Tips på platta paket?

Hej hörni!
 
jag vill ha era bästa julklappstips till en tvåochetthalvtåring! Något som lätt kan packas ned i resväskan och tas med tillbaka hem till England. So far har vi sagt Duplo och dvdfilmer, kan ni komma på något mer packvänligt? Han har fått en trunki av oss, så har plats! :)

En guide så här i juletider

Det här med pojk- och flickleksaker har ju blivit en het potatis igen, tack vare lilla Sverige!
Det skrivs ganska mycket i engelsk press om det också. De mer liberala medierna fattar ju vad bra det är, och har hyllat Toys'r'Us och BR. De konservativa medierna å andra sidan... Jisses... Det här är alltså The end of the world as we know it. "Ska inte kvinnor få vara kvinnor och män vara bättre längre?! Va?! VA?!". Min personliga favorit: "No boy has ever dreamed of being a princess". Artikelförfattaren (en man, surprise surprise) har uppenbarligen aldrig varit på Eddies förskola. Möts ofta av 4-5 pojkar i prinsessklänning och/eller ballerinakjolar. Lika ofta som de är iklädda Spidermandräkt, eller apdräkt! Men nej, det måste vara de marxistnazifeministiska förskollärarna- DET ÄR DET ENDA MÖJLIGA ALTERNATIVET!!!

Om ni känner er lite osäkra på vilka leksaker som gäller för pojkar/flickor bifogar jag en praktisk guide att klippa ut och lägga i plånboken:


Hur det hela började

OBS! Delar av denna historia mer att framställa mig i ett mindre smickrande ljus. Det hände dock så här, och jag tänker vara ärlig.
 
hur träffades vi egentligen, jag och 40-åringen? Hur hamnade jag här? Tja, jag har väl aldrig trott allt för mycket på "ödet" och sånt där, men ibland undrar jag ändå...
 
mina missar gick ett internationellt program på gymnasiet, och hade varit i Manchester på praktik. I Mars 2003 skulle de tillbaka och hälsa på, och frågade om jag ville följa med. Vi skulle bo hos kompisarna de bott hos förra gången, två gay-killar, en tjej, och så nån straight kille som också bodde där och som en av mina kompisar hade strulat lite med. Hon skulle visst bo i hanS rum också.
 
jag km med ett senare plan än de andra, och blev hämtad på flygplatsen av mina kompisar, som fått skjuts av den där straighta killen. Jag satt i baksätet, och kommenterade "har han inte en ganska stor näsa?"
 
vi delade upp oss i två gäng den kvällen, och strålade sedan samman vid hemdags. Han stod marbetarna om min kompis, och jag kommer ihåg att jag kände mig jättesvartsjuk, och fattade inte alls varför.
 
Dagarna gick, och blickarna stals. Blev längre. Mer meningsfulla. En kväll gick han och la sig tidigt. Han pussade alla på kinden, men när han kom till mig blev det en längre puss, på munnen. Förvirringen var total, vad hände egentligen här.
 
Så kom sista kvällen. Vissa hade redan gått ut, bland annat tjejen han delat rum med (stämningen mellan oss hade varit konstig hela veckan). Jag och en till kompis väntade på honom, eftersom han jobbade. Så fort han kom hem kysstes vi, det var liksom så självklart.... 
 
Veckorna som följde hemma i Sverige minns jag knappt, jag hade näsan i mobilen mest hela tiden. Han ringde tre-fyra dagar efter att vi kom hem, och sen pratade vi varje dag, antingen via SMS eller på telefon. Jag måste ha gjort av med hundratals kronor på kontantkort... Efter ett par veckor hade vi "The Talk". Bestämde att nu kör vi på det här, så får det bära eller brista. Relationen till min kompis var obefintlig.
 
Så kom Juni och studenten. Han kom och hälsade på. Mamma och pappa var inte helt välkomnande (en skulle kunna säga nästan fientliga, men så här i efterhand förstår jag ju dem- dottern åker till Manchester en vecka och kommer hrm och ska flytta ihop med en 30-årig engelsman de aldrig träffat...). De värmde upp över veckan som gick, och sista kvällen satte han sig ner med dem och lät dem fråga allt de kunde tänka sig, och pratade igenom hur han kände för mig och försäkrade dem om att han var en reko kille! Den som träffat min man och vet hur mycket känslor han visar vanligtvis fattar hur stort det här var....
 
