att hålla med mig, men om någon skulle tycka att det var ok att mobba honom för detta, så måste de ta sig förbi mig först.

Och sen så känner jag så här; Varför tycker folk att det är ok att kommentera på vad man klär sina barn i?! Skulle du gå fram till en manlig kollega i rosa skjorta och fråga om hans fru har missfärgat den i tvätten (för det är ju bara fruar som tvättar)? Skulle du tala om för en kvinnlig kollega i byxor att hon ju har ett killplagg på sig, är hon förvirrad? Nej? Men varför då göra det med mitt barn? Vilken rätt har du att ifrågasätta mina val som förälder?!

Så nu har jag en plan. Nästa gång någon kommenterar mössan tänker jag svara: "Yes, we have decided to raise him gay", och sedan gå därifrån.

Varit på babysim. Blev sjukt trött.


Kan man bli mer skandinavisk?!

Gick bättre än väntat. Fick lite konstiga blickar då vi inte kunde hälften av sångerna. Antar att det är nackdelen med att inte bryta nämnvärt, folk missar att man inte är britt, och så får man stå där och se dum ut...

Det har gått knackigt med maten de senaste dagarna, tänderna spökar. Däremot tycker Eddie jättemycket om andras mat...


Ska. Ha. Mammas. Smoothie.

Försöker lura honom, lägger hans mat på min tallrik. Funkar sådär...

Man vet att man är småbarnsförälder när 07.15 känns som sovmorgon...


Alla som har sovit klart räcker upp en hand...

Sedan dagen då Eddie kom hem från BB har vi varit stenhårda med en sak: läggdags. Inte tid och så, men rutinen. Vi byter blöja, tar på pyjamas, och gör kväll. Tills ikväll.

Vi har haft en förjävlig helg. Dumma tänder som spökar... Jag kom hem vid midnatt, i säng vid ett på lördag morgon. Eddie vaknade vid fyra och fick komma in i sovrummet. Sex vaknade han och tyckte att det var morgon. Tyvärr inte på sitt vanliga solskensvis, utan med gråt och gnäll, och illröda kinder. Vi tog en innedag, fylld av mer gråt, gnäll och illröda kinder... Vid 18-tiden körde vi bad, följt av massage och mys. Tyvärr blir han jättesnorig när tänderna spökar, så kunde inte slappna av och äta ordentligt, utan släppte bröstet och var alldeles andfådd. Grät sig till sömns vid 20... Vaknade 23.30, och hela helvetet bröt loss. Kunde inte andas ordentligt, så kunde inte äta, trots att han var tokhungrig vid det här laget. Koksaltdroppar och snorsug resulterade bara i hysteri (hos både Eddie och mamma, som inte klarar av när han är så där ledsen). Tog väl någon timme att lugna och få honom att äta när näsan klarnade. 3.30- samma sak igen. Rob gick sen ner och la sig, Eddie stannade hos mig. 5 vaknade han, och ville INTE somna om.

Jag borde ha fötts in i en katolsk familj. Skuldkänslorna är alltid på topp. Imorse var verkligen inget undantag. Jag pallade helt enkelt inte, så tog ner honom till Rob så jag kunde få sova. Är fortfarande helt slut, men på ett mer mänskligt sätt.

Eddie har sovit dåligt under dagen, kommer inte till ro, bara dreglar, tuggar på allt och gnäller... Vanligtvis somnar han i sjalen när vi handlar, men idag hade vi en premiär...


Mammas lilla älskling har blivit stor...

Så, han fick middag vid fem, och sen låg han och kröp (baklänges...) medans vi åt vårt. Tänkte helt egoistiskt att jag skulle göra kväll lite senare, så han förhoppningsvis sover lite längre imorrn. Eddie hade dock andra planer...

Ammade honom i soffan medan näsan var klar. Eddie däckade, fullt påklädd. Och vet ni vad? Vi la honom så. Tack och lov hade han sin sparkdräkt på sig, och en ren blöja. Imorgon kopplar vi tillbaka Bra Föräldrar-läget.

Burleskshowen gick så jävla bra, förresten. Otroligt skönt att vara tillbaka. Var mer nervös än någonsin, men fick en enorm respons från publiken, och ingen verkade lägga märke till sträckmärken eller extra skinn på magen. Tror jag var smart och körde mina två "största" rutiner, istället för att försöka mig på något nytt. Nu när jag är tillbaks får jag väl försöka hitta lite inspiration och börja jobba på något nytt. Lägger upp en bild eller två när jag får dem (och om de är smickrande....)