Två veckor efter studenten, den 3 eller 4 Juli, tog jag körkort. Den 13 satt jag på planet, och här sitter jag nu, 9 1/2 år senare, med samma engelsman, i samma hus, med världens finaste unge och hund, och jag är tamejtusan likna kär än! Kompisen har jag försonatnedled, även om vår relation aldrig kommer bli densamma igen. Jag såg mig aldrig som en person som skulle "sno" en kompis ragg/kille, men det här var inget vanlig pirr i magen. Det här var mer som ett knytnävsslag i ansiktet. Det gick liksom inte att ignorera.....
 
2004.
 
 

Men hur dålig är jag?!

Så himla dålig på att blogga! Vill ju verkligen hålla igång bloggen, men när tusan ska jag hitta tid?!?!?!
 
Den här veckan är extra hektisk- min gubbe man fyller 40 på fredag! Fatta 4-0!!! Det är fasen vuxen på riktigt!
 
En av grejerna som är så bra med en äldre man, är att jag aldrig riktigt får det där åldersnojjorna. Så fort jag bekymrar mig över att bli gammal vuxen så kan jag helt enkelt komma ihåg att han är massa äldre än mig! ;) (Jag är 28, by the way). Också: Behöver ej oroa mig för att han ska hitta någon yngre, pga ÄR någon yngre.
 
Har tagit ledigt på fredag eftermiddag så jag kan handla buffémat och baka en väldan ambitiös tårta (bild kommer). Sen åker vi och äter middag, och sen blir det öppet hus på söndag med vänner, barn, hundar och annat löst folk!
 
Åh, i övriga nyheter: Eddie sa "I love you" för första gången i lördags.
 
 
 
Till min kompis Deborah. Nåväl, jag kan tänka mig värre personer han kunde ha sagt det till....

Alltså, kan vi sluta fatshamea nu?!

Jag har börjat skriva ett par inlägg om Katrins fatshaming nu, men jag är så arg och ledsen att det liksom inte kommer någon vart.

Allt jag säger istället är: Håll er undan. Vill ni körs LCHF- gör det, men köp inte hennes bok eller produkter. De allra flesta som någonsin haft ett viktproblem vet att skam och förolämpningar har den motsatta effekten. Låt ingen kränka er till viktnedgång. Vill du gå ner i vikt, gör det! Hitta rätt stöd, för det hjälper. Någon som kallar dig tjockis eller "best"? Not so much.


Så himla mycket nu!

Sjukt mycket på G igen. Halloween är överstökat, och sedan i eftermiddags är jag en registrerad zumbainstruktör!

Ska försöka hinna med ett långt inlägg i helgen. *lovar*
Gissar att ni derbyt lite så här medan ni väntar! ;)


Saker ungen säger

Alltså, snacket som kommer nu?! Senaste veckorna har vi haft ett stort språksprång, och nu börjar en verkligen fatta vad ungen säger! Några favoriter (vissa som visar på framtida Nobelprismaterial, vissa bara sjukt roliga):

"Mormon o Vafan"
(mormor och morfar)

"Oh no not me"

"Not want to!"

"Noooooooooooo....Um, Yeah"

"I don't like it"
(Hej tvååring. Den sista var för övrigt följd av att han glufsade i sig pappas- identiska- middag istället)

"Gonna do it"
(när vi bad honom att inte ge sin mat till hunden. Han gjorde det också)

"Can't do it"

"Can't do it today"

"Can't do it without dancing"
(Alla dessa var samma konversation, om en byxa som skulle av. Han var inte impad att Vafan hade bytt dansshowen mot nyheterna)

"Are you sleepy yet?"
(Efter att ha lagt tre kuddar på hunden.)

"Mjölk", "gurka", "kex" "godis"- för vissa ord är helt enkelt lättare på svenska!

"Thankooooooo"

"No thankoooooo"

"Yes peeeeeeaase!"
(Artig unge!)

"Zumbaaaaaaaaa"
(Så fort jag tar på träningskläder)

"Wanna go bed"

"Wanna go sleep"

"Want pyjamas"
(För ett barn som inte gillar att sova så är han väldigt fäst vid sömnrelaterade grejer)

"Careful Bob. Careful Deborah"
(Bob och Deborah är hans Duplo-figurer. Han döpte dem själva. Deborah är min kompis. Vi har ingen aning var Bob kom från.)


Hur jobbigt det än är med känslostormarna så är det ju samtidigt så himla häftigt vilken liten person han håller på att bli! Kan lyssna på honom snacka och sjunga (och kan han sjunga?!?!) i timmar!!!