Sitter här medans Eddie tuppar, och funderar litegrann...

Jag vet att Sajten-Som-Inte-Bör-Nämnas inte representerar det svenska folket (åtminstone hoppas jag inte att den gör det!), men pojkar-och-rosa-diskussionen har ändå satt kugghjulen i rörelse...

Könsroller är stora i England. Pojkar har blått, leker med bilar och busar runt, och flickor har rosa, leker med dockor och pysslar. Så "har det alltid varit". Nog har jag oroat mig över hur Eddie framstår hos folk vi träffar, då jag vägrar anpassa mig efter detta. MEN...

Förutom ett par kommentarer om Hello Kitty-mössan har vi enbart fått positiva kommentarer om hur Eddie är klädd. Var vi än går är det någon som säger att de blir så glada av att se honom och hans härliga färgglada kläder. Ett par kompisar med pojkar i samma ålder har gått och köpt likadana, eller liknande grejer (House of Fraser har en liten Polar o. Pyret!!!!!!!). Detta är ett litet urval av de kläder Eddie har...













Jag tycker inte att det är på något vis extremt. Fina, praktiska och färgglada kläder. Vissa ÄR ju tillochmed typiskt "pojkiga"...

Kanske är det dock just för att han är så ovanlig här som vi får en så positiv respons. Just att det är så "unheard of". Eddie är väl lite av en novelty... Men vet ni vad, om det får någon annan att upptäcka en värld bortom blått och rosa, då är jag tamigtusan nöjd med det!

I Sverige är det väl lite mer vanligt. Kanske är det därför det ses som ett "hot" av de som vill upprätthålla nån löjlig Status Quo. Kanske borde de flytta till England, då blir de nog nöjda...

Sen borde jag ju inte ens sitta här och filosofera... Borde istället packa och göra klart inför ikväll. Klockan 21 ikväll återvänder jag nämligen till burleskscenen... Nervös? Ja för fan! Nu är ju burleskvärlden underbart accepterande, men nog fan bävar jag lite inför att visa upp stretchmarksen... Förhoppningsvis blir folk så distraherade av mina magnifika amningstuttar att de inte ens ser dem! :D

Aaaaaah, det här med att bo i radhus!!! Granntjejerna bråkar just nu så att Eddie har vaknat! Wish me luck!

Jag borde ha gett ett nyårslöfte. Att sluta göra saker jag VET får mig att må dåligt. Sluta läsa The Daily Mail. Sluta klicka på diskussioner på Familjeliv som jag vet hur de kommer att låta. Det här är den senaste kommentaren, ang. det nu ökända fallet med pojken som blev huggen med en matkniv i skolan.

"Han blir mindre pojkig, inte mindre pojke.Längre upp i åldern skulle jag kalla honom mindre maskulin.

Och jag tycker mamman i fallet borde lära sig att sätta gränser istället för att kräva att alla andra ska ändra åsikt i en sån här fråga. Hon kastade sin son till vargarna när hon inte satte stopp."

Samma mamma sitter och skryter om hur hennes söner minsann tycker att rosa är för tjejer, och att hon uppmuntrar det. Usch för dig, din jävla människa! Klart hennes son inte skulle våga kläcka ur sig att han gillar rosa/balett/dockor/nagellack/whatever! Enligt den här kvinnan ska man som förälder förtrycka ens barns känslor och vilja. Spyr på såna här människor. Fan, Eddie är bara 6 månader, men visar redan klart tycke för en docka han fick i present. Ska jag neka honom denna?! Usch! *kräks* Bilder som den här skulle väl få hennes huvud att explodera...


Batman. Och en docka. Kan. Inte. Hantera.

Jag är ingen perfekt mamma, tvärtom är jag den första att ifråasätta mig själv mer eller mindre konstant. Men en sak kan jag lova. Eddie kommer att få vara precis vem han vill vara. Vill han ha en rosa gymnastikdräkt och dansa balett, nog fan ska han få göra det. Vill han hellre spela för Man United (råkar vara vårt lokala lag...), ja då får han väl göra det då (Fast pappa får köra till träningar, kommer ihåg nog från när vi åkte runt med brorsan för att veta att jag INTE passar som en Soccer Mum)!

Älskade baklängeskrypande unge. Jag kommer att göra jättemycket fel under din uppväxt, men ett av dessa fel kommer INTE att vara att jag har hämmat den du vill vara.

Som en parentes vill jag även ta tillfället i akt och ifrågasätta era tummhållartekniker... Det där jobbet jag hoppades på blev indraget. Skit också.