Och så finns det dem som säger att barn är dåliga på att dela med sig...

Det är så fint att se vad bra Eddie är på att dela med sig.

Halväten mat


Småsten


Magsjuka


:S


Ett tungviktsinlägg

Nu sa jag ju att detta aldrig kommer bli en viktblogg, och det kommer det inte heller, men jag vill reflektera lite kring det här ned vikt...

Jag börjar närma mig -15 kilo nu. Hur känns det? Jodå. Mina knän mår definitivt bättre, jag orkar mer, hyn är klar och min ibs har knappt gjort sig hörd den senaste månaden eller så. Och jo, nog fan SER jag bättre ut också, även om det är långt ner på listan av anledningar, åtminstone för MIG. Alla andra däremot... Jag har kollegor som ger dagliga uppdateringar om hur jag ser ut. Say what, liksom?! När blev det ok?! Att få en kommentar när jag träffar någon jag inte sett på ett tag (so ikväll på zumban, en kund som inte varit där på ett tag kände helt genuint inte igen mig) är väl en sak, men de konstanta kommentarerna, 'recensionerna' nästan, fan, de gör mig bara stressad.

Jag har valt att gå en väldigt strikt väg. Varför? Jag har en ganska fuckad relation till mat. Nojor, matfobier, mat som tröst, trygghet, kärlek och så vidare i all oändlighet. Jag har inte den där spärren, som gör att jag kan äta EN chokladbit. Nej, börjar jag slutar jag inte förrän hela asken är tom. Inte några körsbär, utan ett halvt kilo. Istället för en skiva rostat bröd med paté- minst fyra, plus två cupcakes och en näve kex med ost.
Så för mig är superstrikt den enda vägen just nu. Håller mig runt 800 kalorier vardagar, och kan unna mig lite mer någon kväll till helgen- indiskt, eller en pizza. Annars skulle jag inte ha pallat mer än en vecka. Jag zumbar tre gånger i veckan, och dansar en gång. Det är inte för alla, men just nu är det för mig.
Jag önskar att vikt inte var en så stor (no pun intended...) grej. Att en kan gå upp, ner eller inte alls, utan att det är nyheter, utan att folk brydde sig så jävla mycket.

Mest av allt önskar jag att JAG inte brydde mig, artist inte kände den där glimten av glädje varje gång någon ny nämner hur jag ser ut...


Choreography Masterclass...

Försöker lära mig koreografin till en ny zumbarutin. Eddie "hjälper till" genom att komma på sin egen koreografi...
 
 
 
Tror dock hans moves är för avancerade! ;)

Jag har världens finaste vänner.

Alltså, ALLA mina vänner är så jävla bra, men den här veckan har två sållat sig från massan.
 
1. Beklagar mig till min härliga granne (Långtidsammar? Check. Sjalar? Check. AP? Check. Har samma böcker och samma DVD-filmer? Check) att Eddie fick världens utbrott pga har ingen zebra. Går för att hämta nyckeln igår kväll (matar deras katt den här veckan), och hon ba "alla små barn ska ha en egen zebra". Hon har alltså sytt världens finaste zebra till Eddie (ja just ja, ska kanske nämna att hon är världens bästa sömmerska!)! Med ränder, och massa sidenremmar till man och svans. Nu har Eddie naturligtvis med den i sängen, men bild kommer imorrn.
 
2. Kör hem från zumban, helt svettindränkt. Får mens i bilen. Kommer hem- ingen dusch (elektrisk dusch, elfel, och elektrikern kom fredag. Detta var torsdag). Ringer min bästa S (som är vice rektor på Eddies förskola). Frågar om jag får komma och duscha. Behöver inte ens förklara varför. kommer dit, och badrummet är uppvärmt och ren handduk framlagd (tog dock med egen). Bästa. Duschen. Nånsin.
 
Så ja, nog fan tror jag att jag har världens bästa vänner!

Men SMÄRTAN nu då?!

Igår deltog jag i ett Zumbathon- ett tre timmars nonstop Zumbapass för den här organisationen (Skulle man vilja göra en donation går det bra att göra via länken- lämna gärna ett meddelande med "Wiggle for Women- Anna Collins"!)
 
Så här såg jag ut innan:
 
(Det här kommer aldrig att bli nån viktblogg, men -10kg! :)
 

...Precis när vi började...
 
Tjejerna från vår klass som deltog. Sammanlagt var vi över 150 stycken!
 

...Ja, och så efter då...
 
3 timmar och 3300 kcal senare...
 