Man vet att man är menade för varandra när man gått och köpt samma chokladask åt varann...

Också ikväll: Ett möjligt ljus i jobbmörkret. Håll tummarna!

Somliga har varit på restaurant...



Käkade lite bara...



Personalen visste bättre än att kommentera Hello Kitty-mössan, men någon frågade varför han hade pyjamas! Meh. Helt vanlig sparkdräkt ju!

Annorlunda Alla Hjärtans-firande, men kunde ju inte önska mig bättre! ♥

Alltså, det här med att krypa. Skitjobbigt.


Fastnar hela tiden.

Försöker förklara vitsen med att krypa framåt, men han vill inte lyssna.

Eddie har en ny mössa.



Kan tänka mig att den inte skulle väcka så stor uppmärksamhet i Sverige, men här ramlar reaktionerna in! Någon kommenterade att han "kommer att bli förvirrad". Över vad??? Det enda jag kan tänka mig att han blir förvirrad över är att inte alla katter har en rosett i pannan... Dessutom är det en stl 6-12 mån, vet inte hur mycket de börjat fundera på könsroller då...

Det lustiga är att jag inte ens är särskilt förtjust i rosa. Däremot är de flesta av Eddies ytterkläder mörka, så jag ville ha en slags "motpol" till det. Sen visade det sig också att det bara var denna som var stickad, alla andra var tunna bomullsmössor. Fryser inte grabbiga pojkar om öronen?!

Två tjejer i min egen ålder var inne på H&M samtidigt. Den ena stod och tittade på en färgglad kofta, då den andra sa, högt och tydligt: "Men skärp dig för fan, det där är ju tjejavdelningen, du har ju en kille, vad gör du där?!" Den stackars tjejen lämnade koftan och gick och tittade på jeans istället, men verkade inte helt glad över det. Själv stod jag där med Eddie i sjalen, och handlade mössan ovan, två par Hello Kitty-strumpor, en lila body och en grön kofta. Inte ramlade snoppen av för det. Sen åkte vi och handlade paljetter, och han överlevde det också!

Gjorde ett gäng köttbullar igår, och gjorde då naturligtvis några Eddievänliga bullar också (utan salt, peppar eller lök, pyttelite smet, och stekta på låg värme, så inte brända på något vis). Igår var han för trött för att äta alls, men idag- wow! På eftermiddagen åt han 2 bitar päron (jag höll i dem den här gången!) och en majskrok (ba, hur gott som helst!), och nu till middag åt han 2 små Eddieköttbullar, mosade men inte pureé, och potatismos (gjort med bröstmjölk), samt lekte med/gnagde på ett par små buketter broccoli!


Päron. Killar dödsskönt i kistan.

Fick idag bevis på att det var en ren slump att han sa Dad i söndags. Antingen det, eller så har han en försmak för 80-talsrock. Idag sa han nämligen Duran Duran.

Succé!


Gillar broccoli.


Mummigt!

Här i England förespråkar man nu Baby led Weaning. Alltså, man börjar ge bitar med mat direkt vid 6 månader. Jag vet inte vad man säger i Sverige, men tittar man på Familjeliv (Källan Till All Kunskap) verkar det vara puréer som gäller fortfarande.

Jag tycker det här är skitsvårt. Å ena sidan förstår jag vitsen med att låta bebisen kontrollera vad de stoppar i munnen, och att låta dem prova olika konsistenser. Å andra sidan är jag jätterädd att han ska sätta i halsen. Och sen är det ju det här med röran... Baby led Weaning innebär mer mat på golv och bebis än i munnen... Ska vi behöva ha hundarna ute tre-fyra gånger om dagen? Och hur ska det gå med Robs OCD???

Just nu kör vi med en kombination. Han får puré, men ibland med lite bitar i. Han får en sked, men jag har också en. Han får ett par bitar mat att pilla med (ost, pasta), men jag har en skål mat.

Blev rekommenderad igår att ge honom en ganska stor bit banan som han kunde få leka med och äta/suga på. Testade imorse... 1. Han vägrade hålla biten själv, slog lite på den, men den var för hal. Däremot ville han äta på den så fort jag höll i den. Tänkte att det måste ju var ok, han kontrollerar ju fortfarande hur mycket och när han äter. Jaja... 2. Det finns ju en anledning till att jag kallar Eddie för min Suicide Bunny (referens här). Han är alltid snabb med att lägga filtar och kuddar över huvudet, därav smeknamnet. Maten var inte annorlunda. När han till sist bestämde sig för att ta bananen själv, stoppade han prompt HELA BITEN i munnen. Häpp! "Om de får kontrollera själva vad de stoppar i munnen sätter de inte i halsen". Jo tjena. Den som kom på den teorin har uppenbarligen aldrig träffat Eddie... Samma person som rekommenderade bananen sa även att jag kan ge honom ett helt päron att suga/gnaga på. Ser det nu, kommer in på akuten med en 6-månaders som har tryckt in ett helt päron i munnen....