Och idag? Jag hade förväntat mig att benen skulle värka, men förutom knän och höfter har de inte varit alltför onda. Axlerna däremot!!! Jeezy creezy! Kan. Inte. Lyfta. Koppen.
Värt all smärta i världen dock att veta vad pengarna går till.
 

Alltså, ÄLSKET på den här kvinnan.

Jag skulle vilja se den som vågade säga åt henne att sluta amma...
 
 

Projekt: Sova själv, del 2.

Nu har onga fått en egen säng.
Han var med när vi köpte den, och fick hjälpa pappa att sätta ihop den. Nu är vi inne på natt 2. Inatt gick över förväntan. Han vaknade till vid 4, men somnade snabbt om med lite god och kram från pappa. Sen vaknade han kvart i sex för dagen... Det hade förmodligen mer att göra med övertrötthet (somnade halv nio pga tittade på Skönheten och Odjuret...) än något annat. 
Ikväll somnade han på tjugo minuter, så tummarna hålls hårt! Pappa satt med honom tills han somnade. Vi försöker med att sitta bredvid sängen istället för att ligga bredvid honom, och hittills har han varit ok med det. Skulle han bli ledsen skulle vi naturligtvis ligga hos honom, allt annat skulle liksom strida mot våra principer.
 
Jag hade lika gärna kunnat vänta tills vi faktiskt säljer huset och flyttar, men maken ville försöka, och det respekterar jag. Tror det var sista droppen när jag hänvisade till Eddies rum som "mitt" till en kompis... Ooops.... 
 
Vi får se hur det går den här gången. Funkar det- hurra! Om inte- ja, då går vi tillbaka till att samsova ett tag till.
 
En rent generell, och egentligen orelaterad fråga: Hur känner ni i största allmänhet runt klistermärken som belöning? Alltså, typ med kissa på pottan och sånt  därnt

Nu drar vi på semester!

Jag och den korta killen drar till Sverige i en och en halv vecka nu! Tjoho! Vi är i Stockholm till på tisdag eller onsdag, och sen till mammas och pappas stuga utanför Hudiksvall! Vi hoppas att semestern betyder slutet på dagsvilan, och jag hyser ett litet ambitiöst hopp om att den blir början på slutet av blöjor också...Vi får se! Främst vill vi bada och slappa!

Hinner jag blir det ett par uppdateringar, annars hörs vi när jag är tillbaka!

Tidsbristen

Jag har världens vecka på jobbet, dansshow i helgen, och värmebölja, så det blir ingen ordentlig uppdatering förrän på söndag eller måndag.
 
 
 
 

Ja, här sitter jag och borde göra mig iordning för dansen...

..Så istället fyller jag i en sån härn enkät....
 
Vad har du på dig?
 Svarta preggeloeggings (numera pyjamasbyxor), svart linne, vit sport-bh, svart kofta, fluffiga sockor.
Hur mår du?
 Jag har mensvärk, och lite ont i halsen, men annars ovanligt bra!
Vad önskar du just nu? 
Att dagens tatuering blir så bra som jag hoppas. Att dansshowen går bra nästa helg, och att vi får bra väder i Sverige!
Vad har du ätit idag? En kopp te, en kopp kaffe, och en SlimFastshake (kör lite crash diet innan showen...)
Vad ska du göra ikväll?
 Förmodligen sitta och titta på nya tatueringen!
Vad ska du göra imorrn? 
Handla mat, och åka och titta på massa massa valpar (4. Cocker Spaniels. *dör*)
Och på söndag?
 Imorgon är söndag.
Vem saknar du?
 Mamma såklart (fast nu ses vi om ett par veckor. Wiii!) Farfar. Alltid.Linda, fast vi ses också snart.
Senaste köp?
 En blå blank gräslig kjol till dansshowen. Huvva!
Vad skrattade du senast åt?
 Eddies tokande.
Vad grät du senast åt?
 Ett blogginlägg om att man inte ska vifta bort traumatiska förlossningar.
Vem sov du senast med? 
Eddie och maken
Vad läser du just nu?
 En crappig Jonathan Kellerman-deckare. Har precis läst ut Felicia Försvann.
Senast sedda film?
 Såg en massa romantiska komedier när jag var sjuk, kommer inte ihåg ordningen bara. Såg en dokumentär om Ussain Bolt i förrgår...
Vilken svordom använder du mest?Fuck, shit, bollocks.
Vem var den senaste som ringde dig? 
En jobbarkompis.
Har du dejtat någon av en annan religion?
 Annan än vad?
Senast 3 inkomna sms?

Ett från o2 (mobbeoperatören)
"He's fine. Doing really well with it all. X"
"I understood you perfectly!"
Vad stod de i ditt senaste skickade sms?
 "Bless him, little trooper! Xx"
Vilket var ditt favoritämne på gymnasiet?
 Dans. Och Människan, social och kulturellt.
Vilken är din favoritfrukt?
 Körsbär.
Vilka kändisar har du blivit jämförd med? Renee Zellweger, sångerskan i Alphabeat och en fd såpaskådis.
Vad är du rädd för?
 Mörker, att se dum ut, att göra fel, att inte vara perfekt osv osv osv.
En person du tycker är snygg?
 Min make. Ju. Kändis: Alltid Firth. Åh Colin.
Blir du lätt svartsjuk?
 Japp.
Din favoritkaraktär ur en serie?
 Chandler Bing. Dr McDreamy (Grey's). Dr Spencer Reid (Criminal Minds)
Vem skrev senast åt dig på facebookchatten?
 Lucy. "Night! Feel better! x)
Vilket språk hade du velat lära dig?
 Skulle inte ha något emot att borsta av spanskan igen.
Vad för sorts killar faller du för?
 Håriga, helst med skägg. Karismatiska.
Vart vill du åka just nu?
 Sverige! Och så Grekland då, som vanligt.
Vad önskar du dig i födelsedagspresent?
 Jag och Eddie ska få en iPad.
 
Lånad av Popmorsa

Förvirret nu...

Hatar att vara vuxen ibland. Att metaforiskt sitta på händerna och bita mig i tungan.
 
Jag ska inte vara sådär Facebooktöntig och hinta järnet, allt jag tänker säga är att mitt ex figurerat en del i media, i relation till feminism och genus. Han är minst sagt positivt inställd till båda. So far, so good. Intressant dock, eftersom han då det begavs tyckte fysisk och psykisk mobbning av flickvänner var helt ok (inte bara jag, såvitt jag vet...).
 
Som jag precis sa till brorsan: "Jeflar vad jag skulle få stå och se svår ut i Aftonbladet..."
 
Nåja. Jag hoppas han är lycklig. Jag hoppas definitivt att han lever som han lär nuförtiden, att han förändrats över de senaste 10 åren, att detta inte bara är ännu en grej för att göra honom lite "special"... För just nu känns det lite "nagellack och läppstift tar inte bort ditt förflutna"...

Kodknäckarna

Vi verkar ha knäckt nagelklipparkoden.

Hittade massa färgglada nagellack för £1/flaskan, så köpte 5 (påminn mig om att berätta om min lilla hang up med siffran 5...) olika.

Målade naglarna på ena foten. Eddie var väldigt intresserad. Jag frågade om han ville ha, och sa att vi måste klippa naglarna först. Det blev fortfarande tårar under klippningen, men istället för att vara helt förstörd i en halvtimme efteråt, så blev det bara kul och spännande. Han fick välja färg, och vilken nagel den skulle vara på.

Titta så härligt det blev!
 
 
 
 
 
(Mammas blev också fina...)
 
 
När Eddie sov kunde jag liksom inte låte bli, så jag matchade mina fingrar med tårna!
 
 
Så mogen och vuxen är jag! Som tur var skulle jag till en skola idag, så det passade liksom ganska bra!
 
Förhoppningsvis funkar detta från och med nu, så vi slipper traumat varje gång det ska klippas naglar. Han är liksom värre än hunden!
 
Apropå hunden förresten... Terrieristen har lyckats gå och få diskbråck! Förmodligen halkade han på bakgården och landade illa. Han fick en morfinspruta hos veterinären, och lyckades reagera på den, så maken fick ta in honom akut igen igår kväll. Mycket kan man säga, men livet är fasen aldrig TRÅKIGT hemma hos oss!
 
Vänliga hälsningar, den som låste inte sina bilnycklar i bilen i eftermiddags.
 

Dump the Sump.

Jag har äntligen avreggat mig från Familjeliv. Bort bort bort. Appen är raderad, jag har inte varit inne och läst på 3 dagar, och jag finns som sagt inte mer där.
 
Fan vad skönt.
 
Den sidan är verkligen en energitjuv, något slags parallelt universum.
 
I samma veva avreggade jag och raderade en hel drös med energitjuvar. Ba, Hej nya braiga människa som inte sitter och drönar framför datorn hela kvällarna.

Tidigare inlägg Nyare inlägg