Tror inte att det var riktigt det här de menade...

Enligt min statistik är ni ju iallafall några som läser bloggen... Kan ni inte ge er synpunkt på Baby led Weaning? Hur gör ni/skulle ni göra? Någon?

Imorgon är Eddie 6 månader gammal. Helt obergripligt. Är det verkligen ett halvår sen, den där dramatiska lördagen i Augusti?! Är det verkligen samma kille, som nu ligger och rullar på sin matta och försöker krypa?!


30 minuter gammal- blir fortfarande gråtfärdig när jag ser den här bilden, lilla skruttet, blåslagen och trött...


Är det samma unge?!

Apropå slutet på det förra inlägget: Hittade en halv påse choklad i handväskan från igår kväll.

Överaskningsgodis är till och med godare än vanligt godis.

Tyvärr räcker det inte längre än vanligt godis. Åt lite av Robs godis också.

Ett par bloggfria dagar, har inte hunnit med mig!

Efter självmordsförsöket tuppluren nedan, åkte vi på babymassage, följt av mammalunch. Varje Torsdag träffas vi, 6 av mammorna från föräldragruppen. Vi käkar hamburgare, brownies och skvallrar, hur mysigt som helst!

Igår tog vi det lugnt under dagen, sen kom min jobbarkompis förbi med sin son som är tre, fick ett garage till Eddie som han hade "växt ur".


Kul med storkillebesök!

På kvällen hade Eddie barnvakt för första gången. Vi hade biljetter till Russell Howard (min absoluta favoritkomiker), så Eddie var hos Sheryl, som ska ha honom på dagis i Maj. Gick långt över förväntan, förutom att token var vaken när vi kom och hämtade honom klockan 23!!

Idag var vi hos en av mina burleskkompisar, som gör Reikibehandlingar. Jag har fått en Hopi Ear Candle-behandling, i hopp om att det kommer att förbättra mina öron och luftvägar så jag slipper alla dessa öroninflammationer! I vilket fall som helst var det otroligt avslappnande att lämna Eddie med papporna nere och bara få bli ompysslad i en timme. De har dessutom samma idéer om barnuppfostran som oss, så det var skönt att få lite tips. Kul även att vi båda försöker klä våra barn mer genusmedvetet, men idag hade både Eddie och Oliver blått (Eddie har sin enda blå body, och Oliver var likadan)!

Min kompis som precis förlorade sin pappa kom dit strax innan vi åkte, eftersom deras värmepanna gått sönder och de ville låna duschen. Det var skönt att få ge henne en stor kram, och vi har stämt träff på fredag.

I eftermiddag är Star Wars Episode IV på tv, så Rob ska utbilda Eddie så jag kan ta en tupplur, känner mig fortfarande lite hängig, har fått Eddies förkylning... Ännu jobbigare är det dock att jag inte har något godis hemma...

Vad gör man?



A) Vänder på ungen och framkallar ett vredesutbrott utan dess like?

B) Sitter bredvid på soffan och får absolut ingenting gjort?

eller

C) Fortsätter pyssla runt, endast avbrutet genom att panikartat rusa in var tredje minut för att kolla om han andas?

Idag blev det C.

Skypekonversation med mamma:

Jag: "Är helt sjukt trött, vi var uppe kvart i fem och har inte sovit sen dess. Är så trött att jag inte vet vad jag heter."

Mamma: "Åååh vad jobbigt. Tror du att det är för att du ska ha mens som du är så trött?"

Jag: "Ja, eller på grund av att vi var uppe kvart i fem..."

Vi hade en liknande konversation när jag var gravid. De kom hit på besök, och vi åkte på utflykter (som alla innebar långpromenader) tre dagar i rad (det här var veckan efter jag fått konstaterat att jag hade ett magsår). Sista kvällen höll jag på att somna på restaurangen.

Mamma: "Jag tycker du ska gå och kolla blodvärdet. Jag tror att du har järnbrist, du är ju så trött."

*Älsk*

Är ganska säker på att Eddie sa "Sacré Bleu" förut. Jättekonstigt.

Ingen av oss pratar ju franska.

*Älsk*


Nattmys